När ska han sluta med blöjan?

Att hitta mat som Markus gillar, så att han får i sig tillräckligt, har varit ett problem för Markus föräldrar. Men där har de kommit en bra bit på väg. Ett förestående problem är däremot toaletträning.

Pappa står och steker pannkakor. Klockan är åtta på morgonen och Markus kör omkring på sin trehjuling och har diverse ljud för sig som ingen utomstående kan begripa. Markus är fem år och har autism och utvecklingsstörning, och hans pappa förstår inte hans ljud exakt, men någon form av kommunikation är det i alla fall. Mamma har redan åkt till jobbet. Föräldrarna turas om att ta det litet lugnt med Mikael på morgonen.

Pannkakor är Markus älsklingsmat för närvarande. Makaroner och ris går också bra, det är vit mat, liksom den älskade vällingen. Föräldrarna vet inte om det är färgen, smaken eller konsistensen som avgör, för han gillar av någon anledning också broccoli. Men röda saker som ketchup eller korv tycker han definitivt inte om; fisk och kyckling kan gå ibland. Det har varit ett tragglande och trugande, Markus har slängt mat omkring sig och många tallrikar har gått i kras. Nu sitter han i alla fall vid köksbordet och stoppar i sig de skurna rullarna av pannkaka med en stor gaffel, det är ett stort framsteg.
 
Ett annat problem i vardagen är att Markus fortfarande behöver blöja, och inte alls verkar känna på sig när han är kiss- eller bajsnödig. Man kan ju fortfarande lägga honom på ett skötbord och byta, men snart går det inte längre. På dagis har de inlett en systematisk träning. Han får gå på toa efter varje måltid. Markus har en duktig assistent som har gått på kurs och lärt sig en del om pedagogik vid autism, och metoderna ska sedan föras över från dagis till hemmet. Likadant måste det bli med på- och avklädning som Markus inte har ett hum om ännu. Han är inte heller känslig för kyla som andra barn, och är inte precis motiverad för jacka, mössa och vantar.

Vatten älskar han däremot. Han kan sitta i badkaret i timmar och ösa vatten från en mugg till en hink, från hinken till badkaret och åter igen. Helst vill han att vattnet i kranen ska rinna hela tiden. Om hans föräldrar lämnar honom ensam i badrummet, skuttar han snabbt upp och öppnar kranarna i tvättstället och sköljhon också. Det brusar och porlar och man hör förtjusta skrik därinifrån.

Han har inget språk alls ännu. En del förstår han, och Markus föräldrar håller på att träna sig på att inte säga för många ord åt gången, utan köra mer telegramstil. Då har han större chans att lära sig orden, och kanske så småningom själv börja använda dem. Han har också fått börja använda ett schema på dagis där dagens  olika sysslor symboliseras i bilder. Det har gjort att hans egendomliga rörelser och ljud, hans stereotypier, har blivit mycket mindre framträdande. Nu vet han vad han ska göra, och då verkar han inte behöva fladdra med händerna och slå sig på knäna lika mycket som förut. Han har blivit mycket lugnare.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.