Höjdpunkter i vardagen

Det har för mig blivit en vana att då och då blicka tillbaka och påminna mig höjdpunkter i vardagen. Alla dessa gånger då jag har fått bita mig i läppen för att inte brista ut i skratt. Alltför många gånger har jag nog inte lyckats hålla masken. Istället för en tillrättavisning eller en moralpredikan har jag och oftast hela familjen legat dubbelvikt av skratt.

För visst är det lätt att skriva om alla svårigheter, irritationsmoment och andra problem som uppstår när man har ett barn med Asperger syndrom eller ett annat funktionshinder. Jag orkar med vardagen genom att hämta kraft ur alla små och stora guldkorn i tillvaron. Min son beter sig många gånger inte som det förväntas av en 13-åring. Alla dessa situationer som han kommer hem med och berättar med största allvar, ger mig en helt ny dimension av livet och hur jag också kan se på saker och ting.

Som den gången då han stolt kom hem till kvällsmaten och förklarade att han redan var mätt. Han hade ätit i affären, det var Thai-vecka där och någon tant hade bjudit honom på ett smakprov. Min annars så kräsna son tyckte väldigt mycket om det han smakade. Efter tre smakportioner hade tanten sagt att nu fick det räcka varpå han kontrade med “och var har du skylten där det står hur många portioner man får äta?” Tanten fick ju erkänna att en sådan skylt hade hon inte. Då sa min “väluppfostrade” son att då fick hon skylla sig själv och åt tills han var mätt. Med sig hem hade en ett recept men jag lyckades nog inte riktigt, för när vi hade rätten hemma blev han allt annat än mätt!

I Idre finns nordens brantaste backe som heter Chocken. Sonen som är extremt vig och balansbegåvad hade längtat ett helt år efter att få åka skidor igen och Chocken hägrade! Han skröt för alla vare sig de ville höra eller inte, att han minsann skulle åka Chocken i år. Storebror var inte lika pigg på det hela och verkade lättad när vi kom till Idre och Chocken var stängd. Jag var naturligtvis också lättad och kopplade bort Chocken helt från min tankevärld. Efter fyra dagar i Idre ringer det på min mobil just när jag skulle ner för en lagom röd backe. “Hej mamma, jag står längst ner i Chocken. Det gick så fort att jag inte han andas, minst 200 km i timmen!”, sa min glada son i luren! Jag fick nästan hjärtsnörp och kunde endast få fram “Men Chocken är ju inte öppen!!!”. Han berättade då att han hade frågat liftkillen som sa att Chocken var stängd och att killen hade sagt att om du åker ner i alla fall så är det helt och hållet på egen risk. ”Det är ju jag som åker och jag tar risken”, hade han sagt. Det gick ju bra (sånt ger också kraft efteråt) På kvällen förklarade vi begreppet “egen risk” och försäkringsbolag för honom. Nu kan vi skratta åt det. Och det gjorde vi också den kvällen när han låg i sängen och vi satt framför brasan.

Mongolian Barbeque gick också hem hos honom. Att få ett restaurangbesök att fungera är vanligtvis ytterst svårt men vi tänkte att kanske om han får plocka maten själv så går det. Det gick som ett tåg när han hade förstått hur man gör. Ta råvarorna du vill ha på din tallrik, lägg på sås och ge allting till kocken som lagar just din portion och ät den. Det gick inte att stoppa honom. 14 gånger hämtade han en ny tallrik med mat. Såväl kocken som servitriserna gladde sig åt honom och hans glädje. Vi fick vänta en halv timme på honom efter att vi andra hade ätit klart.

En dag kom han hem och berättade att han hade en tjej. Det märktes, han var så glad och pratade i telefon långa stunder. Efter en vecka sa han att tjejen och han skulle bada bubbelbad hos oss. Storebror som inte vågat ta hem en tjej ännu bara stirrade på honom och storasyster sa bara “Va?!!” Men sagt och gjort, han tog hem tjejen, de badade bubbelbad, åt pizza efteråt och veckan därpå var det slut. Ännu en revansch på storebror och mycket fnissande hos oss vuxna och storasyster!

Detta är bara ett litet axplock ur listan med saker som ger mig kraft. Massor av dråpliga och roliga situationer som vi tillsammans eller själva efteråt kan skratta åt många gånger och hämta styrka ur. Det gäller bara att se dem ur rätt perspektiv.

Anonym skribent, januari 2012