Reaktioner på oro och rädsla

Vissa saker kan innebära oro eller rädsla för den med Aspergers syndrom, vilket i sin tur kan utlösa reaktioner. Det är viktigt att omgivningen förstår den egentliga orsaken till reaktionen.

Flera studier har visat att det är vanligt att barn, unga och även vuxna med diagnos inom autismspektrumet känner stor oro under lång tid. Oron är inte en del av själva tillståndet utan beror på att det är svårt att leva med en dold funktionsnedsättning. Personer med Aspergers syndrom är särskilt utsatta eftersom det inte alltid är uppenbart för omgivningen att de behöver bemötas på ett lite annorlunda sätt.

Enligt bland annat den brittiska psykologen Tony Attwood har barn med Aspergers syndrom ofta svårt att se sammanhang och förstå andras tankar och känslor. Till viss del har de också svårt att förstå vad de själva känner. Samtidigt kan omgivningen inte alltid läsa av barnet och hjälpa det förhålla sig till känslan. Det uppstår lätt missförstånd och ju oftare man blivit missförstådd, desto mer vilse kan man känna sig. Något känns fel, men vad? Är jag rädd, arg eller bara trött och hungrig? Osäkerheten kring de egna känslorna förstärker oron.

En del upplever kroppsliga förnimmelser förknippade med stress och oro oerhört intensivt. Det hänger ihop med deras annorlunda känslighet för sinnesintryck. Vissa uppfattar inte hur det känns i kroppen förrän känslan uppnått stormstyrka och har då inte hunnit stålsätta sig.

Att undvika och vägra

Att undvika eller vägra är en naturlig reaktion på sådant som skapar oro eller ger en känsla av obehag. Ofta beror det på avsaknad av överblick och kontroll. Aspergers syndrom innebär att man har svårt att föreställa sig saker man saknar erfarenhet av, till exempel en ny skola. Att vägra gå dit kan då vara en helt naturlig reaktion. Enligt Gunilla Gerland kan vägran också bero på att personen inte vet hur hon eller han ska göra om något går fel.

Osäkerhet kring innebörden i sociala skeenden leder lätt till oro. En del utvecklar en strategi för att undvika situationer där något oväntat kan hända eller där de riskerar att få uppmärksamhet. Enligt Skolverkets rapport ”Skolan och Aspergers syndrom – erfarenhet från skolpersonal och forskare” hör skolsituationer till de mest fruktade. Det kan leda till skolvägran eller en oförmåga att tala i vissa situationer.

Henrik klarar inte att gå in i den överfulla, stökiga skolmatsalen så han går utan lunch. ”Det kanske blir möjligt att gå in i matsalen senare”, säger Henrik. ”Det har hänt förut att jag fick en speciell inre känsla som gjorde det möjligt att göra saker. Tills dess får det bli knäckebröd. Tvingar jag mig själv blir det bara värre.” Vid närmare utfrågning visar det sig att Henrik inte varit i närheten av matsalen under hela terminen. Han undviker den korridoren. Men om Henrik aldrig testar, hur ska han bli varse om den speciella känslan infunnit sig? Hur ska han kunna upptäcka att matsalen bara är överfull vissa tider på dagen?

Eftersom undvikandet sänker oron upplevs det som en fungerande strategi. Den som utvecklat ett sådant mönster har dubbelt svårt att bryta det. Det är inte bara rädslan som ska besegras utan även vanan. Därför menar psykologer att det är viktigt att omgivningen reagerar tidigt. Ju längre tid det pågår, desto svårare blir det att hitta den ursprungliga orsaken.

Att analysera och grubbla

Personer med Aspergers syndrom har, enligt psykologen Tony Attwood, svårt att föra över tidigare erfarenheter på nya situationer. Det vet inte vad de ska förvänta sig och behöver förbereda sig för alla eventualiteter. Det kräver oerhört mycket energi och stressen tar inte alltid slut när situationen är överspelad. Många analyserar dagens händelser i minsta detalj.

Stella ägnar långa timmar efter skolan åt att försöka förstå hur hennes nya klasskompisar tänker. För henne är de fortfarande lika mycket främlingar som när hon började i den nya skolan.
De verkar däremot känna henne. De vet saker om henne. Det får henne att känna sig utsatt. Hur fick de reda på dessa saker? Vad mer kan de veta? Är det något hon sa? Skulle det hjälpa att vara helt tyst? Eller kan de läsa hennes tankar?

Att analysera och försöka förstå är naturligt och bra. För att strukturera analyserandet tipsar Socialstyrelsen i sin vägledning "Så här kan man göra" att personer med Aspergers syndrom kan ha nytta av en mentor, någon som kan fungera som bollplank och bidra med saknade pusselbitar.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.