Bedömning och analys

Första steget i ett TBA-upplägg är att göra en beteendeanalys. Då iakttar man barnet för att se vad det gör i olika situationer och aktiviteter, liksom vad barnet inte gör.

Innan en beteendeanalys genomförs bör barnet genomgå en omfattande diagnostisk utredning, bland annat för att kartlägga eventuella medicinska tilläggsproblem (hörsel, syn, epilepsi och liknande) samt för att få en bild av barnets färdighetsnivå.

Syftet med beteendeanalysen är följande.

  • Identifiera målbeteenden, det vill säga de beteenden som träningen ska förändra. Det kan gälla något som barnet gör för mycket (till exempel stereotypier) eller för litet (till exempel lekar med leksaker). Detta kallas beteendeöverskott respektive beteendeunderskott.
  • Göra en funktionell analys där man tittar på tre delar:1) antecendenten, som är det som vanligtvis föregår ett visst beteende och eventuellt utlöser det, 2) konsekvensen, som är det som omedelbart följer beteendet och som kan öka eller minska sannolikheten för att beteenden ska återkomma, och 3) sådana företeelser som kan förändra förhållandet mellan 1 och 2, som till exempel olika miljöfaktorer (fysiska, sociala och fysiologiska), hur barnet mår eller vad hon eller han tycker om.
  • Göra en uppgiftsanalys, där man avgör vilka färdigheter personen behöver tillägna sig för att klara uppgiften.
  • Utvärdera insatserna.

Funktionell analys

Det finns många sätt att göra en funktionell analys på. Enklast är att ställa upp ett så kallat ABC-schema. Det innebär att man registrerar varje gång ett särskilt beteende förekommer, vad som direkt föregår och följer på det, samt i vilka situationer det sker. A står för antecendent (det som föregår beteendet), B för beteendet och C för konsekvensen (consequence på engelska). En funktionell analys kan göras med större eller mindre systematik och noggrannhet. Vid särskilt svårbedömda situationer kan man behöva genomföra den funktionella analysen som experiment, där man testar vad som händer när man systematiskt varierar till exempel konsekvenserna.

Insatsen bygger direkt på vad som framkommit i den funktionella analysen. Om en funktionell analys visar att barnet får utbrott när man ställer krav, och att utbrotten leder till att kraven tas tillbaka, så kan insatsen dels fokusera på träning för att barnet ska lära sig andra sätt att reagera på krav, dels att omgivningen slutar att dra tillbaka sina krav i samband med utbrott.

Innan träningen börjar, måste man precisera nivån på målsättningen. Ett exmpel kan vara ett barn där föräldrarna önskar att det ska börja skolan i en vanlig klass, men att ett enda aggressionsutbrott kan riskera att barnet inte kan gå kvar. I det fallet behöver målsättningen vara att barnet inte har några aggressionsutbrott. Ett annat barn kanske fladdrar med händerna. Det skadar ofta inte, och då kanske målet i stället kan vara att han eller hon inte ska fladdra med händerna i inlärningssituationer eftersom det stör lärandet. 

På samma sätt analyserar man frånvaron av önskat beteende och vilka förhållanden som kan få barnet att utföra dessa (det som händer före och efter och i vilka situationer). Till exempel kan många barn med autism klara sina uppgifter bättre om de får instruktioner i bildform istället för att någon talar om för dem med ord vad de ska göra. Även här kan det vara till hjälp att använda ett ABC-schema både för att kunna specificera beteenden som barnet behöver lära sig och för att sedan kunna registrera när dessa inträffar.

När målen formulerats och man bestämt hur insatsen ska läggas upp, fortsätter man att räkna hur ofta personen utför målbeteendet. På så vis kan man registrera de förändringar som sker för att se om barnet når målen.

Analys inför träning av ny färdighet

När en ny färdighet ska övas in behöver man först analysera exakt vilka moment denna består av. Man gör en så kallad uppgiftsanalys. Att till exempel borsta tänderna på egen hand innehåller allt från att ta fram borste och tandkräm och klämma ut lagom mycket tandkräm till att skölja ur handfatet och torka sig. Kanske måste varje moment läras in separat. Man måste hitta bästa sättet att ge instruktioner, använda bilder, tecken skrivna eller talade ord och så vidare. En annan viktig del är att hitta effektiv uppmuntran eller förstärkare. Variationerna mellan olika barn kan vara mycket stora. För någon kan en kram fungera bäst, för någon annan att leka med älsklingsleksaken.

Målen man sätter upp behöver anges i sekvens: först klara en färdighet i en en-till-en-situation, sedan i liten grupp och till sist kanske hemma i familjen. Annat som behöver registreras är hur ofta det finns förutsättningar för beteendet och hur mycket hjälp barnet behöver.
 
När ett barn med autism har lärt sig något nytt, behöver hon eller han ofta fortsätta att öva under en tid för att färdigheterna ska sätta sig ordentligt. I planeringen av insatsen, bestämmer man därför kriterier för när man kan anse att barnet bemästrar en färdighet. det kan vara när det blir rätt i 90% av försöken, under fyra dagar i rad och både på dagis och hemma.

Beteendeanalysen och träningen går i varandra. Den inledande analysen ligger till grund för den första träningen. Under träningen visar sedan fortlöpande beteendeanalyser och registreringar om barnet verkligen gör framsteg. Om inte, så förändras träningen. 

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.