Att bli äldre

Hur det är att åldras med autism eller Aspergers syndrom har länge varit ett okänt område. Kunskapen om dessa funktionsnedsättningar har bara funnits i tio till tjugo år. Därför finns det ytterst få äldre människor som har en diagnos.

De som har en diagnos och kan berätta om sitt liv, har vanligen blivit utredda och diagnostiserade sent i livet. Det handlar då om personer med diagnosen Aspergers syndrom eller högfungerande autism. De kan ofta berätta om att det alltid haft en känsla av att vara annorlunda, men inte förstått varför. En del har haft svårt att etablera kompisrelationer i skolan och senare på arbetsplatsen. Några har kanske levt ensamma under större delen av sitt liv, därför att de inte hittat någon partner som de har kunnat känna gemenskap med. Andra har upplevt parrelationer som komplicerade och har en eller flera separationer bakom sig. Ytterligare andra kan berätta om lyckliga relationer.

Gemensamt för de flesta som har fått en diagnos är att de känt en lättnad över att äntligen ha fått en förklaring till sina svårigheter. För en del har det inneburit nya möjligheter och ett större självförtroende, som bottnar i att man äntligen förstår sig själv.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.