Rörelseförmåga vid Aspergers syndrom

Det är vanligt med motoriska svårigheter vid Aspergers syndrom. Barn med diagnosen har ofta en motorisk klumpighet som innefattar både fin- och grovmotoriska svårigheter. Dessa svårigheter kan finnas kvar i vuxen ålder.

Många barn med Aspergers syndrom kan uppfattas som långsamma och klumpiga och med dåligt samordnade och lite stela rörelser. De kan ha svårt att lära sig att knyta sina skosnören, cykla eller simma. Även gester och manér kan vara speciella. Den lite stela och klumpiga motoriken kvarstår ibland upp i vuxen ålder. Ibland kan känslan av att ha haft motoriska svårigheter som barn leva med upp i vuxen ålder, och göra att man undviker motoriska aktiviteter trots att man egentligen har förmågan att utföra dem. Då behöver man få stärka sin självbild som motoriskt kompetent.

Att röra på sig individuellt, via simning, kampsport, klättring eller promenader kan vara lättare för många än att ge sig in i lagidrotter, som ju ofta kräver ett stort mått av social interaktion såväl under själva utförandet, som i omklädningsrummet.

I diagnosen ligger svårigheter i att känna, tolka och förstå signaler, och det gäller även fysiska signaler från kroppen, vilket kan bidra till brister i kroppskännedom. 

Träning av rörelseförmågan

Svårigheter med grovmotorik beror ofta på nedsatt muskelstyrka. Därför brukar sjukgymnastik ingå som en del i habiliteringen.
 Det är inte ovanligt att personer med diagnos inom autismspektrumet har problem med munnen. Det kan handla om att ha svårt och tugga och svälja, ha svårt att borsta tänderna eller tycka att tandläkarbesök är mycket obehagligt. Det finns bra hjälpmedel och metoder att träna det som är svårt, till exempel träningsmetoder som Tuseninlärning och Tuggskola.


Ibland kan en person med diagnos inom autismspektrumet har talsvårigheter som har med munmotoriken att göra och kan i så fall få stöd av logoped