Christian stortrivs med sitt jobb

Christian Haslbrunner är 26 år och har diagnosen Aspergers syndrom. Han har idag fast arbete på Konsum där han stortrivs. I framtiden hoppas han få hålla på med webbdesign.

Christian är lång och mörk, håret är slätt bakåtkammat och han är mycket välklädd. Vi dricker kaffe latte och pratar om Christians barndom.
– Under hela min barndom var det något som gjorde mig annorlunda. Det var inte så att jag hade svårt med skolarbetet utan jag avvek på andra sätt. Jag blev lite av en hackkyckling kan man väl säga. Jag har bytt skola många gånger därför att jag blivit mobbad. Det har skrivits åtskilliga spaltmetrar om mig utan att man egentligen har kommit någon vart.

– Till sist fick jag diagnosen damp och inte förrän 1996 fick jag diagnosen Aspergers syndrom. Det förändrade allt. Det tog ett halvår för mig att acceptera att jag hade Aspergers syndrom. Tråkigt nog hade jag inte fyllt 18 år, så jag blev inte beviljad något stöd. För att få stöd nu måste jag genomgå en ny bedömning. Det är lång kö för utredning, men jag hoppas få komma någon gång under det här året.

Svårt med struktur

Eftersom Christian ännu inte har någon lägenhet bor han hemma hos föräldrarna. Det är så långa köer till en lägenhet och för att få förtur på grund av sin diagnos måste Christian utredas igen.
– Jag klarar mig egentligen ganska bra. Tvättar, handlar och så, men jag har lite svårt med struktur i hemmiljön.

Christian har gått i vanlig grundskola och i vanligt gymansium tills hösten 1996 då han fick börja i Aspergergruppen på Thorildsplans gymnasium.
– Ja, jag har gått sammanlagt fem år på gymnasiet. Men det var bra för mig att komma till den anpassade klassen, det är helt klart. Den klassföreståndare som vi hade gjorde ett fantastiskt jobb. Hon gick ut i de andra klasserna och berättade om Aspergers syndrom. Många tyckte nog att vi hade det väldigt förspänt, med egna datorer och ett eget klassrum.

Efter gymnasiet hade Christian några kortare anställningar som telefonist och telemarketingsäljare. Sedan blev han arbetslös.

Filmade för Unga freds

Christian har haft flera specialintressen under åren, bland annat lokaltrafiken i Stockholm. Ett intresse som kommit att betyda mycket för honom är dokumentärfilmning.
– Under gymnasiet hade jag kameran med mig jämt. Jag dokumenterade alla viktiga händelser i skolan. Det blev väldigt uppskattat och jag blev ofta tillfrågad om jag inte kunde filma.
– Det roligaste jag gjort var när jag följde med Unga Freds till Tyskland och filmade nazisternas fotsteg. Det var verkligen intressant men jobbigt också på många sätt.

– När jag under arbetslösheten fick ett erbjudande att gå Arbetsförmedlingens egen webbdesignutbildning i Kristinehamn kändes det därför som ett självklart val. Utbildningen var ett och ett halvt år lång. Det är webbdesign jag vill hålla på med och drömmen är att få arbeta som videofotograf och sedan sitta framför datorn. Tyvärr är arbetsmarknaden väldigt tuff just nu, så jag får avvakta.

När Christian var färdig med utbildningen fick han ett arbete som telefonsupport för märkesdatorer i Sveg.
– Jag blev kvar i ett halvår och visst lärde jag mig mycket. Det var till exempel nyttigt att bo ensam ett tag. Men man kan väl säga att det var tristessen i Sveg som drev mig tillbaka till Stockholm. Sedan blev det nya turer till arbetsförmedlingen och jag fick möjlighet att gå en prova på-utbildning för dagligvaruhandel. Jag började praktisera på Mälarhöjdens Konsumbutik och fick så småningom provanställning. Jag trivdes verkligen bra och efter ett halvår fick jag en riktig anställning.

En i gänget

Christian arbetar som varuplockare, tar emot och hanterar varor och ansvarar för frukt- och gröntdisken i butiken.
– Jag ingår i ett arbetslag på sju personer och är helt klart en i gänget. Min chef vet att jag har Aspergers syndrom och de andra misstänker kanske att jag har svårt med vissa saker. Jag får stöd om det behövs och min chef vet ju vilka mina svaga punkter är. Om jag blir stressad gör jag ett dåligt jobb.

Christian ger ett exempel på en situation som gör honom stressad.
– Det kan ju hända att jag har mycket att plocka upp, att det kommit kolonialvaror och att det behöver fyllas på i mjölkkylen. Om det då kommer en kund och pratar en massa, kan det låsa sig för mig. Då får jag gå undan ett tag, andas lugnt och försöka att spänna av.

Fasta rutiner

En förutsättning för att Christian ska orka med är de fasta arbetstiderna, mellan åtta på morgonen och fem på eftermiddagen. Han har lediga helger och arbetet innehåller många fasta rutiner.
– Det passar mig mycket bra. Jag har aldrig haft problem med tiderna och är alltid punktlig. Det tog ett tag, men nu kan jag rutinerna och det är en trygghet. Måndagar, onsdagar och fredagar får vi färskvaruleverans och på tisdagar och torsdagar kommer kolonial. Det första jag gör på morgonen och det sista jag gör på kvällen innan jag går hem är att göra fint i frukt- och grönsaksdisken.

– Dessutom trivs jag med jobbet. Jag gillar att serva människor, svara på frågor och visa dem rätt. Det är mycket personlig kontakt i jobbet och det tycker jag är trevligt.

Viktigt att koppla av

Christian säger att han inte haft så stora sociala problem under åren. Han har många vänner, både med och utan diagnoser inom autismspektrum.
– Mina föräldrar har alltid varit väldigt sociala, rest mycket och så. Även om jag själv inte har så stora sociala problem, kan jag identifiera mig med dem som har det svårare. Jag förstår hur de känner det och har själv behov av att stänga av ibland. Efter en arbetsvecka behöver jag koppla av helt under en dag för att komma på banan igen. Jag känner själv mina svaga punkter. Om jag har mycket under en period måste jag kompensera genom att koppla av, annars får jag det svårt.

Svårt att sova

Arbetsdagen på Konsum är krävande och eftersom Christian har svårt att sova på nätterna blir han väldigt påverkad.
– När jag kommer hem efter en dag på jobbet är jag helt slut, både mentalt och fysiskt. Jag har ju fel dygnsrytm och sover bara ett par timmar åt gången. Ofta sover jag mellan åtta på kvällen och ett på natten. Då är det ingen idé att jag går och lägger mig igen.

Trots sina svåra sömnproblem har Christian valt att inte medicinera.
– Det är ju många med asperger som medicinerar mycket, med jag har valt att försöka avstå helt.

Christian har inte heller några stödkontakter, varken inom sjukvården eller habiliteringen.
– Nej, jag var i kontakt med Aspergercenter ett tag med det fungerade inte för mig. Jag engerar mig mycket i projekt Empowerment och sitter bland annat med i deras styrelse. Jag var från början med i en diskussions- och utvecklingsgrupp som mynnade ut i projektet.

Öppen med sin funktionsnedsättning

Christian är med i den omtalade filmen ”Asperger inifrån” som Föreningen Autism gett ut. Han har också föreläst om sin diagnos och han har alltid varit öppen med sin funktionsnedsättning. Christians arbetsgivare känner till att han har Aspergers syndrom.
– Min chef vet att jag har asperger, men vi har aldrig resonerat om det. Det händer ju att jag missar grejer ibland, men det har han förståelse för. Jag försöker alltid göra så gott jag kan och det vet han.

Men Christian har valt att inte berätta för sina arbetskamrater på Konsum att han har diagnosen Aspergers syndrom.
– Det har faktiskt inte känts nödvändigt. Det är inte det att jag har svårt att prata om det, men eftersom jag inte har några svårigheter i jobbet eller med mina arbetskamrater finns det liksom ingen anledning.

Vill jobba med webbdesign

När det gäller framtiden har Christian blandade känslor.
– Jag vill gärna jobba med webbdesign, men inser samtidigt att jag haft kopiöst med tur som har en fast anställning på en arbetsplats där jag trivs. Jag vet hur det ser ut på en del andra håll i landet. Många har det svårt, har ingenting att göra och får kanske inte den hjälp de behöver.

Christian är språkbegåvad och talar svenska, engelska och tyska.
– Mina språkkunskaper i kombination med min lokalkännedom gör att jag kanske kan utbilda mig till guide eller tursitinformatör. Om inte marknaden för webbdesigners blir bättre.

Christian Haslbrunner

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.