Vid utbrott

Den bästa insatsen mot problemskapande beteenden är att förebygga dem, att se till att förutsättningarna är sådana att beteendena inte behöver uppstå. Men om ett utbrott ändå inträffar, finns det finns några saker som kan vara tänkvärda för omgivningen.

Att se varningstecken

Många personer med autism har något de säger eller gör som kommer innan ett utbrott, som en förvarning. Ofta har det ingen logisk koppling till beteendet, utan visar bara på personens sinnestillstånd. När man känner till den här typen av varningstecken är det bra om alla i omgivningen känner till dem. Det är också bra om man vet om något som kan lugna personen, till exempel att ta en lång promenad, att få något gott att dricka, att sätta på en film. Om utbrottet ändå kommer ska man naturligtvis se till att personen inte kan skada sig själv eller andra, till exempel ta bort vassa föremål och föra undan människor som kan komma till skada.

Risker att möta utbrott med fysisk styrka

Tyvärr är det inte alltför ovanligt att personer som försöker slå personalen eller slå sönder saker, blir fasthållna, nedtryckta mot golvet eller liknande. Det har i enstaka fall lett till tragiska händelser och till och med dödsfall. Ofta har personer som har den här typen av våldsamma beteenden övervägande storvuxen manlig personal, som klarar att hålla fast aggressiva personer. Fördelen är att personalen känner sig trygg. Om personalen istället känner sig orolig och rädd är risken stor att man späder på oron och rädslan hos den som har fått utbrottet. Men en stor fara med att ha fysiskt stark personal är att man endast litar till den fysiska styrkan för att bemöta utbrott. Risken är också stor att man tar till mer våld än vad den så kallade ”Nödvärnsparagrafen”, brottsbalken 24 kap. 1§, medger.

Lågaffektivt bemötande

I det så kallade ”lågaffektiva bemötandet” strävar man efter att undvika konfrontation, att inte provocera fram utbrott eller provocera under själva utbrottet så att det blir värre än det redan är. Det gör man bland annat genom att inte gå för nära eller backa några steg, att inte ställa sig mitt emot eller titta rakt i ögonen. Man kan också sätta sig ned för att inte verka hotfull och riskera att väcka ytterligare aggression. Man använder också andra grepp och strategier som är utformade så att de inte ska upplevas som hotfulla eller obehagliga för någon part, till exempel att avleda uppmärksamheten mot något man vet att personen tycker om.

Att ha en plan

Att hålla sig lugn när man ställs inför ett utbrott av aggression är viktigt, men svårt. Man kan ha god hjälp av att ha gjort upp en plan hur man ska agera. Det kanske inte blir en perfekt plan, men om man tänkt igenom hur man ska göra blir man inte lika upprörd som om man tvingas att improvisera i stunden.

Utvärdera och ta hjälp av personen själv

Alla utbrott tar slut till sist och då är det bra att gå igenom vad som hänt för att försöka förstå orsaken till utbrottet så att man kan undvika att det upprepas. Om personen som haft ett utbrott kan kommunicera, är idealet att personen berättar hur omgivningen ska agera för att på bästa sätt ge sitt stöd.