Matsituationen

Maten i sig kan vara ett problem för personer med autism eller Aspergers syndrom. Men även själva måltiden tillsammans med andra människor kan vara en upplevelse av stress och krav som är svår att klara.

Det är mycket som kan vara besvärligt vid matbordet, sådant som alla barn måste träna på men som de oftast lär sig ganska lätt under småbarnsåldern. Men för ett barn med autism eller Aspergers syndrom kan det ta mycket lång tid. Bara att med fötterna dra in stolen lagom långt under bordet så att man inte blir inklämd eller sitter för långt ifrån så att man spiller på golvet, är besvärligt. Att använda kniv och gaffel och inte bara sked eller fingrar kan kännas krångligt. En vuxen kan behöva sitta bakom barnet och styra hans eller hennes händer så att kniven trycks ner samtidigt som den sågar. Att tugga, samtidigt som man förbereder en ny tugga, och göra tuggorna lagom stora så att det inte ser oaptitligt ut för andra, är andra svårigheter.

Att veta vilken mat som tillhör vilken tallrik kräver träning, och gärna minnesregler. Att lägga upp lagom mycket mat på sin egen tallrik likaså. För att barnet ska lära sig ta själv från fatet kanske man får lov att ”standardisera” en portion: två potatisar, tre köttbullar och tre skedar grönsaker. Barnet behöver träna då på att ifall man vill ha mer, får man ta om.

Hur ska man lära sig vad som är att äta lagom fort, så att man inte är klar innan de andra knappt börjat, eller blir sittande långt efter att de andra rest sig? Eller förstå att man förväntas ta bara en kaka eller en frukt när någon räcker fram ett fat? Eller komma ihåg att torka sig om munnen? Det är bättre att börja träna alla dessa små men viktiga färdigheter tidigt, än att tänka att det nog kommer med tiden. För barn med autism sker sådant inte automatiskt.

Svårigheten att generalisera – att överföra en färdighet från en miljö till en annan – gör att även om barnet har lärt sig att äta snyggt hemma så kanske det blir helt annorlunda i förskolan och vice versa. En familj filmade en måltid hemma och bjöd hem förskolepersonalen att se den. Då kunde personalen verkligen säga ”vi vet att du kan”, och barnet kunde själv jämföra.

Den sociala samvaron

I de flesta kulturer är måltiden en viktig del i att skapa gemenskap och positiv samvaro. Vi vill kunna umgås runt måltiden på ett sätt som utvecklar våra relationer. Men det skapar förväntningar som en person med autism eller Aspergers syndrom oftast inte förstår intuitivt. I stället kan måltiden bli förknippad med plågsamma eller förvirrande upplevelser.

Att klara socialt småprat, som är svårt för de flesta med en diagnos inom autismspektrumet, samtidigt som man äter kan vara extra påfrestande. Redan att tugga och svälja medan man samtidigt förbereder nästa munsbit på tallriken kräver simultankapacitet. Att dessutom samtala kan bli övermäktigt. De flesta har ingen känsla för att måltiden för andra även innebär en viktig form av social samvaro, och därför missuppfattar de och har svårt att förstå vad som händer runt matbordet. Somliga kan tycka det är roligt om det ställs till med en festlig måltid, men har ingen uppfattning om de sociala förväntningar eller krav som är förknippade med en sådan.

Även sättet att äta kan bli problematiskt. Somliga kanske äter mycket fort, och vill helst sleva i sig maten utan uppehåll tills tallriken är tom. Andra vill avbryta ätandet många gånger och gå ifrån bordet, eller äta mycket långsamt. Att söka se till att barnet får hyfsat bordsskick kan tyckas vara en mindre viktig eller övermäktig uppgift. Men sådant som att lära sig att inte sprida sin mat utanför tallriken, att äta snyggt med stängd mun och kunna torka sig om munnen är värdefulla förmågor i ett livsperspektiv. Antingen man reder sig själv eller bor i en gruppbostad som vuxen, är det betydelsefullt att man kan äta tillsammans med andra utan att orsaka onödig irritation. Det kan också vara roligt att man till exempel kan följa med ut på restaurang.

Ett barns egenheter kring maten påverkar lätt hela familjens matvanor och möjligheten att uppleva gemenskap vid måltiderna. I vissa fall kan det vara lämpligt att under en period låta barnet med autism äta före eller efter den övriga familjen, ensam eller tillsammans med en vuxen. På det sättet kan man göra måltiderna lättsammare och minska påfrestningar och irritation för alla.