Detta med TID ...

Många av oss med autismspektrumtillstånd tycks ha svårigheter med ”tiden”, denna livsviktiga komponent. Att hantera och förstå tiden övar alla människor upp, med olika resultat, genom att få pröva och öva, skaffa egna erfarenheter i form av negativa och positiva konsekvenser. Vi går alltid med vinst, i form av en erfarenhet. Men hur får dagens barn och unga denna praktiska och konkreta livskunskap? Att hantera tiden, att planera den och fatta egna beslut? Att på ett naturligt sett träna på att välja, ta plats, fråga, ta ansvar och passa en tid.

Förr blev vi sedda som de lite annorlunda, lillgamla och märkliga barnen, men inte som handikappade eller funktionshindrade. Idag ska vi hjälpas och skyddas och övervakas, oavsett hur vår nedsättning ser ut. Vad är det vi ska skyddas mot? Det var nog inte riktigt så målet för ”hjälp och stöd” var tänkt från början. Tiderna har verkligen förändrats!

Vi med autismspektrumtillstånd saknar förmågan att stressa, från det ena till det andra, för att hinna så mycket som möjligt på kortast tid. (Om vi inte har en släng av ADHD. Då kan det gå väldigt fort, för fort eller så kommer vi aldrig i mål.) Vi behöver tid för att sortera våra intryck och ladda våra batterier inför sociala sammanhang i skola och fritids eller på arbetet. Men assistenten i skolan ser till att allt hinns med ”i tid”, så att barnet kommer ut och in från raster, mellan matsal och olika lektionssalar, att böckerna kommer upp tillräckligt fort, allt måste hinnas med i tid. Det finns ingen plats för barnets egna erfarenheter, att bygga upp en egen känsla för tiden och att få göra saker och ting i den takt som egentligen behövs.

Som vuxen träder LSS-åtgärder in i mångas liv. Men jag tror inte att vi är hjälpta av att få saker fixade/tillrättalagda åt oss, i en färdig modell. Hjälpen måste vara individuella lösningar, utifrån var och ens förmåga och behov av tid. Målet måste vara att var och en känner att deras liv är så värdefullt att det är värt tid, för att det ska bli så bra som det bara går. Hjälp kan se olika ut. Som att få hjälp med att förstå och hitta sig själv. Och det tar tid.

Livet är fullt av olika ”MÅSTEN”. Ett av dessa måsten är att komma i tid. Att kunna planera och hantera tiden underlättar vardagen, så att man slipper kontakt med energistörande lärare, myndigheter, hyresvärdar och inkassoföretag, ilskna vänner och arbetskamrater bara för att man glömt bort tiden eller brister i sin planering. Möt oss istället med en rak kommunikation. Vet jag inte om var jag brister, har jag ingen möjlighet att försöka göra en förändring. Men den kanske tar tid.
 
Trots att många av oss är så högfungerande, vi är bara en hårsmån från att betraktas som ”normala”, blir vi ofta fråntagna våra möjligheter till ett självständigt liv. Framför allt gäller det om man tillhör den tysta och blyga typen. Då har självkänslan inte fått en chans att börja blomma. Allt som växer behöver tid.

Hjälpens utformning är ibland mer handikappande än hjälpande, stödjande och utvecklande. Alltig här i livet kräver att man själv tar vara på möjligheterna i rätt tid. Att ha rätten att hitta sin egen ”modell”, välja vad som passar just mig, är ingen självklarhet om man har ett funktionshinder.

Hur är det i verkligheten, tar vi som har funktionshinder vara på våra möjligheter? Bara för att man eventuellt behöver praktisk hjälp med genomförandet, betyder det inte att man inte kan göra egna val. Ibland kanske man till och med behöver hjälp att se alternativen. Glöm inte bort att fråga oss hur vi vill ha det! Idag tycks hjälpen mer utgå från diagnosen än från individens behov. Kanske är det bristen på tid och planering, som skapar denna brist. Eller är det behovet av färdiga lösningar och modeller?

Det finns ingen manual eller metod, på hur vi vill bli bemötta. Lika lite finns det en manual för hur man gör för att leva livet, finna kärleken, få ett meningsfullt liv osv. Skillnaden att vara ”normal” eller ha ett funktionshinder är inte alltid så stor. Tyvärr tror jag att våra brister och svårigheter ofta hamnar i fokus istället för vilka möjligheter, styrkor och val vi har.

Om du ser dig själv eller ditt barn som ett offer, är det troligt att andra också gör det. Ta makten över ditt liv. Ta plats, låt andra veta att du finns till. Att ta emot hjälp är inget fel, bara man inte låter hjälpen och strategierna styra ens liv.

Tid är inget man får, utan något som man tar sig.
Planering och tid är bara ett styrmedel i vardagen.

Gunilla Hultgren, maj 2007

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.