Rutiner, struktur och tid

Barn som tidigt får hjälpa till hemma lär sig olika vardagssysslor. Det förebygger problem senare i livet när man ska ta ansvar för sitt boende. Dessutom uppstår situationer som ger barn och vuxen möjlighet att samtala och samspela med varandra.

Annie Boström är arbetsterapeut på Aspergercenter för barn och ungdom och har erfarenhet av att samtala med föräldrar om barns och ungdomars utveckling av vardagsfärdigheter.

– Det är viktigt att tidigt förbereda för det egna ansvar barnet kommer att få som vuxen. Det kan kännas långt borta, men det gäller att efterhand pussla ihop fler moment som ingår i en sammansatt process exempelvis från smutsiga plagg vid avklädning till rena och torra i skåp och lådor. Hur förbereda för tvätt? Vad göra först? Vilken utrustning behövs? Hur mycket tvättmedel? Hur avsluta tvätten?

Det är inte säkert att ett barn själv har drivkraft eller ork att hjälpa till. Vad är vitsen med sysslan? Vad är vinsten med att hjälpas åt och att lära sig? Man måste kanske som förälder ställa lagom stora och individuella krav på att barnet ska vara med. Ibland kan man behöva koppla samman en syssla med en belöning för att motivera barnet.

Måltider och städning kan vara bra områden att börja med. Det finns många praktiska uppgifter för att få till en måltid. Ingredienser ska förberedas, kastrull passas, bord dukas, matrester tas om hand med mera. Uppgifterna kan fördelas så man vet i förväg när och för vad man ansvarar. Ofta är det bra att ha sin syssla en lång period innan det är dags att lägga på nästa moment eller helt byta ansvarsområde.

Så småningom kan barnet introduceras i och delta i sysslor som man inte gör varje dag, exempelvis att byta lakan, packa upp och ställa in den inhandlade maten eller skotta snö. Genom att låta barnet vara med, grundlägger man kunskapen om hur ofta och när det behöver göras och hur det går till. 

Var sak på sin plats

Att var sak ska ha sin plats kan tyckas banalt men just struktur i hemmet kan vara det som gör att ett barn med Aspergers syndrom klarar av sin vardag hyggligt och kan ta med goda vanor i framtiden. När vi håller ordning, går mindre tid och energi bland annat till att hitta sina saker. Med gott om hyllor, lådor och fack går det lättare att ordna kläder, spel och böcker. Att välja och sortera bort är svårt. Det blir snart överfullt, särskilt hos den som växer. Kanske det går lättare med en regel, såsom ”en in och en ut”. Kanske kan färdiganvända favoriter få en egen låda en viss tid.

– Om det behövs kan man märka upp lådor och förvaringsutrymmen så att barnet ser var det ska lägga till exempel sina rena kläder. Hittar alla lätt sin tandborste? Får man ha sitt smink ifred? Skulle det gå bättre om prylarna märks med färgprick eller namn?

Att förstå och planera tid

En utvecklad tidsuppfattning kräver en kognitiv mognad, som infinner sig först ganska långt upp i skolåldern hos alla. Personer med Aspergers syndrom kan ha svårigheter med tidsuppfattningen under hela sitt liv.

– Tid har fått större betydelse i vårt komplexa samhälle, säger Annie. Mycket kretsar kring tider som ska passas och det är stressande för många. Barn med Aspergers syndrom kan ha ett eget sätt att uppfatta tidens gång och har dessutom ofta en låg stresströskel. För många kan det vara bra att undvika eller välja bort en del moment i vardagen. Det kan vara svårt att gå mot strömmen och göra annorlunda än majoriteten. Men vinsten kan bli stor, både för barnet och för familjen.

Det är ändå viktigt att föra in grundläggande och konkreta begrepp om tid och planering i vardagen.

– Det är inte meningen att det lilla barnet exempelvis måste lära sig klockan, utan det handlar mer om att väcka ett intresse för och få en känsla för tid. Det är användbart att veta vilken ordning det är smart att göra saker, kunna ta reda på vilken dag det är, när man ska göra vissa saker och ungefär hur lång tid det vanligtvis tar.

Det här är sådant som alla barn övar och lär sig. För barn och ungdomar med Aspergers syndrom går det ibland lättare att få se tiden på ett mer konkret sätt än en vanlig klocka, till exempel en äggklocka eller någon annan form av konkret tidvisning. Då kan känslan för tid utvecklas lättare och barnet får bättre koll på sin tillvaro och kan agera mer självständigt.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.