Sätta ord på och hantera känslor

Om man har ASD har man ofta svårare att identifiera sina inre känslor. Det betyder att man har sämre förmåga att kunna resonera med sig själv och lugna ner sig själv.

Genom att kunna sätta ord på våra känslor och behov kan vi resonera kring vad vi upplevt och komma fram till en lösning. Det ger en känsla av kontroll och trygghet. Språket gör att vi också kan förmedla till andra vad vi behöver, till exempel: Jag är trött, kan vi ta en paus.

Personer med ASD har ofta svårt att finna rätt ord för känslor. Använder de känsloord kan de enligt psykologen Tony Attwood ofta vara osäkra på nyanserna. Någon som inte kan skilja på att vara frustrerad, sårad eller bortgjord kan till exempel kalla alla dessa känslor för att vara arg.

Enligt Diana Lorenz erfarenhet kan personer med ASD som saknar ord för vad de upplevt i stunden istället berätta om en annan händelse som väckt liknande känslor. Eller så kan de ”låna” en berättelse som de har hört eller läst. Det tolkas ibland av omgivningen som att de hittar på. Den som inte kan identifiera och sätta ord på känslor har också svårt att tala sig själv till rätta och lugna ner sig själv.

När Fredrik inte har något konkret att sysselsätta sig med blir det ”tomt i skallen”. Inget, absolut inget, händer. Det är skrämmande. Fredrik ringer till sin mamma. Hon brukar säga att det inte är någon fara, och föreslå något Fredrik kan sysselsätta sig med. Fredrik blir lugnad. Trots detta kan han inte upprepa samma sak för sig själv nästa gång. Han ringer sin mamma igen.

Söka trygghet hos andra

En person som har svårt att hitta sin egen linje i vardagen förlitar sig ibland på andra. Enligt en avhandling av Svenny Kopp vid Göteborgs universitet är det ganska vanligt att ungdomar med ASD inte själva tar ledningen, utan gärna följer med. De vill smälta in och gör som andra för att på så vis minska stressen och utsattheten i sociala situationer.

Vissa ungdomar är enligt Tony Attwood starkt bundna till en förälder eller annan vuxen och reagerar med kraftig oro vid separationer. Enligt Diana Lorenz kan förälderns fysiska närvaro ibland ersättas med ett telefonsamtal eller ett objekt som står för tryggheten. I vissa fall kan också ett syskon eller en klasskompis fungera som en social handledare som tolkar och skyddar i vardagen.

I Svenny Kopps studie kom det fram att en del ungdomar bygger upp en uppsättning manus i minnet för olika vardagliga situationer. När de byter miljö går de ur en roll och plockar fram ett annat manus. Utan sina manus kan de ha svårt att agera. En del ungdomar ”lånar” också någon annans framtoning och sociala stil.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.