Barn med autism i förskoleåldern

Många adaptiva (vardagliga) färdigheter är en förutsättning för att ett barn ska kunna delta i olika vardagliga situationer och sammanhang. Dessa färdigheter ger en möjlighet till större delaktighet. Till exempel är det lättare för ett barn med autism att gå i en vanlig skolklass om hon eller han kan gå på toaletten själv. När man blir äldre är det till exempel viktigt att veta hur och var man handlar mat, liksom att kunna sköta sin egen hygien.

En del adaptiva färdigheter kan också vara bra startpunkter i planering och upplägg av träning och undervisning. Många barn gör lättare framsteg i de adaptiva förmågorna än inom socialt samspel och kommunikation. Därför kan man börja med de adaptiva förmågorna, för att sedan gå över till områden som är svårare för barnet.

Att lära adaptiva färdigheter

Träningen av de adaptiva förmågorna måste vara genomtänkt och följa samma principer som övrig inlärning för barn med autism. Planering bör ta upp både hur själva träningen ska gå till och hur inlärda färdigheter ska generaliseras till olika situationer.

I de flesta mångsidiga program för små barn finns adaptiva färdigheter med som en viktig del i upplägget. Allmänt tyder forskningsresultaten på att det är möjligt att lära många barn med autism en mängd adaptiva färdigheter. Man har också sett att det är viktigt att systematiskt och regelbundet bedöma barnets adaptiva färdigheter, bland annat som underlag för de fortsatta insatserna. Men det saknas i stort sett studier om vilka insatser och program som ger bäst resultat inom detta område.

Texten bygger på rapporten "Mångsidiga intensiva insatser för barn med autism i förskoleåldern", som gavs ut 2004 av Föreningen Sveriges habiliteringschefer. Rapporten har efter det uppdaterats flera gånger, senast 2012. 

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.