Strategier vid svårigheter med mat och ätande

Det är vanligt att barn med autism eller Aspergers syndrom får problem med maten eller ätandet. Det är bra att försöka ta reda på orsakerna bakom och hitta en strategi som fungerar för både barnet och föräldrarna.

Problem med maten eller själva ätandet hos barn med diagnos inom autismspektrumet kan vara en ”fas” som går över eller blir mindre uttalad efter en tid. Om det inte gör det, är det viktigt att ta reda på orsakerna. Det är också viktigt att barnet får genomgå en medicinsk undersökning, eftersom problemen kan ha andra orsaker än de autistiska symtomen. Det kan till exempel bero på motoriska problem som gör det svårt att tugga eller svälja, eller andra problem i munhåla och svalg. (Läs mer om orsaker i artikeln ”Olika slags matproblem".)

När barnet vägrar viss mat kan det i enskilda fall handla om allergiska reaktioner. Det, liksom annan överkänslighet, bör man utreda, om inte annat därför att det minskar oron och kan bidra till att omgivningen kan hantera svårigheterna på ett mer avspänt sätt. Samtidigt finns det en risk att själva experimenterandet med kosten, för att kontrollera eventuell överkänslighet, kan leda till att barnet utvecklar ännu större selektivitet, det vill säga bara äter vissa saker.

Noggranna strategier

Eftersom svårigheterna med mat är väl kända bland barn med diagnos inom autismspektrumet, väljer många föräldrar att redan från början introducera varje nyhet enligt noggrant uppgjorda strategier. Förändringar i smak och konsistens görs mycket försiktigt och i små steg. Ytterst små portioner av det nya kan till exempel alltid åtföljas av en liten portion favoritmat. ”Först litet köttbulle, sen en tugga ris” för den femåring som enbart kunde tänka sig att äta ris, morgon, middag, kväll. Eller efter varje tugga av det nya kan barnet få ta en klunk att dricka. Tillvägagångssätten måste upprätthållas under lång tid, eftersom det tar mycket längre tid för barn med autism att vänja sig vid nyheter än för andra barn.

Undvik frågor

Det är lättare för ett barn att svara ”nej” och ”jag vill inte ha” om barnet inte kan föreställa sig hur det nya smakar, eller inte hunnit bli van vid den nya smaken. Ett ”ja” kan innebära obehag, så det är tryggare att ta det säkra före det osäkra och svara ”nej” om någon frågar om man vill ha. För en förälder eller annan vuxen är det alltså bättre att säga ”Nu ska du få smaka…”, än att fråga ”Vill du smaka…?”.

Makten över maten

Mat kan vara vapen. Om barnet skriker mycket, och om man dessutom har känsliga grannar, finns det risk att man låter barnet ta kommandot. Ett exempel är en liten flicka som alltid ville ha pannkakor och bara nygräddade sådana. Om hon var vaken och skrek på natten var mamman tvungen att stiga upp och grädda pannkakor för att få henne lugn. Att varsamt men bestämt återta makten i en sådan situation kan vara mycket svårt, men nödvändigt.

Att skapa förståelse och lust

För lite äldre barn kan man använda sociala berättelser om det roliga, vanliga och nyttiga i att äta olika slags mat. Dessa berättelser bör utarbetas utifrån det individuella fallet tillsammans med barnet och familjen.

Det gäller att försöka göra det lustfyllt att erövra nya färdigheter. Man kanske tillsammans kan göra listor på maträtter, där man vartefter kan pricka av vad som prövats och godkänts. Eller man kan utgå från kostcirkeln där man prickar in på tallriken hur mycket av de olika sorterna man fått med. Kanske barnet kan delta i matlagningen och möjligen vartefter ta över vissa sysslor, så att mat blir något positivt laddat som ger barnet tillfälle att visa självständighet och ta ansvar.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.