Matproblem i olika åldrar

Svårigheterna med mat och att äta kan variera under olika skeden av livet. Här beskrivs i stora drag hur utvecklingen kan se ut hos barn och tonåringar med autism eller Aspergers syndrom.

Barn

Svårigheterna börjar ofta redan i spädbarnsåldern och matvägran är vanligare bland barn med diagnos inom autismspektrumet än bland andra barn. De kräver oftare särskilda förhållanden för att ta bröstet, som till exempel speciell belysning, viss musik eller bestämt läge. Det finns barn som vägrar att ta bröstet, men till de flesta kan man då ge flaska. Amning är betydelsefullt ur många aspekter, men man bör prioritera lugn och ro och att barnet får i sig mat. Vanligare är att det tar lång tid att vänja barnet vid annan kost än bröstmjölk och välling. Det finns mycket sällsynta fall där barnet har motoriska svårigheter som gör det svårt att suga på både bröst och flaska.

Många barn med diagnos inom autismspektrumet är mycket misstänksamma inför nya smaksensationer och accepterar bara viss mat. Både matens konsistens, färg och form kan inverka. Problemen kan också bero på svårigheter att tugga eller svälja. En annan vanlig anledning till svårigheter är att barnen inte accepterar att matvanorna bryts, till exempel att de ska sitta vid ett bord och få mat med sked. Att senare lära sig äta med kniv och gaffel kan också vara svårt.

Tonåringar

Det selektiva ätandet leder ibland till låg vikt hos tonåringar med Aspergers syndrom. Om det är en flicka tror omgivningen lätt att det handlar om anorexia nervosa. Men det selektiva ätandet kanske snarare är ett uttryck för att man har speciella intressen eller teorier, till exempel att det är synd om djur eller att vi äter upp maten för fattiga. Tendensen att äta litet och inte gå upp i vikt är lika vanlig hos tonåriga pojkar med Aspergers syndrom som hos tonårsflickor utan Aspergers syndrom. Hos underviktiga pojkar med Aspergers syndrom är det dock ofta inte fråga om en önskan att vara smal, och de är något mer mottagliga för att ändra sitt ätande.

Även om selektivt ätande ibland förväxlas med anorexia, är det viktigt att se att det även finns en hel del gemensamma symtom för diagnoser inom autismspektrumet och diagnoserna anorexia nervosa och bulimia nervosa. Tonåringar som har diagnosen Aspergers syndrom löper en något ökad risk att få problem med ätandet som leder till en sådan allvarlig ätstörning. Det är alltså viktigt att noggrant analysera vad som ligger bakom matproblemen och hur de utvecklas.

Ett annat och vanligare problem är att tonåringar har svårt att stoppa ett överdrivet ätande och blir överviktiga. Många tycker dessutom inte om att motionera, vilket kan bidra till att vikten ökar för mycket. Det är givetvis viktigt att försöka förhindra en sådan utveckling på ett tidigt stadium.

I USA är övervikt ett vanligt problem i befolkningen. I en studie var 16 procent av amerikanska tonåringar överviktiga, medan siffran för tonåringar med diagnos inom autismspektrumet var 50 procent.

Vuxna

Bland vuxna är det framför allt personer som också har en intellektuell funktionsnedsättning som fortsätter att ha stora problem kring mat och ätande. För en mindre andel personer med autism och normal begåvning/Aspergers syndrom kan allvarliga problem fortsätta även i vuxen ålder. Det handlar ofta om överdrivna rutiner och ritualer runt ätande. En del har också problematiska rutiner för att handla och laga maten.