Transperson med en speciell envishet

Vi med AST (autismpektrumtillstånd)* är ofta väldigt självständiga i vårt sätt att tänka. Vi gör det vi tror på, även om ingen annan tror att det kommer att fungera. En del kallar det envishet, trots och uppkäftighet. Jag kallar det överlevnad. Utan min Aperger skulle jag aldrig ha överlevt.

Jag är inte bara aspergare, utan även transperson**. I mitt fall betyder det att jag varken är kvinna eller man; jag har ingen könsidentitet. Jag har även gjort en könskorrigering, för att rätta till kroppen. Jag behövde det för att må bra.

Det verkar vara relativt vanligt att vara både transperson med AST***. Men man har bara forskat på de transungdomar som har kommit ut ur garderoben. Väldigt många transpersoner vågar inte berätta för någon att de är trans; de är rädda för vad omgivningen ska säga. Det gäller i synnerhet personer utan AST, så kallade neurotypiska personer, tror jag. Tänk om neurotypi hindrar många utan AST från att leva fullt ut?

Vi med AST kanske har lättare att gå vår egen väg, för att vi inte bryr oss så mycket om social status. Att dölja vem man är kräver dessutom ett mycket avancerat socialt spel, som är omöjligt för en del med AST. Då är det lättare att vara sig själv istället. Men det betyder inte att transpersoner med AST inte känner av transfobin i samhället.

Transfobi är när folk har negativa fördomar om transpersoner. Tyvärr är transfobi vanligt i vården, till exempel när man gör könskorrigering. För att få göra könskorrigering måste man först göra en särskild utredning. Jag fick själv kämpa i fem år för att ens få en remiss till utredningen. Jag gick till tre olika personer, men alla vägrade hjälpa mig. Bland annat fick jag höra att mina känslor inte var ”trovärdiga” eftersom jag har Asperger. Jag känner flera som har varit med om samma sak. För mig löste det sig när jag flyttade till ett annat landsting. Jag fick min remiss, och när jag väl kom till utredningen gick det bra. Men okunskapen i vården är stor. Många tror att om man har autismtillstånd vet man inte sitt eget bästa. Det är inte sant.

Det är inte bara när vi söker könskorrigering som transpersoner möter fördomar. Det gäller i synnerhet om man har en funktionsnedsättning. Ibland blir vi kränkta av föräldrar, partners eller vänner. Ibland blir vi kränkta av personal. Det kan vara en kontaktperson som med flit säger fel namn. En boendestödjare som predikar för dig hur ”syndig” du är. En boendepersonal som bestämmer vilka kläder du ska ha på dig. En god man som försöker förbjuda dig att beställa binders (en slags undertröja som plattar till bröstkorgen) eller smink för dina egna pengar. Och så vidare. Detta är inte okej. De får inte göra så.

Ibland står det människor i vägen, som tror att de vet bättre än du vad du behöver. De kanske säger att du inte förstår ditt eget bästa. Men det är de som inte förstår. Låt dem inte hindra dig från att leva livet fullt ut. Var stolt. Var dig själv. Och var så autistiskt envis som du kan.


* AST - Autismspektrumtillstånd, vilket innefattar autistiskt syndrom, Aspergers syndrom och autismliknande tillstånd.

**) Transperson är en person som inte passar in i könsnormen. Man kan vara transperson på många olika sätt, till exempel att man är transkvinna (som uppfostrats som pojke) eller transman (som uppfostrats som flicka). Det kan vara en person som varken är kvinna eller man, eller som är båda (syftar på identitet, vad man känner). Det kan även vara en man som trivs i ”kvinnokläder” eller tvärtom. Det är bara man själv som kan bestämma om man är transperson.

***) En studie visade att 7,8% av transungdomar har någon form av autismtillstånd. En annan studie visade att 5,1% av autistiska ungdomar har ”uttryckt önskan om att vara av motsatt kön”.

Immanuel Brändemo, mars 2014
Immanuel Brändemo är föredragshållare och författare och har gett ut boken "Trollhare - Ur en bokstavsvuxen transpersons ordgarderob".