Imitation

Små barn lär sig mycket genom att imitera, det vill säga härma, andra människor. Men ett barn med autism eller Aspergers syndrom imiterar mindre än andra barn. Det är förmodligen en av flera anledningar till att det är svårt att utveckla en normal social förmåga. Flera forskningsstudier visar dock att det troligen går att öva upp förmågan att imitera.

Imitation viktigt för utvecklingen

Att imitera innebär att man härmar något som en annan person gör. Det anses vara en viktig grund för att kunna kommunicera med andra, både med ord och på andra sätt. Till och med mycket små barn, under sex månader, imiterar enkla rörelser som att räcka ut tungan. Om ett barn har en begränsad förmåga att imitera, bidrar det till en försenad utveckling av både tal och social förmåga.

Många barn med autism har brister i sin förmåga att imitera. Det finns flera forskningsstudier som visar att barn med autism eller Aspergers syndrom ofta har dessa problem. Och i diagnoskriterierna för autism är brist på förmåga att härma när man leker ett av flera symptom på autism (kallas där för socialt imitativt lekbeteende). Många föräldrar till barn med autism upplever att barnen inte härmar deras miner, rörelser eller ljud.

Alla har inte brister

I de flesta studier finns det också barn med autism som har en normal imitation och är lika bra på att imitera som andra barn. Det går alltså inte att säga att alla med autism eller Aspergers syndrom har en begränsad förmåga att imitera.

Imitation kan tränas

Det finns flera studier där forskare har studerat om det går att träna och utveckla förmågan att imitera hos barn med autism, för att på så sätt förbättra deras kommunikation. Forskningen visar att det går och att barnen då blir bättre på att samspela och prata med andra människor. Men man vet inte hur länge den förbättrade förmåga håller i sig efter att träningen slutat. En del forskare anser att om en vuxen imiterar barnens beteende så stimulerar det barnen till ökad social förmåga och kommunikation. Att vuxna imiterar barnen ska enligt de här studierna vara effektivare än att vuxna bara ger vanlig respons på barnens beteende.

Imitation hos normalt utvecklade barn

Barn börjar härma andra människor redan innan de är en månad gamla. Förmågan att härma har stor betydelse för förmågan att samspela med andra människor. Den har också betydelse för språkutveckling och inlärning.

När ett barn ser ett beteende eller en händelse och sedan härmar eller ”kopierar” det hon eller han sett, kallas det att barnet imiterar. Man brukar skilja mellan omedelbar imitation och fördröjd imitation (deferred imitation på engelska). Fördröjd imitation innebär att barnet kan komma ihåg och imitera beteenden vid ett senare tillfälle.

Mycket små barn härmar

Många anser att barn redan innan de fyllt en månad kan härma en person som räcker ut tungan, gapar eller rör på fingrarna. Redan vid ett till fyra månaders ålder börjar barn kunna härma en min vid ett senare tillfälle (fördröjd imitation). Barn börjar kunna härma vad en person gör med ett föremål vid fyra till åtta månaders ålder. Men för att klara det måste de ha utfört samma handling flera gånger tidigare.

Då barn är mellan åtta och tolv månader börjar de även kunna imitera beteenden som är annorlunda än det invanda beteendet. Nu kan barnet också upp till ett dygn senare imitera vad en vuxen gjort med ett föremål.

Barn imiterar sociala roller

När barnet är mellan 12 och 18 månader börjar barnet imitera vuxnas och kamraters beteenden som tidigare har varit helt okända för barnet. Barnet kan också komma ihåg och upprepa andras beteenden med en längre fördröjning (upp till en vecka). Dessutom kan barnet utföra ett beteende det lärt sig på en annan ny plats. Från cirka 18 månader börjar barnet också imitera sociala roller i låtsaslekar.

Forskare har funnit att imitation har betydelse för inlärning, utvecklingen av språk och sociala förmågor. 

Autism och imitation

Barn med autism har ofta svårare än andra barn att härma en annan persons rörelser. De kan också ha svårt att härma hur rörelserna utförs, om de till exempel är snabba eller långsamma.

Den första rapporten om att barn med autism har svårt att imitera kom redan i början av femtiotalet. Då beskrev två forskare ett barn med autism som inte kunde lära sig leken ”baka kaka” bara genom att titta på sin mammas rörelser. Det krävdes att mamman handgripligen hjälpte barnet att genomföra samtliga rörelser för att barnet skulle lära sig leken.

Svårt att imitera rörelser

Den första systematiska experimentella studien genomfördes i början av sjuttiotalet. Då jämförde forskare förmågan att imitera kroppsrörelser hos barn som hade autism med barn som hade andra typer av funktionshinder. Forskarna fann att barnen med autism hade svårare att imitera kroppsrörelser än de andra barnen.

Men slutsatsen man drog var att barnen egentligen inte hade svårt att genomföra rörelserna (till exempel hoppa jämfota, kasta boll i en korg eller bygga en pyramid av sex klossar). Istället hade barnen svårt att koppla ihop den vuxnes rörelser med de egna rörelserna och förstod inte möjligheten att pröva att göra likadant.

Lättare imitera meningsfulla beteenden

Sedan dess har omkring 20 vetenskapliga studier om autism och imitation publicerats. Det finns flera intressanta slutsatser i dessa studier. En är att barnens förmåga att imitera kan förutspå hur väl de sedan lär sig att prata. En annan är att barn med autism har lättare att imitera meningsfulla beteenden (till exempel att vinka ”hej då” med handen eller köra en leksaksbil) än beteenden som inte är meningsfulla (till exempel att låtsas dricka från en borste).

I en studie har forskare studerat ”imitationsstilen” hos barn med autism. De ville inte bara undersöka om barnen kunde imitera, utan också på vilket sätt de imiterade. Barnen jämfördes med en kontrollgrupp som bestod av barn med utvecklingsstörning i samma ålder och med samma IQ som barnen med autism.

Forskarna studerade hur barnen imiterade en rörelse som gjordes på två olika sätt, ett mjukt sätt och ett grovt. Resultatet visade att barnen med autism hade svårt att härma både själva rörelsen och på vilket sätt rörelsen gjordes, mjukt och graciöst eller grovt och klumpigt. I kontrollgruppen däremot var det fler barn som kunde härma på vilket sätt rörelsen gjordes.  Författarna drog slutsatsen att barn med autism har större svårigheter att imitera kvaliteten i en persons handling (till exempel intensitet) än själva rörelsen i sig.

Två studier om Aspergers syndrom

Det finns bara två studier som undersökt sambandet mellan Aspergers syndrom och imitation. I den ena jämfördes vuxna med Aspergers syndrom med vuxna med normal utveckling. Uppgiften var att följa en experimentledares rörelser antingen spegelvänt eller med samma hand som experimentledaren (så kallad korsad imitation).

En penna, en blå kopp och en grön kopp placerades framför deltagaren. Han eller hon skulle så snabbt som möjligt imitera experimentledarens handrörelser som bestod i att flytta pennan mellan de två kopparna. Gruppen med Aspergers syndrom gjorde betydligt fler fel i den spegelvända imitationen än kontrollgruppen. Däremot fanns ingen skillnad i den korsade imitationen.

I den andra studien mättes hjärnaktiviteten hos vuxna med Aspergers syndrom med hjälp av magnetröntgen. Mätningen ägde rum när personerna imiterade ansiktsrörelser som var inspelade på video. Man fann att samma ställe i hjärnan aktiverades hos personerna med Aspergers syndrom som hos personer med normal utveckling, men att det var en lägre intensitet och en fördröjning av aktiviteten.

Alla har inte svårt att imitera

Att det finns personer med autism och Aspergers syndrom som har svårigheter att imitera är uppenbart. Men man kan inte säga att alla personer med autism eller Aspergers syndrom har en begränsad förmåga att imitera. Det går inte heller att säga exakt hur svårigheterna att imitera yttrar sig. I alla studier finns det ett antal personer med autism eller Aspergers syndrom som var lika bra eller bättre på att imitera som en jämförelsegrupp. 

Att träna imitation

Flera forskare har undersökt om barn med autism kan lära sig att imitera genom att träna. Forskningen visar att det går och att barnen då blir bättre på att samspela och prata med andra människor. Men man vet inte hur länge den förbättrade förmåga håller i sig efter att träningen slutat.

En vuxen imiterar ett barn

Det finns flera forskningsstudier om hur barn med autism kan träna imitation. I många av dessa studier använder sig forskarna av så kallad dyadisk imitation. Det innebär att en vuxen imiterar barnens beteende för att se om det gör att barnen blir mer benägna att söka kontakt.

I en studie gjorde forskarna ett experiment med åtta barn med autism. Experimentet bestod av fyra treminutersperioder med ett barn i taget. I den första perioden satt en vuxen som barnet inte kände alldeles stilla i soffan och rörde inte en min under hela tiden. I den andra perioden imiterade den vuxne alla barnets beteenden – ljud, rörelser, gester etc. I den tredje perioden satt den vuxne åter orörlig i soffan. Den fjärde perioden var spontan lek.

Man fann att barnen inte reagerade speciellt mycket på den konstiga personen i soffan i den första perioden. I den tredje perioden däremot tittade barnen på, rörde vid och närmade sig personen i soffan betydligt oftare. Dessutom visade barnen fler negativa ansiktsuttryck i den tredje perioden.

Forskarna drog slutsatsen att barn med autism ofta inte har någon generell förväntan på hur en människa ska bete sig. Men när samma människa har imiterat barnet och sedan åter sätter sig som en stenstod i soffan, så reagerar barnet på ett liknande sätt som ett barn utan autism. Att den vuxne imiterat barnet kan alltså påverka det sociala beteendet hos barnet.

Andra forskare har gjort liknande experiment och funnit samma sak. Barn med autism blir mer aktiva och leker mer ömsesidigt med en vuxen efter att den vuxne har imiterat barnen. Det är en mer effektiv metod för att utveckla barnens sociala beteende än om den vuxne bara ger vanlig respons på barnets beteende. Men man vet inte hur länge den utvecklade sociala förmågan finns kvar efter experimentens slut. Det finns inga studier om detta.

Datorn – en bra tränare

En studie har visat att datoriserade program kan vara ett effektivt hjälpmedel för att utveckla förmågan eller viljan att imitera hos barn med autism. I studien skulle barnen härma ett ljud. En del barn fick respons från en dator, en del från en människa. Den datoriserade responsen var mer effektiv för att öka barnens vilja att imitera. Men på det här området krävs mycket mer forskning för att kunna dra några säkra slutsatser.

Imitation inom mångsidiga program

Att träna imitation är en viktig del i flera av de mångsidiga program som finns för små barn med autism. I till exempel Denverprogrammet anser man att förmågan att imitera är central för att barn ska utveckla av kommunikation och språk. Därför ingår intensiva träningspass för att barnet ska lära sig att imitera.

Man har kunnat se att barnen blir bättre på att samspela med andra. Men det är svårt att bedöma om det är just den ökade förmågan till imitation som gör att barnen blir bättre på att samspela med andra eller om det är andra faktorer som påverkar. Man vet inte heller om den förbättrade förmågan att imitera finns kvar efter träningsperiodernas slut. 

Du kan läsa mer om de mångsidiga programmen under rubriken Metoder och strategier.