Perceptionsproblem skapar stress

Madde Ericsson har Aspergers syndrom och föreläser ibland om sin funktionsnedsättning och dess konsekvenser. Här berättar hon om sina svårigheter med att sortera intryck.

Vissa ljud stressar

Det som stressar mig allra mest i vardagen är min oförmåga att filtrera och sortera intryck på ett bra sätt. Perceptionsproblemen kort och gott.

Jag är väldigt ljudkänslig. Tappar du en kastrull i golvet en meter ifrån mig kanske jag inte reagerar, men om du till exempel visslar så skär det i kroppen på mig. Det har alltså inte så mycket med volymen att göra, utan mer med ljudets karaktär. Starka ljud är sällan de värsta. Men gräsklipparen till exempel var hemskt jobbig förr, men nu har jag löst det med ett par rejäla hörselskydd. Och jag vågar fortfarande inte gå ner i källaren om tvättmaskinen står och centrifugerar.

Vissa ljud är riktigt jobbiga, men det kan skilja sig från dag till dag. I klassrummet när jag gick i skolan var ljuden ett stort stressmoment. Viskningar skar i kroppen på mig och de andra elevernas förkylda snorande och snörvlande var i det närmaste outhärdligt. Till slut satt jag bara och räknade sekunderna mellan dessa ljud och kunde därmed omöjligt koncentrera mig på mina uppgifter.

Jag uppmärksammade helt enkelt fel saker. Där jag borde ha hört lärarens instruktioner, hörde jag istället bara alla dessa irriterande småljud. Det slutade med att jag fick terrorisera min bordsgranne med frågor i efterhand, vilket ju inte bara störde mig, utan även henne och läraren och övriga klasskamrater.

Exeptionellt luktsinne

Mitt luktsinne är också exceptionellt och jag luktar ibland på saker så där som man kan se riktigt små barn göra. Jag kan känna en lukt mycket väl som ingen annan i min omgivning märker. Det är störande när någon kläcker ur sig: ”Det är du som fått något i näsan.” Känner jag en lukt så finns den väl! Det är stressande när jag känner en lukt och inte kan släppa den. Jag lägger ner tid på att lokalisera en doft som ingen annan känner och kan inte alls koppla av.

Tunn hud

Sedan kan man säga att jag har för tunn hud. Jag har svårt för kroppskontakt och är överkänslig för sömmar, skarvar och tvättlappar i kläder. När jag var yngre tog det mycket lång tid att få på sig vinterkläderna, för det fick inte kännas det minsta knöligt någonstans. Då fick jag ångest.

Det var först när jag var uppe i tonåren som jag kunde ha några andra byxor på mig än mjuka joggingbrallor. Och jag kan fortfarande inte ha på mig kläder som sitter åt det minsta. Då får jag någon form av ”utanförkroppen-känsla” som är hemskt obehaglig. Fel kläder kan förstöra en hel dag för mig.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.