Ätstörningar

Det finns inga exakta uppgifter om hur vanligt det är med ätstörningar hos personer med diagnos inom autismspektrumet. Men det finns svårigheter och drag som är gemensamma för båda diagnoserna och det finns studier som tyder på samband.

Symtomen vid anorexia nervosa handlar om viktnedgång och intensiv rädsla för att gå upp i vikt eller bli tjock. Bulimia nervosa innebär återkommande perioder av hetsätning, ofta förenat med att man framkallar kräkningar eller tar laxering. Vid båda sjukdomarna finns störningar i kroppsuppfattningen. Tillsammans går de under beteckningen ätstörningar.

En svensk studie har visat att över tio procent av dem som hade haft en ätstörning i tonåren, också hade  inom autismspektrumet utan att ha fått någon diagnos. En annan studie har visat att det är vanligare med ätstörningar i familjer där någon har diagnos inom autismspektrumet än i andra familjer.

I en studie som gjordes i London av 30 kvinnor med långvariga och svåra ätstörningar, framkom att både diagnos inom autismspektrumet och adhd var vanligare bland dem än i den övriga befolkningen. Alla som ingick i studien hade fått psykoterapeutisk behandling mot sin ätstörning, men utan effekt.

Bantning och tvång

Hårdbantning är den viktigaste utlösande orsaken till anorexia, och det gäller också för ungdomar med Aspergers syndrom. Tvångsmässiga symtom, som behov av ritualer, symmetri och exakthet, tillsammans med social tillbakadragenhet, kan förstärkas under sjukdomstiden. Det är symtom som ofta finns både vid anorexia nervosa och Aspergers syndrom, liksom en tendens till perfektionism.

Vid kombinationen viktminskning och tvångsmässigt ätbeteeende riskerar man att ett allvarligt anorektiskt tillstånd triggas, som kan vara svårt att häva och som kan vara livshotande.

Gemensamma drag

Det har visat sig att det finns flera drag eller svårigheter hos personer med ätstörning som liknar symtomen inom autismspektrumet. Det är ganska vanligt att en person med ätstörning har en svag social förmåga, ett sätt att tänka i ”svart eller vitt”, att ta saker bokstavligt och att fastna i detaljer. Ofta finns dessa drag kvar också efter att ätstörningen har släppt sitt grepp.

Ett annat område handlar om svårigheter med att tolka och förstå känslor, vilket är vanligt hos personer med diagnos inom autismspektrumet. En mindre grupp av dem som har anorexia har visat sig ha en dåligt utvecklad förmåga att föreställa sig andra människors tankar och känslor. En närbesläktad svårighet handlar om att inte kunna identifiera och uttrycka sina egna känslor, och att skilja mellan känslomässiga tillstånd och signaler från kroppen. Det här heter alexitymi. Detta finns beskrivet hos personer med anorexia av kliniker och forskare sedan många år tillbaka.

Tonårsflickor

Störst risk att råka ut för ätstörningar löper flickor i tonåren. Det beror både på hormonella förändringar och den omställning det innebär att upptäcka sin sexualitet, och förstå mer om hur ens vuxenliv kan komma att gestalta sig. Vacklande självkänsla och störd kroppsuppfattning är mycket vanligt bland ungdomar i den åldern.

Flickor i tonåren med autistiska drag eller Aspergers syndrom vill gärna göra som andra för att få vara en del av en gemenskap. Det kan göra dem särskilt påverkbara för allt tal om bantning. I vissa fall kan också ett förtvivlat sökande efter orsaken till en känsla av utanförskap leda till slutsatsen att detta beror på utseendet. Då kanske bantning ter sig som en lösning. Många av dessa flickor har under barndomen varit fogliga och anpassat sig efter omgivningen, men plötsligt kan de visa stor envishet och bli helt orubbliga.

Tonårspojkar

När det gäller pojkar med Aspergers syndrom som får ätstörning i tonåren, så missar ofta omgivningen deras problem. Det kan till exempel vara ett selektivt ätande som, med tonåringens lite större frihet, kan drivas in absurdum och leda till viktnedgång. Även om de flesta spontant börjar äta igen, är det bra om de tidigt får hjälp på det strukturerade sätt som man använder vid andra tvång inom autismspektrumet. Annars riskerar man att ett anorektiskt tillstånd triggas, som kan vara svårt att häva.

Kost som specialintresse

Det är inte ovanligt att ungdomar med Aspergers syndrom utvecklar specialintressen för olika slags kost och kostvanor. En del drabbas av det ”nya” syndromet orthorexia nervosa eller att äta tvångsmässigt korrekt. Tvångsmässigt kan det kallas när hela livet kommer att präglas av att man sysslar med näringsinnehållet i maten. Ibland är det förknippat med överdriven träning eller idrotter där kroppsfixering ligger nära till hands. Men idrott och näring är ett stort eget ämnesområde där det finns mycket forskning, och det tas inte närmare upp här.

En person som är litet rigid till sin läggning och har en svag social förmåga från början kan lätt bli mer isolerad genom matfixeringen. Till exempel vill man kanske inte umgås med andra över måltider, om man irriterar sig över att andra inte äter korrekt, eller om man är rädd att andra ska reagera negativt på ens egna matritualer.

Kognitiva svårigheter

Man vet inte om det är de kognitiva svårigheterna vid autism och Aspergers syndrom som ökar risken för ätstörningar. Däremot vet man att rigiditet i tänkande och beteende påverkar matvanor och kroppskänsla. Neuropsykologiska test av personer med anorexia har visat att många har just det, och att denna svårighet finns kvar även efter att vikt och ätande normaliserats. Det här gäller även för de personer med anorexi som inte har en samtidig diagnos inom autismspektrumet.

Även om man idag inte kan påvisa hur kognitiva svårigheter påverkar risken för ätstörningar, är det uppenbart att behandlingsinsatser mot ätstörningar försvåras om man inte tar hänsyn till kognitiva problem och autistiska symtom.

Insatser och behandling

Ungdomar som har Aspergers syndrom och en ätstörning har ingen större nytta av traditionell psykoterapeutisk behandling, det visar flera undersökningar. Däremot kan många ungdomar vara öppna för att få mer faktisk kunskap om kroppens sätt att fungera och om betydelsen av riktig näringssammansättning och regelbundna måltider, till exempel av en dietist.

Man kan få hjälp att göra matlistor, där lusten att kategorisera och sortera kan vara till nytta. I en matlista kan sedan mängden mat och olika maträtter successivt ökas på ett kontrollerat sätt. Att föra matdagbok och upprätta en struktur som tilltalar ett behov av ordning kan också ge goda resultat.

Ungdomar med Aspergers syndrom kan ofta behöva få konkret hjälp för att komma ur sin sociala isolering. De sociala svårigheterna har dessutom ofta förstärkts av att man har koncentrerat sig på mat och ätande och av att man varit försvagad av svälten. Man behöver få tips och råd om hur man skaffar nya vänner, och stöd för att klara att gå tillbaka till skolan eller påbörja en ny utbildning.

Om en läkare tycker sig se autistiska drag hos någon som har anorexia, måste det undersökas närmare av någon som är kunnig inom autismområdet. Behandlingen bör då läggas upp med tanke på att den kognitiva förmågan kan vara annorlunda än hos jämnåriga. Även de bakomliggande orsakerna kan vara andra än vid enbart en ätstörning. En person som har en diagnos inom autismspektrumet blir lättare fast i ett tvångsmässigt matbeteende, och det kan också vara svårare att ändra sitt matbeteende.

Man bör undvika att ställa en diagnos inom autismområdet under en pågående ätstörning eftersom de autistiska dragen kan ha förstärkts av ätstörningen. Det är inte säkert att dessa drag är lika framträdande när ätstörningen väl har kunnat behandlas framgångsrikt.

Vet man hur det går?

Genom så kallade uppföljningsstudier kan man ta reda på hur det går för personer med ätstörningar. Det har gjorts en sådan i Göteborg av personer som haft anorexia i tonåren. Av 51 individer som ingick i studien hade 45 inte någon ätstörning 18 år senare. Men hälften kände sig fortfarande ofta mycket spända vid måltider. Av samtliga hade 17 procent tvångssyndrom och över 30 procent hade svårt med socialt samspel. En blind undersökare bedömde att en av fyra hade autistiska drag. Ingen hade fått diagnos inom autismspektrum i barndomen, men några individer hade redan som barn autistiska drag enligt den utvecklingshistoria som hade getts av modern.