Mat och ätande

Många med en diagnos inom autismspektrumet har svårigheter med mat och ätande. En del äter bara vissa saker och vägrar annat. För att komma tillrätta med svårigheterna är det viktigt att förstå vad de beror på.

Svårigheter med mat och ätande kan bero på olika saker. Man kan ha svårt med själva ätandet, till exempel att tugga eller svälja. Man kan också ha utvecklat speciella matvanor som är extra svåra att bryta på grund av rutinbundenhet. En annan orsak kan vara att själva måltiden i sig är plågsam på grund av sociala krav.

Kan vara en fas som går över

Svårigheter med maten eller själva ätandet hos personer med autism kan vara en fas som går över eller blir mindre uttalad efter en tid. Om det inte gör det, är det viktigt att ta reda på orsakerna. Det är också viktigt att personen får genomgå en medicinsk undersökning, eftersom problemen kan ha andra orsaker än autismsymtomen. Det kan till exempel bero på motoriska problem som gör det svårt att tugga eller svälja, eller andra problem i munhåla och svalg. 

Uteslut eventuell allergi eller överkänslighet

När en person vägrar äta viss mat kan det i enskilda fall handla om allergiska reaktioner. Det, liksom annan överkänslighet, bör man utreda – om inte annat därför att det minskar oron och kan bidra till att omgivningen kan hantera svårigheterna på ett mer avspänt sätt. Samtidigt finns det en risk att själva experimenterandet med kosten, för att kontrollera eventuell överkänslighet, kan leda till att personen utvecklar ännu större selektivitet, det vill säga enbart äter vissa saker.

Matproblem i olika åldrar

Svårigheter med mat och ätande kan variera under olika skeden av livet. 

Barn

Svårigheterna börjar ofta redan i spädbarnsåldern och matvägran är vanligare bland barn med autism än bland andra barn. De kräver oftare särskilda förhållanden för att ta bröstet, som till exempel speciell belysning, viss musik eller bestämt läge. Det finns barn som vägrar att ta bröstet, men till de flesta kan man då ge flaska. Amning är betydelsefullt ur många aspekter, men man bör prioritera lugn och ro och att barnet får i sig mat. Vanligare är att det tar lång tid att vänja barnet vid annan kost än bröstmjölk och välling. Det finns mycket sällsynta fall där barnet har motoriska svårigheter som gör det svårt att suga på både bröst och flaska.

Många barn med autism är mycket misstänksamma inför nya smaksensationer och accepterar bara viss mat. Både matens konsistens, färg och form kan inverka. Problemen kan också bero på svårigheter att tugga eller svälja. En annan vanlig anledning till svårigheter är att barnen inte accepterar att matvanorna bryts, till exempel att de ska sitta vid ett bord och få mat med sked. Att senare lära sig äta med kniv och gaffel kan också vara svårt.

Tonåringar

Det selektiva ätandet leder ibland till låg vikt hos tonåringar med autism. Om det är en flicka tror omgivningen lätt att det handlar om anorexia nervosa. Men det selektiva ätandet kanske snarare är ett uttryck för att man har speciella intressen eller teorier, till exempel att det är synd om djur eller att vi äter upp maten för fattiga. Tendensen att äta litet och inte gå upp i vikt är lika vanlig hos tonåriga pojkar med autism som hos tonårsflickor utan autism. Hos underviktiga pojkar med autism är det dock ofta inte fråga om en önskan att vara smal, och de är något mer mottagliga för att ändra sitt ätande.

Även om selektivt ätande ibland förväxlas med anorexia, är det viktigt att se att det även finns en hel del gemensamma symtom för autism och anorexia nervosa och bulimia nervosa. Tonåringar som har autism löper en något ökad risk att få problem med ätandet som leder till en sådan allvarlig ätstörning. Det är alltså viktigt att noggrant analysera vad som ligger bakom matproblemen och hur de utvecklas.

Ett annat och vanligare problem är att tonåringar har svårt att stoppa ett överdrivet ätande och blir överviktiga. Många tycker dessutom inte om att motionera, vilket kan bidra till att vikten ökar för mycket. Det är givetvis viktigt att försöka förhindra en sådan utveckling på ett tidigt stadium.

Vuxna

Bland vuxna är det framför allt personer med autism och intellektuell funktionsnedsättning som fortsätter ha stora svårigheter kring mat och ätande. För en mindre andel personer med autism och normal begåvning/Aspergers syndrom kan allvarliga problem fortsätta även i vuxen ålder. Det handlar ofta om överdrivna rutiner och ritualer runt ätande. En del har också problematiska rutiner för att handla och laga maten.

Strategier för att få matsituationen att fungera bättre

När man ska komma tillrätta med svårigheter kring mat och ätande, är det viktigt att försöka förstå vad som kan ligga bakom. Handlar det till exempel om att personen upplever situationen med alla samlade runt matbordet som påfrestande? Det kanske är svårt att förstå hur länge det påtvingade sittandet ska hålla på. Ofta finns det flera orsaker till svårigheterna, till exempel en kombination av att matens konsistens vållar problem, att personen har svårt att bryta vanor och dessutom har svårt med den sociala samvaron kring matbordet. 

Introducera ny mat

Svårigheter med mat är väl kända hos personer med autism. Därför väljer många föräldrar till barn med autism att redan från början introducera varje nyhet enligt noggrant uppgjorda strategier. Förändringar i smak och konsistens görs mycket försiktigt och i små steg. Ytterst små portioner av det nya kan till exempel alltid följas av en liten portion favoritmat. ”Först lite köttbulle, sen en tugga ris” för den femåring som enbart kan tänka sig att äta ris, morgon, middag, kväll. Eller efter varje tugga av det nya kan barnet få ta en klunk att dricka. Tillvägagångssätten måste upprätthållas under lång tid, eftersom det tar mycket längre tid för barn med autism att vänja sig vid ny mat än för andra barn.

Undvik frågor

Det är lättare för ett barn att svara ”nej” och ”jag vill inte ha” om barnet inte kan föreställa sig hur det nya smakar, eller inte hunnit bli van vid den nya smaken. Ett ”ja” kan innebära obehag, så det är tryggare att ta det säkra före det osäkra och svara ”nej” om någon frågar om man vill ha. För en förälder eller annan vuxen är det alltså bättre att säga ”Nu ska du få smaka…”, än att fråga ”Vill du smaka…?”.

När barnet tar makten över maten

Mat kan vara vapen. Om barnet skriker mycket, och om man dessutom har känsliga grannar, finns det risk att man låter barnet ta kommandot. Ett exempel är en liten flicka som alltid ville ha pannkakor, och bara nygräddade sådana. Om hon var vaken och skrek på natten var mamman tvungen att stiga upp och grädda pannkakor för att få henne lugn. Att varsamt men bestämt återta makten i en sådan situation kan vara mycket svårt, men nödvändigt.

Skapa förståelse och lust

För lite äldre barn kan man använda sociala berättelser om det roliga, vanliga och nyttiga i att äta olika slags mat. Dessa berättelser bör utarbetas utifrån det individuella fallet tillsammans med barnet och familjen.

Det gäller att försöka göra det lustfyllt att erövra nya färdigheter. Man kanske tillsammans kan göra listor på maträtter, där man vartefter kan pricka av vad som prövats och godkänts. Eller man kan utgå från kostcirkeln där man prickar in på tallriken hur mycket av de olika sorterna man fått med. Kanske barnet kan delta i matlagningen och möjligen efter hand ta över vissa sysslor, så att mat blir något positivt laddat som ger barnet tillfälle att visa självständighet och ta ansvar.