Inför skolstarten

Många föräldrar oroar sig inför skolstarten. Barnen tillbringar en stor del av sin uppväxttid där, och kraven ökar alltmer. Hur ska man resonera? Vanlig klass? Assistent? Specialklass? Särskola? Och klarar mitt barn både skola och fritids?

Inför skolstarten gäller det att få tag i folket från skolan, skolhälsovården eller BUP, kanske socialkontoret. Det kan bli långa uppslitande möten där man måste vända ut och in på sitt barns förutsättningar, och diskutera hans eller hennes reaktioner och beteende. Om man själv inte har deltagit i den ursprungliga utredningen, eller inte gått i behandling med barnet, kan man ha svårt att beskriva allt, och ha svårt att förutse hur det blir i den nya miljön. Det kan också bli svåra avvägningar om föräldrarna ska inskränka på sitt yrkesarbete, eller om barnet kan klara både skola och fritidshemmet.

En mamma föreslår att man som förälder alltid ska försöka få med sig en person till dessa möten, någon man känner och har förtroende för. Allra helst ska det vara någon med kunskap om funktionsnedsättningen och barnet. Om man inte lyckas få med sig någon, bör man åtminstone ta med sig en bandspelare. Man kan förklara att man har svårt att hinna anteckna medan mötet pågår och man behöver det för att minnas. Be också att någon skriver ett protokoll eller en sammanfattning av mötet, så att alla är eniga om vad man blivit eniga om.

Det är omöjligt att ha en generell ståndpunkt när det gäller om ett barn med särskilda behov bör integreras i en vanliga klass eller inte. Skolsituationen måste skräddarsys för varje barn, och alltför många misslyckanden har man inte råd med. Då förlorar barnet i trygghet och självkänsla. Så det är en grannlaga fråga hur lösningen för det enskilda barnet ska se ut.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.