Depression och Aspergers syndrom

Det är vanligare än man trott att personer med Aspergers syndrom drabbas av depression. Det är först på senare tid som man har förstått att depression är den vanligaste psykiska sjukdomen hos personer med Aspergers syndrom. Monica Klasén McGrath har intervjuat Per Johnsson och Madde Ericsson om sina erfarenheter.

Per Johnsson är 37 år och har diagnosen Aspergers syndrom. Han är född och uppvuxen i Norrköping. Per har ett stort intresse och det är musik. Han arbetar på en fabrik i Norrköping och det har han gjort sedan 1988. Per har alltid känt sig annorlunda och när han såg ett TV-program om Aspergers syndrom 1999 kände han igen sig.

– Det kändes som om det handlade om mig. Vid ett besök hos distriktsläkaren nämnde jag det här med asperger. Då skrev han en remiss till psykiatrin, som jag för övrigt aldrig tidigare varit i kontakt med. Bara efter en timmes samtal sa psykiatern, ”Per, du har redan själv ställt rätt diagnos, ett solklart fall!”

Madde Ericsson är 28 år. Hon har nyligen flyttat hemifrån till en alldeles egen tvåa i utkanten av Norrköping, där hon bor med sina två katter Aramis och Cocos. Madde fick sin diagnos 1998, strax innan hon fyllde 21. Hon har aktivitetsersättning från försäkringskassan, men ”knäcker extra” som föreläsare och skribent, bland annat här på Autismforum. Framöver ska Madde medverka med ett kapitel i en bok om autism och stress som Helene Tranqvist och Marita Falkmer skriver. Hon ska också skriva en bok om boende och att flytta hemifrån tillsammans med Anna Sjölund åt Riksförbundet Autism.

Hur ofta och hur länge blir man deprimerad?

Det är olika från person till person hur ofta man blir deprimerad. Depressionen kommer smygande och plötsligt mår man väldigt dåligt. Det finns fler saker som utmärker en depression och en är att känslan av nedstämdhet finns där hela tiden i minst två veckor.

Per brukar bli deprimerad ett par gånger om året.

– Jag har svårt att säga exakt hur länge depressionerna håller i sig, men två, tre månader rör det sig nog om. Det verkar som om mina depressioner under våren är extra långa, kanske bortåt fyra månader.

Madde blev oftare deprimerad när hon var yngre.

– Förr blev jag deprimerad med jämna mellanrum, åtminstone en till två ”dippar” per år, men nu har jag hållit mig flytande i en bra bit över ett år. Den senaste riktigt djupa dalen var under hösten och vintern 2003. Min första ordentliga depression fick jag som sextonåring. Hur länge depressionerna håller i sig varierar lite, men det handlar om mellan en och sex månader.

Många har svårt att uppmärksamma symtomen inför en kommande depression. Per berättar.

– När man helt plötsligt en morgon vaknar med halsont, snuva och feber och måste nysa hela tiden, ja då vet man att ”igår var jag frisk men idag är jag förkyld”, säger Per. Dessvärre är det inte lika enkelt att veta att man fått depression. Depressionssymptomen är många och diffusa, och de smyger sig på under en längre tid. Sakta och nästan omärkligt ”går man in i dimman och förvandlas till en zombie”.

Hur känns det att vara deprimerad och hur påverkas vardagen?

En depression påverkar hela ens liv och det är inte bara humöret som påverkas. Människor upplever depressioner på olika sätt men det finns några gemensamma drag, exempelvis att man tappar lusten för sådant som man vanligtvis tycker är roligt. Många upplever också en tilltagande trötthet som inte går att sova bort. För den som redan innan har det svårt med sociala kontakter brukar det bli ännu svårare och nästan omöjligt att umgås med andra människor i mer än korta stunder.

Så här beskriver Per hur han känner det när han blir deprimerad.

– När jag blir deprimerad känns min kropp tung och stel, som om tyngdkraften på något mystiskt vis blivit sju gånger starkare! Tankeverksamheten går trögare än kylskåpskall sirap, och jag tappar lusten att göra saker. Jag blir likgiltig för livets glädjeämnen, orkar inte längre se film, läsa böcker eller lyssna på musik. Maten smakar inte längre. Allt jag vill göra är att sova. Sova, sova och åter sova i hundra år!!! Fast hur mycket jag än sover så känner jag mig aldrig utvilad. Hemmet förfaller. Jag slutar städa och struntar i min personliga hygien.

Per upplevelse av sinnesintryck förändras och han blir känsligare än vanligt.

– Jag blir ljud- och ljuskänslig och vaknar ofta mitt i natten utan att kunna somna om, trots att jag är så fruktansvärt trött! Personligheten förändras. Jag blir inåtvänd och tyst, det blir ännu jobbigare än annars att vara social, ge sig ut bland folk och engagera sig i relationer. Jag blir retlig, argsint, cynisk, bitter och rent av elak ibland. Symptom som ångest och social fobi förvärras. Jag känner mig liten och rädd, iakttagen och avlyssnad, utpekad och förlöjligad. Jag får dåligt samvete utan att riktigt veta varför. Jag känner mig totalt värdelös och oduglig, och till slut törs jag knappt gå utanför dörren innan det blivit mörkt ute. Jag blir nog en börda för min familj och mina vänner, och på jobbet presterar jag sämre. Jag kan förstå att många deprimerade får självmordstankar.

Madde upplever en stor tomhet när hon blir deprimerad

– Jag känner mig håglös och orkeslös. Jag blir apatisk, tom och upplever inga känslor. Jag kan bara inte skratta. När jag är deprimerad vill jag inte göra någonting och vågar mig inte ut bland folk. Jag blir självdestruktiv och bryr mig inte om mig själv, mitt yttre, min hygien och så vidare. Jag känner mig allmänt miserabel och hjälplös. Av någon anledning känner jag ett gravt självförakt när jag är deprimerad.

Finns det något särskilt som utlöser en depression?

Det kan vara många olika faktorer som utlöser en depression. Många påverkas av årstidernas växlingar och just våren verkar vara en period då man lättare blir deprimerad. Andra blir deprimerade när de blir utsatta för hård stress eller en livskris. Det finns också de som kommer in i en depression utan någon yttre förklaring.

Per har funderat mycket över orsaken till sina depressioner och kommit fram till att det i hans fall är en rad samverkande faktorer som utlöser depressionen.

– Dels tror jag att det är någon medfödd obalans i kroppens kemi som gör att min grundstämning är ganska låg, så kallad dystymi. Dels tror jag att jag anlag för att lättare drabbas av ångest och depression än genomsnittet. Att ha växt upp och levt med Aspergers syndrom utan att ha diagnos har stundtals varit ett helvete. Jag har alltid känt mig annorlunda, utanför och konstig. Min påfrestande livssituation har säkert bidragit till att dystymin ibland övergått i regelrätt depression. Utöver detta så har jag på senare år märkt att just vårdepressionen brukar bli extra jobbig och långvarig, så det finns säkert en koppling till årstiden också.

För Maddes del hänger depressionen ofta ihop med stress och för höga prestationskrav.

– Stress och prestationskrav är en starkt bidragande faktor när jag blir deppig. Men jag tror kanske att depressionerna skulle ha kommit ändå, i en eller annan form. Jag har själv funderat över det här, om det är så att jag har någon annan diagnos också som bipolär sjukdom eller om jag är manodepressiv. Men jag uppfyller inte riktigt den maniska delen, även om jag även har kortare perioder av oerhörd upprymdhet.

Vad får du för hjälp när du blir deprimerad?

När man känner sig nedstämd under en längre tid bör man söka vård. Depression är inget ovanligt tillstånd och det finns hjälp att få när man blir deprimerad. En del tar antidepressiva läkemedel och tycker att det fungerar bra. Andra går regelbundet till psykolog eller kurator för att förebygga depressioner eller få hjälp när den pågår.

Per berättar att det har blivit lättare att söka och få hjälp även för sina depressioner efter att han fått diagnosen Aspergers syndrom. Per tar regelbundet antidepressiva läkemedel och ber sin läkare att höja dosen när han känner att en depression är på väg.

– Sedan jag fick min diagnos har jag prövat några olika antidepressiva mediciner och har nu hittat en som verkar fungera hyfsat. Jag har ingen samtalsterapi speciellt för depressionen, men jag går någon gång i månaden till en psykolog, som jag får gå till genom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade). Numera har jag lärt mig att vara uppmärksam på tidiga depressionssymptom, så att jag kan kontakta min läkare och få medicindosen justerad innan det hinner gå så långt att jag ”blir en zombie”. Före jag fick min diagnos kom jag inte ens på tanken att söka hjälp. Jag var så van vid att livet var tungt och mörkt att jag inte såg det som något sjukligt eller onormalt. Jag tog för givet att det helt enkelt var så för alla. Ord som depression och psykolog fick mig att tänka ”sinnessjuk, dårhus, tvångströja, elchocker och kalla bad”. Ordet medicin fick mig att tänka ”beroendeframkallande, missbruk, överdos, magpumpning”. Tänk så fel jag hade!

– Idag vet jag att medicin och psykologsamtal kan leda till bättre livskvalitet. Det är ju skillnad på medicin och medicin. Moderna antidepressiva läkemedel har inte lika mycket biverkningar som de gamla.

Madde tar regelbundet antidepressiva läkemedel. För henne fungerar inte psykologsamtal.

– Jag är beviljad psykolog enligt LSS, men det har jag inte utnyttjat på många år. Jag har kontakt med en privat psykiater och även med vuxenpsykiatrin inom landstinget en gång om året, men jag får absolut inte ut något av att träffa psykologer. Jag kan inte öppna mig i tal på beställning, utan det måste verkligen kännas rätt.

– Jag äter en stor dos av SSRI-preparat dagligen sedan åtta år tillbaka (SSRI = selektiva serotoninåterupptagshämmare). Jag har försökt trappa ner, men faller väldigt snabbt i depression när jag gjort det. Förmodligen får jag fortsätta med medicineringen resten av livet och det är okej. Jag ser det som livsuppehållande medicin på samma sätt som vissa exempelvis behöver insulin för att leva.

Finns det en koppling mellan depressioner och Aspergers syndrom?

En del som har Aspergers syndrom upplever att de har en svår livssituation på grund av de svårigheter som följer med deras funktionsnedsättning. Det är lätt att förstå att om man under många år känna sig annorlunda, missförstådd och utanför, kan det orsaka depressioner.

Vardagens sociala situationer kan till slut bli så ansträngande att de utlöser depressioner, menar Per.

– Jag tror absolut att det finns en stark koppling mellan Aspergers syndrom och depression. Visst har alla människor sina bekymmer, även de så kallade "normala", men jag tror inte att jag ljuger om jag påstår att vi med Aspergers syndrom har det jobbigare. Vi hamnar ofta i sociala situationer som vi inte kan hantera. Slagsmål och bråk med lekkamraterna i sandlådan. Senare mobbning i skolan. Särskilt pojkar med Aspergers syndrom har en försenad psykisk mognad, och när de jämnåriga förvandlas till stökiga sexgalna tonåringar blir världen helt obegriplig. Då känner man sig ännu mer utanför. Till slut bryts självförtroendet ner och det är inte så konstigt att man blir deprimerad.

Även Madde tycker att vardagen tar så mycket energi att det räcker för att bli deprimerad. Att personer med Aspergers syndrom drabbas mer än andra av depressioner är en naturlig reaktion på en mycket ansträngande situation, menar Madde.

– Jag tror att det kan finnas ett tydligt samband mellan Aspergers syndrom och depressioner. Hur kan du undvika att bli deprimerad när du går genom livet mer eller mindre kroniskt missförstådd och annorlunda? När du inte förstår allt det som alla andra verkar förstå? När varje möte suger så mycket energi ur dig att du inte orkar ha ett ”normalt” socialt liv? När du inte kan arbeta och därmed tvingas leva på existensminimum och ständigt oroa dig för ekonomin?

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.