Tidshjälpmedel

Ett viktigt tydliggörande handlar om att synliggöra tiden. Om man inte kan föreställa sig i sina tankar att det man håller på med kommer att ta slut och att det kommer något annat efter, hamnar man lätt i kaos. Kaoset kan ta sig uttryck i det som ibland kallas problemskapande beteende.

Då barn utvecklas och mognar brukar de vilja veta när någon aktivitet börjar och hur länge den pågår, till exempel när det blir mat, när ett TV-program börjar eller när det är läggdags. Då måste de få tillgång till hjälpmedel som ger dem tydliga och synliga svar på dessa frågor.

Som hjälpmedel kan till exempel timglas eller kvartsur användas. Eller två likadana klockor där den ena står stilla och kan visa den tid då något börjar eller slutar. För somliga är det bra att använda sig av en mobiltelefons alarm som påminnelse när något ska börja eller sluta.

Det är viktigt att få ett tidsbegrepp som kan kopplas ihop med idag, igår, imorgon, sedan hela veckan, månaden och året. Mycket ”tjat” och återkommande frågor kan bero på att personen faktisk inte har en klar inre bild av när något ska ske.

Några exempel

Här följer några exempel på hur tidshjälpmedel kan förtydliga och vara till hjälp.

Överblick

En pojke med autism älskade att använda dator i skolan, hemma tyckte han mycket om att titta på TV. I skolan hade pojken ett bildschema över hela dagens alla aktiviteter men han ville slita bort alla bilderna fram till dess att databilden kom eller också försökte han ta databilden direkt. Det blev ofta konflikt vid väggen där bildschemat satt. När han inte fick som han ville lade han sig på golvet eller försökte få upp det låsta skåpet till datorn.

Personalen beslöt att hålla fast vid schemats utformning. De kunde ha förenklat genom att visa bara en daglig aktivitet åt gången, men valde att fortsätta ge honom en överblick över hela dagen trots den kamp som uppstod. De satte in bilder på dataaktiviteten lite fler gånger samtidigt som de höll fast vid kraven på att först måste pojken göra en aktivtet, sen en annan och sen kan han sitta vid datorn. Pojkens tidsuppfattning och trygghet ökade så småningom, men det krävdes tid och tålamod. Han lärde sig acceptera att roliga aktiviteter måste ha ett slut. Det fungerade även bättre att bryta TV-tittandet hemma. Han visste nu att roliga saker kommer tillbaka.

Att se tidsåtgången

En lite äldre pojke ringde sin stödperson och lät stressad. Han sade: ”det är mycket nu, det är mycket nu.” Pojken förklarade att han skulle ha matteprov på onsdagen och samhällskunskap på torsdagen. Dessutom skulle han på studiebesök med sin klass, träffa sin bror, söka sommararbete, gå på gym och styrketräna och om två veckor lämna in ett arbete i svenska. Tillsammans gjorde pojken och hans stödperson en noggrann tidsplanering som pojken skrev in i sin almanacka. När han verkligen såg tidsåtgången konstaterade han att han hade tid över även för andra aktiviteter och stressen försvann.

Konkret stöd

En pojke hade små minibussar som symbol för att åka färdtjänst hem och ett litet minihus som symbol för att gå till kortis. Detta fungerade inte. En minibuss och ett litet minihus var för abstrakt. Han kunde inte koppla symbolbilderna till det de var ägnade åt. Systemet förenklades så att han fick två olika väskor som han själv var med och packade, en för att åka hem och en annan för att gå till kortis. Det förstod han direkt.

Samma system användes för en annan pojke för att förstå vilken typ av bad han skulle åka till. Det är väldigt olika att vara på väg till stranden, till simhallen eller utomhuspoolen. Olika väskor med olika innehåll blev det mest tydliga även för honom. Det är viktigt att komma ihåg att en väska som betyder en viss aktivitet inte får användas till något annat, till exempel att lägga matvaror i. En pojke fick ett utbrott när han kom till stormarknaden. Hans mamma hade av misstag tagit pojkens badväska med sig och därmed oavsiktligt lurat honom.