Utbrott

När någon med ASD får ett utbrott är det ofta ett resultat av en situation som blir för svår att hantera. "Nödutgångar" och rätt sätt att bemöta utbrottet kan vara lösningar.

Tillfälliga stresstoppar går inte att undvika helt. Barn och ungdomar med ASD lägger mycket energi på att hänga med och uppträda som de förväntas. Hinner de inte återhämta sig från dag till dag byggs det upp ett inre tryck som gör att en mindre händelse kan få allt att brista. Stark frustration och känslan av att vara trängd kan leda till våldsamt utagerande.

Ofta har omgivningen bidragit till att situationen eskalerat. När vi vill ha uppmärksamhet kommer vi instinktivt närmare, kanske tar i personen och söker ögonkontakt. Vi frågar vad det är och utgår från att personen kan ta in vad vi säger. För ungdomar med ASD är det ofta svårt. Kravet på kommunikation och överskridandet av de personliga gränserna ökar stressen ytterligare.

Fjortonåriga Ebba måste ständigt påminnas om att plocka efter sig i köket. En dag får pappan nog och kräver att dottern ska sätta igång, nu genast! Ebba reagerar inte. Pappan ställer sig rakt framför henne, tar henne i armen och höjer rösten. Dottern knuffar bort honom med sådan kraft att pappan ramlar baklänges. Detta är det enda tillfället någonsin som hon varit våldsam mot någon.

Att möta utbrott

Ungdomarna lider oftast själva av sina utbrott. Det upplevs många gånger som skrämmande att tappa kontrollen. För att hjälpa dem är det viktigt att i akuta situationer försöka backa och inte gå på. En person med ASD blir bara mer skärrad om man kommer för nära. Spärra inte vägen för personen om det inte uppstår en direkt fara eller finns risk att personen kan skada sig själv.

Är man tvungen att ingripa till skydd för personen eller andra bör man avleda istället för att konfrontera. Man kan till exempel sätta på teven eller plocka fram något som kan hjälpa personen att byta spår.

Psykologen Bo Hejlskov Elvén har beskrivit hur man kan förebygga nya utbrott genom att skapa ”nödutgångar”. De blir en legitim utväg ur en akut situation som riskerar att skapa rädsla, ilska eller förvirring. Har ungdomen redan egna knep kan man bygga vidare på dem.

”Jag står inte ut längre, jag måste ut! Ska jag gå ut nu? Men vad ska jag säga? Tänk om läraren inte släpper ut mig? Men jag måste ut!” Så här kunde det låta i Evelinas huvud. Evelina har av olika anledningar svårt för att sitta i klassrummet bland alla andra. Nu har Evelina och läraren kommit på några knep som underlättar. De har också bestämt att om Evelina har försökt med alla knep på listan och fortfarande känner att hon inte står ut i klassrummet så får hon gå ut i fem minuter utan att be om lov. Evelina bär alltid med sig ett litet kort i fickan där det står: ”Jag behöver fem minuters paus.” Hon kan visa kortet för läraren och gå ut.