Att minska problembeteenden

Tillämpad beteendeanalys används både för att träna nya färdigheter hos barn med autism och för att komma tillrätta med beteenden som orsakar barnet problem.

Problembeteenden kan vara sådant som stör barnets möjligheter att lära sig nya saker och som på olika sätt kan inskränka barnets möjligheter att delta i olika sammanhang.

Förstå beteendets funktion

Det finns flera strategier för att minska problembeteenden, men det är viktigt att strategierna aldrig används isolerat som enda insats. När man försöker hjälpa ett barn att minska eller sluta med ett beteende som skapar problem, är det därför nödvändigt att göra ett helhetsupplägg. Genom en funktionell analys försöker man analysera beteendets funktion, det vill säga ta reda på vad beteendet åstadkommer sett ut barnets perspektiv.

Det är också nödvändigt att man samtidigt arbetar med att lära ut nya färdigheter. De nya färdigheterna syftar både till att minska det oönskade beteendet och att stärka ett alternativt och mer lämpligt beteende (till exempel be om en leksak i stället för att klättra upp på en hög hylla och ta den.)

Lära nya beteenden

För att lära in nya beteenden används den mycket strukturerade inlärningsstrategin DTT (Discrete trial training) och de lösare strukturerade strategierna. Ofta handlar det om att lära in sådant som förbättrar barnets kommunikationsförmåga eftersom problembeteenden ofta har någon slags kommunikativ funktion. De lösare strategierna incidental teaching och fri operant träning används också för att förstärka de beteenden som barnet redan har och som är positiva för barnets utveckling.

Ett sätt att träna bort problembeteenden är att systematiskt förstärka alternativa beteenden, till exempel sådant som inte går att göra samtidigt som problembeteendet. Man kan exempelvis lära barnet att klappa händerna istället för att vifta med dem framför ögonen. Ett annat sätt kan vara att efter barnet gjort en uppgift som hon eller han inte tycker om att göra, direkt efteråt göra något som barnet tycker om. Så kallad teckenekonomier, där barn samlar poäng som kan bytas mot en större förstärkning, till exempel att se en videofilm, är ofta ett effektivt sätt att hantera förstärkning. Poängen kan konkretiseras som klistermärken eller liknande.

Det är viktigt att komma ihåg att huvudfokus inom TBA alltid är att lära in eller öka socialt betydelsefulla beteenden. Minskning av problembeteenden kommer vanligtvis som en positiv bieffekt av sådana insatser.