Det finns viktigare saker än bra bordsskick

– När jag var liten fick pojkar lära sig att bocka och ta i hand. Det är kanske inte nödvändigt, men att säga hej ville jag lära honom, berättar Johans pappa. Det har inte lyckats än. "Varför ska jag säga hej?", brukar Johan säga. "De ser ju att jag är här."

"Nu är Johan fyra dagar i veckan hos en dagmamma där det finns fyra, fem andra barn. Hon är en klok och redig person. På fredagarna brukar dagmammorna här i trakten träffas, och det avskydde han i början. Han brukade springa och gömma sig i kapprummet så fort de kom dit. Men han fick göra det, och så småningom har han kommit närmre de andra barnen.

Hans dagmamman brukar klaga på att hon aldrig får trösta honom. När han blir ledsen rusar han och gömmer sig. Det blir som anfall, han kryper ihop i fosterställning och gråter och är spänd, och ibland skriker han som om det gjorde ont.

Han är mycket känslig för lukter och smaker och accepterar bara svagt kryddad mat. Salt och stark mat gör ont i halsen tycker han. Han gillar inte heller grytor eller annan ”blandad” mat, som han säger. Det kan fungera om bitarna i grytan går att urskilja och sortera, då gör han det och äter en sak i taget.

Han vill fortfarande lukta på mycket, precis som när han var liten, och bestämmer sig ofta för vad han tycker om något utifrån lukten. Den nya bilen luktar hemskt, den svarta jackan kan han inte ha för den luktar illa. ”Gu, vad dina fötter stinker” kan han säga till någon som kommer in och tar av sig stövlarna. När jag säger att så får man inte säga, svarar han ”Jag har ju rätt.”

Han lärde sig läsa på egen hand när han var fem, och läser allt han kommer över om hästar. Men skriva blir nog svårare. Han tar ofta fel på d och b och från början skrev han allting spegelvänt. Och så blir han mycket upprörd över småsaker när han läser. ”Mamma, här står det tv. Det vet väl alla att det ska vara TV med stora bokstäver”. Allting ska följa reglerna, det är viktigt för honom.

Flygplansbuller gillar han inte, han tycker det är bättre att åka häst och vagn säger han. Han älskar hästarna som går här utanför på gärdet, och på gården kan han faktiskt leka med en grannpojke som kommer hit ibland. De bygger kojor och har en del låtsaslekar också. Men roliga, litet vilda lekar kan lätt urarta. Han blir till exempel arg om kamraten inte förstår när han vill sluta med leken, och han kan vara ganska hårdhänt.

Ibland leker de att de är hästar, och vissa perioder tycker jag att han beter sig som en häst. Han är fantastisk på att härma gnäggningar, och ibland skrapar han med foten eller skyggar, som hästar kan göra. Han kan också plötsligt sätta av i sporrsträck som de, utan att man riktigt förstår varför. Hans bordsskick är inget vidare, och under de här hästperioderna är det allra värst. Då vägrar han att äta med sked eller kniv och gaffel, utan ska ta allt direkt från fatet eller bordet med munnen. Man kan ju bråka om saken, men vi har lärt oss att försöka välja våra strider. Det finns viktigare saker än bra bordsskick, i alla fall just nu."

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.