Att hitta rätt tydliggörande redskap

Människor är olika utifrån vilket sinne som dominerar när de ska lära sig något nytt. Det är viktigt att ta hänsyn till hur personen lär sig bäst när man ska välja redskap.

Hos olika personer dominerar olika sinnen när de ska lära sig något nytt. De auditiva lär sig bäst genom att lyssna, tala och argumentera. De visuella lär sig genom att se. De kinestetiskt-taktila lär sig bäst genom att känna, laborera och prova.

Tydliggörande pedagogik handlar till stor del om att hitta metoder och redskap som bäst kan ge svar på följande :

  • när något ska hända
  • hur länge det ska hålla på
  • hur det går till.

För att kunna hitta metoder och redskap som svarar på dessa frågor, behövs först en kartläggning av en persons förutsättningar som styrkor, begåvningsnivå och annat (se artikeln Kartläggning av personliga förutsättningar). Därefter kan man för varje enskild person prova sig fram till vilken typ av synlig information som bäst besvarar dessa frågor.

Nivå av förståelse

Man behöver också ta reda på på vilken nivå personen förstår att ett föremål, en bild eller ett ord kan vara en symbol för en handling eller händelse. Kan personen förstå bilder eller fungerar det bäst med ett föremål? Vilken typ av bilder fungerar bäst? Kan personen läsa och förstå enskilda ord? Har personen kanske en mer utvecklad läsförmåga och kan läsa meningar?

Utifrån dessa observationer väljs lämpliga sätt att tydliggöra det dagliga schemat, olika utflyktsscheman, den personliga hygienen, aktiviteter i hemmet, skolan, på arbetet och fritiden. Inte minst viktigt är att tydliggöra nya situationer. Det pedagogiska hjälpmedlet ska vara lätt att tolka för personen själv och ge struktur och begriplighet till dagens innehåll och aktiviteter.

Att lära sig använda redskap

I det pedagogiska arbetet räcker det dock inte att skapa dessa individuella redskap. Personen måste också på ett genomtänkt sätt få möjlighet att lära sig hur dessa tydliggörande redskap kan användas. Det är först när personen upplever att de tillfredsställer hans eller hennes behov som de kan bli redskap i praktiken. Det är då det finns verklig motivation.

Självständighet

Processen måste därefter utvecklas så att individen självständigt och automatiskt kan använda sig av redskapen. Somliga redskap måste anpassas så de kan användas mobilt, det vill säga inte bara vara förknippade med en viss miljö eller sitta fast på en viss plats. I synnerhet gäller det tidshjälpmedel, som scheman och almanacka. Det är också nödvändigt att redskapen regelbundet anpassas och förändras i takt med personens utveckling.

Design för individen

En annan viktig aspekt av att hitta rätt redskap, är hur det är utformat. Designen och nivån måste anpassas för den enskilda personen. Om redskapet till exempel är banalt och klumpigt utformat kan det upplevas som kränkande. Personen får inte heller känna sig utpekad. En ytterligare aspekt är att redskapet introduceras på ett genomtänkt sätt och att interaktionen mellan personen och människorna i omgivningen fungerar väl.

Synlig information

Den visuella kanalen är oftast stark hos personer med diagnos inom autismspektrumet. Det som är vanligt att förmedla genom talade ord, kan därför vara bra att dessutom eller istället förmedla i text, bild eller genom föremål.

Synlig information är bestående. Den kan hela tiden finnas tillgänglig och man kan titta på den så länge man behöver för att förstå ett budskap. I tydliggörande pedagogik används konsekvent samma symbol (samma föremål, bild eller ord) för att beteckna eller förklara ett begrepp, en aktivitet eller en viss händelse. När vi talar däremot, har vi för vana att använda olika ord för att säga samma sak. Den synliga informationen blir därför mera entydig än det talade språket.

Det finns även flera skäl till varför bilder har fördelar. Många med diagnos inom autismspektrumet har svårigheter att skapa sig en föreställning om eller mentalisera en kommande händelse eller något som hänt. Bilder gör det lättare att skapa sig egna inre bilder av en händelse. Svårigheter att tolka talat språk samt olika personers sätt att ge uppmaningar (olika ordval, röst, kroppsspråk och åtföljande gester) motiverar också varför man bör välja andra sätt än talat språk.