Skollagen

Elever med autism, Aspergers syndrom eller annan diagnos inom autismspektrumet, ska enligt skollagen gå i vanlig grundskola och gymnasium. Särskolan tar bara emot elever med utvecklingsstörning. En elev har alltid rätt att få särskilt stöd och ett åtgärdsprogram för att klara kunskapskraven i skolan.

Elever som inte har någon utvecklingsstörning ska gå i grundskolan och gymnasieskolan. De har inte längre rätt att gå i särskolan, enligt den skollag som trädde i kraft 1 juli 2011.

För elever i gymnasiesärskolan som börjat före år 2011 finns övergångsbestämmelsen att de får fortsätta resten av sin gymnasieutbildning i särskolegymnasiet. Men de behöver inte gå kvar i särskolan, om de inte vill. Någon liknande övergångsbestämmelse för grundsärskolan finns inte.

Från grundsärskola till grundskola

Elever som före hösten 2011 gått i särskola har fått sin undervisning enligt grundsärskolans läroplan och kursplaner. Från och med höstterminen följer de istället grundskolans läro- och kursplaner. Antingen kan eleven byta klass till en grundskoleklass, eller så går de kvar i sin särskoleklass men med skillnaden att läraren lägger upp lektionsinnehållet i enlighet med grundskolans kursplaner. Föräldrar kan önska om eleven ska gå kvar i särskoleklassen eller inte, men det är grundskolans och grundsärskolans rektorer som fattar beslut.

Rätt att gå längre

Alla grundskoleelever har rätt att gå om två år om de inte når upp till kunskapsmålen i alla ämnen. Så har det varit tidigare också, men då byggde skolan sin bedömning på elevens kunskaper, sociala situation och närvaro till exempel. Nu är det bara kunskapsmålen som ligger till grund för bedömningen.

Grundsärskolan har numera samma längd som grundskolan. Det tionde frivilliga skolåret som fanns förut har tagits bort. Eleverna som går där får också fortsätta ytterligare två år, om de behöver det för att nå särskolans mål.

Skolor med speciell inriktning

Det finns grundskolor och gymnasium, både kommunala och fristående, som specialiserat sig på barn med diagnoser inom autismspektrumet och som har anpassat undervisningen och klasstorleken till elevernas behov. En del kommuner samlar barn från flera olika skolor i så kallade särskilda undervisningsgrupper. 

Om grundskolans kunskapsmål inte nås

Om de två extraåren inte skulle räcka till för att eleven ska nå grundskolans kunskapsmål kan hon eller han fortsätta läsa in grundskolans kurser på gymnasiet, på något av gymnasiets introduktionsprogram.

Några introduktionsprogram är yrkesinriktade och andra är en förberedelse för den som vill komma in på något av de nationella gymnasieprogrammen, det vill säga program som ger behörighet att söka till högskolan. Nästan alla introduktionsprogram läggs upp individuellt, så att elever som har nått olika långt i olika grundskoleämnen kan läsa in de delar de saknar. Om man når godkända kunskaper i alla ämnen har man möjlighet att fortsätta på ett av de nationella programmen i gymnasiet.

Rätt till stöd

Alla elever har rätt att få det stöd de behöver för att kunna nå godkända kunskapskrav i skolans ämnen. Det finns kunskapskrav för årskurs tre, i vissa ämnen, och för årskurs sex och nio, i alla ämnen.
Det kan hända att stödet förändras för en elev som byter klass från särskola till grundskola, beroende på vad den nya skolan bedömer att barnet behöver och vilken personaltäthet skolan har. Men eleven har lika stor rätt till stöd i grundskolan som i särskolan, och skolan är skyldig att erbjuda det stöd eleven behöver.

Få ett åtgärdsprogram

Rektorn är den som ansvarar för att behovet av stöd utreds. Det kan vara både lärare och/eller föräldrar som tar kontakt med rektorn för att eleven ska få en utredning. Utredningen ska göras skyndsamt, men om den tar tid kan åtgärder sättas in innan utredningen är klar.

Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska rektorn besluta att skolan upprättar ett åtgärdsprogram. I åtgärdsprogrammet ska det stå vad utredningen har kommit fram till att eleven behöver och hur skolan ska göra för att ge det stödet. Vem som är ansvarig och hur skolan ska följa upp att stödet fungerar, ska också finnas med. Rektorn är den som slutligen beslutar vad som ska stå i åtgärdsprogrammet. Innehållet i åtgärdsprogrammen kan överklagas.

Diagnos behövs inte

Det krävs ingen diagnos för att få särskilt stöd. Det är istället elevens svårigheter som de beskrivs i åtgärdsprogrammet, som avgör vilket stöd eleven får.

Utgångsläget för det särskilda stödet är att eleven ska kunna vara kvar i klassrummet tillsammans med klasskamraterna i så stor utsträckning som möjligt, och inte behöva gå iväg till en annan grupp någon annanstans. Det förekommer ändå att elever får särskilt stöd i mindre grupper, i särskilda undervisningsgrupper, tillsammans med andra med liknande svårigheter. Helst ska emellertid alla elever få stöd individuellt och i första hand i sitt eget klassrum.

Rektor bestämmer, elever och föräldrar kan överklaga

Rektorn har skyldighet att ta fram åtgärdsprogrammet i samråd med elevens vårdnadshavare. Programmet skrivs tillsammans med skolans personal, till exempel lärare och specialpedagoger, men kan bygga på information från andra utanför skolan, som BUP (barn- och ungdomspsykiatrin) eller habiliteringen.

Elever och föräldrar som är missnöjda med vad som står i åtgärdsprogrammet kan överklaga det. Tidigare var det bara möjligt att överklaga om skolan inte tagit fram åtgärdsprogram trots begäran om det. Men enligt 2011 års skollag är det både möjligt att överklaga programmets innehåll och skolans bedömning av vilket stöd eleven behöver. Man vänder sig till Skolväsendets överklagandenämnd eller Skolinspektionen beroende på vad man vill överklaga. Mer information om vart man vänder sig finns under "Skollagen - Frågor och Svar".

Olika slags stöd

Exakt vad som är särskilt stöd står inte i lagen. Men utredningen ska både handla om vad eleven själv behöver, till exempel hjälpmedel och stöd i undervisningen, och om hur skolan kan lägga upp undervisningen så att den bättre passar eleven. Elever har också rätt till särskilt stöd för att nå andra mål än kunskapsmålen, som till exempel handlar om hur de utvecklas socialt.

Om det särskilda stödet inte räcker för att eleven ska få det hon eller han behöver kan skolan erbjuda anpassad studiegång. Då följer eleven inte hela kursen eller alla ämnen.

Vissa beslut kan överklagas

Skollagen omfattar all utbildning i Sverige, det vill säga förskola, förskoleklass, grundskola, särskola, gymnasium och vuxenutbildning. Samma regler gäller för alla dessa skolformer - och både i kommunala skolor och i friskolor.

Numera kan man överklaga fler beslut som skolan har tagit. Innehållet i åtgärdsplanerna är ett exempel. Likaså om en kommunal skola nekar en elev plats för att det kostar för mycket pengar eller skulle kräva alltför stor omorganisation. En friskola kan neka plats, om den inte får extrabidrag från kommunen för elever som behöver särskilt stöd. Det blir också större möjlighet överklaga för den som inte får skolskjuts.

Andra rättigheter

Skollagen säger också att skolan ska präglas av trygghet och studiero för eleverna, och att alla har rätt att utvecklas så långt som möjligt efter sina förutsättningar - även de som har lätt för sig. Elever ska ha tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog, kurator och studie- och yrkesvägledare. Dessutom har skolorna fått ökade krav på sig utreda, anmäla och vidta åtgärder när elever kränks.
Grundskoleelever som stör andra kan varnas eller stängas av tillfälligt, vilket är en regel som i den förra skollagen bara gällde gymnasieskolan.

Särskoleutredningar

En särskoleutredning görs om man vet eller tror att barnet har utvecklingsstörning. Enligt skollagen ska barnet bedömas pedagogiskt, psykologiskt, medicinskt och socialt. Det finns inte några bestämda krav på vilken yrkeskompetens eller legitimation som utredaren måste ha. Skolan ska samråda med elevens vårdnadshavare under utredningen.

Mål och betyg

Med 2011 års skollag har det kommit nya läroplaner för varje skolform och nya kursplaner för varje ämne. Det finns mål för vilken kunskapsnivå eleven ska ha nått i årskurs tre, i vissa ämnen, och i årskurs sex och nio, i alla ämnen. Lärarna bedömer eleverna utefter dessa mål. Från läsåret 2012/2013 får elever i grundskolan betyg i fler steg och från och med årskurs sex. Eleverna gör numera också nationella prov i fler ämnen än tidigare, med början i årskurs tre.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.