Ett litet misslyckande kan räcka

Madde Ericsson har Aspergers syndrom och föreläser ibland om sin funktionsnedsättning och dess konsekvenser. Hon berättar här om hur stressen kan göra en sjuk.

Sedan jag var tonåring har jag haft problem med stress och ångest. År för år byggdes stressen på och förmodligen hade det kulminerat i en hjärtinfarkt eller liknande om jag inte tagit ett välbehövligt brejk för ett par år sedan. Jag var tvungen.

”Jag klarar inte det här”

I ett par år hade jag varit ute och föreläst. Jag deltog även i ett projekt i Östergötland som gick ut på att åka ut till femteklassare och berätta om bland annat Aspergers syndrom. Jag var med en gång, men aldrig mer! Det var högljudda barn, hela skolsituationen gav mig kalla kårar och dessutom passade inte mitt manus för barn. Jag backade ur.

Så klart fick jag uselt samvete. Jag började gräva ner mig i klyschor som ”jag är ingenting värd”, ”jag klarar inte det här”. Jag funderade på att helt sluta föreläsa och självförtroendet var kört i botten. Ibland behövs inte mer än ett litet misslyckande.

Sammanbrott

Så kom sommaren. Jag var lovad semester hela juli, innan allt skulle dra igång igen med ökad hastighet till hösten. Utan att tänka mig för bokade jag upp stora delar av hösten redan på våren. Det var ett misstag som jag aldrig mer tänker göra om. Jag kunde inte säga nej till nånting, vilket är ett annat problem jag jobbar med.

Redan första semesterdagen började jag tänka i banor som "Hjälp, nu är det bara så och så många dagar kvar på semestern". Tankar som upprepades varje ledig dag, tills jag stod där i början av augusti och skulle iväg på mitt första uppdrag för hösten. Rent fysiskt hade jag nu haft en månad semester, men mentalt hade jag inte haft någon semester alls.

Jag brakade ihop och klev in i en halvårslång isolering. Jag fick be min pappa ringa runt för att avboka saker. Använde mig av internet. Jag vågade inte fejsa dem jag sa nej till, på grund av det där dåliga samvetet, som är en enorm stressfaktor i sig.

Struktur men inte överplanering

I efterhand känns det här sammanbrottet helt onödigt och kunde ha avhjälpts med bättre självkännedom, bättre planering och struktur. Sommaren är förrädisk för oss som ofta behöver extra mycket struktur på tillvaron. Sommar och semester – skitskönt, tänker man. Sedan kliver man upp på morgonen och inser att man inte har en aning om vad man ska göra hela dagen för schemat gapar tomt.

Struktur men inte överplanering är mitt motto för kommande somrar och det rekommenderar jag andra också. Boka in en promenad. Ett besök på stranden eller bibblan. Bara inte dagen är helt tom.