Kommunikation

Barn med autism har svårt att använda och förstå talat språk och även att använda andra former av kommunikation. Men skillnaden är stor mellan olika barn.

De flesta barn med autism har försenad talutveckling, en del lär sig aldrig att tala medan andra enbart har problem med språkets sociala användning. I all habilitering för barn med autism är arbetet med språk och kommunikation högt prioriterat, men det finns många olika sätt att arbeta på.

Att kunna kommunicera med andra människor är en grundläggande förmåga. Därför har nivån på tal- och språkfärdigheterna stor betydelse för ett barn med autism. Även små förbättringar i språk- och kommunikationsförmågan kan innebära att livskvaliteten ökar och att problembeteenden minskar.

Många olika sätt att träna språk och kommunikation

Det finns många olika sätt att arbeta med språk och kommunikation. Men det övergripande målet för alla metoder är att så mycket som möjligt utveckla barnets förmåga att använda kommunikationen för att påverka, förstå och delta i sin vardag.

Skillnaderna mellan metoderna beror på flera saker.

  • Barnen har olika förutsättningar och att familjerna kan prioritera lite olika saker.
  • Metoderna utgår från olika teorier om hur språket utvecklas och hur man bäst stödjer språkutvecklingen.
  • Metoderna fokuserar på olika saker och har olika mål med de insatser man ger.
  • Metoderna har olika tillvägagångssätt i själva arbetet och olika metoder och inlärningsstrategier för att utveckla språkförmågan.

Från mycket till lite struktur

Lite förenklat kan man placera de olika metoderna för att träna språk och kommunikation på en skala med de mest vuxenstyrda och strukturerade strategierna vid den ena änden och de mindre vuxenstyrda och mindre strukturerade vid den andra. Discrete-trial-träning är ett exempel på en mycket strukturerad och vuxenstyrd metod.

Ungefär på mitten av skalan finns så kallade naturalistiska eller miljömässiga metoder. Det är metoder som bygger på samma inlärningspsykologiska teorier som discrete-trial, men där man vanligen låter barnet ta initiativ till samspel istället för den vuxne styr och man utnyttjar konsekvenserna som naturliga förstärkare. Naturalistiska metoder använder man i barnets vardag och i naturliga situationer, inte i skol- eller träningsliknande situationer.

Vid den andra änden med minst vuxenstyrning och struktur finns de så kallade utvecklingsbaserade metoderna. Utvecklingsbaserad innebär att barnen själva styr mer vad som görs och att den vuxne följer, stöder och förstärker barnens beteende utifrån vad som är utvecklingsmässigt adekvat.

Alla dessa metoder har också många likheter. I de mångsidiga programmen är det vanligt att man använder olika metoder i olika situationer och skeden av programmet.

Splittrad forskning …

Det saknas tillräckligt mycket forskning av hög kvalitet om de olika metodernas effekter på barnens kommunikationsförmågor. Många frågor är obesvarade. Det beror framför allt på att den forskning som gjorts är splittrad. Man har gjort studier lite här och där, och inte fördjupat och upprepat forskningen inom ett fåtal områden. Studierna är också ofta gjorda på så olika sätt att de inte kan jämföras med varandra.

Det går alltså inte att dra slutsatser om exempelvis vilka metoder som är bäst för vilka barn, vid vilken tidpunkt de ger bäst resultat, vilka färdigheter som går att träna bäst, hur länge de bör pågå eller om resultaten håller i sig efter avslutad träning.

När det gäller de barn med de allra allvarligaste språk- och kommunikationssvårigheterna finns än så länge bara forskningsstöd och metoder för att lära ut de mest grundläggande kommunikationsfärdigheterna.

… men ändå hoppingivande

Trots dessa invändningar finns det ett antal metoder och tillvägagångssätt som har ett visst stöd för sin effektivitet. De kan fungera som en användbar vägledning för att genomföra kommunikationsträning för barn med autism och också som en utgångspunkt för utvecklande av nya metoder.

Olika metoder för att träna kommunikation

Här är en sammanfattning av de metoder som används i de mångsidiga programmen för att träna kommunikation och vad forskningen visar.

Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK-tekniker

(Augmentative and Alternative Communication, AAC, på engelska)
Huvudsyftet med AKK-tekniker är att hitta andra sätt för barnet att kommunicera än tal, det vill säga att kompensera för språkliga och kommunikativa brister. Några exempel kan vara att använda gester, bilder (till exempel PECS), samtalsapparat eller handdator. Det finns studier som visar att många barn med autism kan lära sig att använda olika typer av AKK-system. En förutsättning är att inlärningen sker på ett sätt som passar barnet.

Det finns stöd i forskningen för att AKK-tekniker och olika former av visuellt stöd, till exempel i form av scheman och sociala berättelser, underlättar för personen med autism att lättare ta till sig information. Det finns också stöd för att samtalsapparater och datorer med kommunikationsprogram kan användas effektivt i skolsammanhang.

Det finns ett starkt forskningsunderlag som talar emot att så kallad faciliterad kommunikation (facilitated communication) skulle ha någon effekt och därför avråds från att använda detta tillvägagångssätt.

En vanlig fråga när det gäller de här teknikerna är om de i allmänhet kan vara till nytta när det gäller talutvecklingen för barn med autism eller om de hämmar den. Det finns ingen forskning som tyder på att AKK-tekniker skulle hämma talutvecklingen. Det tycks tvärtom vara så att dessa tekniker kan underlätta barnens talutveckling.

Discrete trial-metoder

Discrete trial innebär en tydligt definierad kedja av handlingar som oftast består av en kort instruktion från den vuxne (eller stimulus), ett beteende hos barnet (eller respons) och en konsekvens.  Det är en mycket strukturerad och metod där en vuxen och ett barn jobbar tillsammans en-till-en.

Discrete trial har i många studier visat sig vara effektiv när det gäller att lära barn med autism olika beteenden. Det finns studier som visar att metoden fungerar för att lära enstaka ord, enkla fraser och i några fall mer komplex språklig kommunikation, till exempel att föra ett samtal.

För att barnen ska använda det de lärt sig även i andra sammanhang, alltså generalisera det inlärda, måste de träna det särskilt. Tidigare var det inte så vanligt att man gjorde det i discrete trial-metoder, men nu ingår det allt oftare. Nu finns det också forskning som visar att barnen kan lära sig att generalisera om de får träna detta.

Naturalistiska inlärningsstrategier

Naturalistiska inlärningsstragier är metoder som utförs i barnets naturliga vardagsmiljö och där man tar till vara barnets egna initiativ till kommunikation. Grundprinciperna för hur själva inlärningen går till är desamma som för discrete trial. Några av fördelarna med dessa metoder tänkts vara att barnet lättare generaliserar sin kunskap och att kommunikationen blir mer spontan från barnets sida. Dessutom de kan dessa metoder vara lättare att komma igång med av rent praktiska skäl.

Metoderna i denna grupp är sinsemellan mycket olika. Man använder begrepp som ”naturalistic language intervention”, ”milieu teaching”, ”normalized intervention” och liknande som visar att de strävar efter att vara så naturliga som möjligt.

Det finns studier som visar att många av dessa metoder är effektiva vid språkinlärning. En vanlig fråga är om dessa metoder är mer eller mindre effektiva än discrete trial, som de påminner mycket om. Men frågan kan ännu inte besvaras på något entydigt sätt eftersom det fortfarande saknas övertygande data för endera alternativet.

Funktionell kommunikationsträning

(Functional Communication Training, FCT)
Många anser att problembeteenden är ett sätt för ett barn med autism att försöka kommunicera med sin omgivning. I brist på språk tar barnet till andra sätt som ger en effekt hos omgivningen. Om barnet får bättre språkförmåga behöver barnet inte längre dessa problembeteende i så hög grad. Det finns gott om studier som visar att denna hypotes stämmer i många fall.

Det finns flera olika metoder för funktionell kommunikationsträning. Tillvägagångssättet för alla dessa metoder är att man först gjort en noggrann analys av barnens beteende och dess effekter. Därefter har man lyckats lära barnen språkliga färdigheter som har samma kommunikativa funktion som problembeteendet. På det sättet har problembeteendet minskat eller helt försvunnit. Ur den synvinkeln skulle också tidig språk- och kommunikationsträning kunna förebygga att ett barn utvecklar problembeteenden.

Metoder för att utveckla socialt samspel

Kommunikation och socialt samspel är två områden som egentligen är sammanflätade med varandra. Det finns studier som huvudsakligen utvärderar metoder för att utveckla barns sociala förmåga, men metoderna innehåller också delar som handlar om kommunikationsförmåga.

Några av dessa metoder använder sig av jämnåriga barn som ”lärare”. Andra har lärt barnen olika modeller för samspel, bland annat genom drama. Studierna visar att barn med autism kan lära sig många viktiga färdigheter med den här typen av metoder, som till exempel att ta fler egna initiativ till kommunikation. Dessa färdigheter kan i sin tur leda till exempelvis bättre språk, mindre restriktiv skolplacering och så småningom till att det blir lättare att utveckla relationer och vänskap med andra.

Det finns några få studier som fokuserar på betydelsen av personalens och föräldrarnas förmåga att kommunicera och samspela med barnet. Man har undersökt om det ger någon effekt på barnens kommunikationsförmåga om man utbilda föräldrar och/eller personal i strategier för att samspela bättre med barnen. Resultaten tyder på att det kan vara ett effektivt tillvägagångssätt och att det skulle kunna leda till att barnen kommunicerar mer och bättre.

Rekommendationer för att träna kommunikation

För att barn med autism ska kunna utveckla sin kommunikations- och språkförmåga så mycket som möjligt, krävs det ett helhetsgrepp och noggrann planering i habiliteringen.

Det finns några viktiga faktorer som har visat sig ha betydelse för att habiliteringen ska ge ett bra resultat.

  • Insatsen bör vara individualiserad utifrån barnet och dess omgivning.
  • Man bör utgå från de metoder som redovisas i föregående artikel, ”Olika metoder för att träna kommunikation”.
  • Målen för barnets träning bör vara användbara och meningsfulla.
  • Miljön bör vara tillrättalagd för att främja möjligheterna till kommunikation.
  • Barnets kommunikation bör ständigt uppmuntras på ett naturligt sätt, vilket innebär att det bör finnas funktionella förstärkare tillgängliga i barnets naturliga miljö.
  • Det bör finnas olika typer av stöd – modeller, prompts, uppmuntran, korrigering – i barnets vardag.
  • Ju mer barnet får tillfälla att öva, desto bättre blir resultatet.
  • Att man utvärderar och dokumenterar vad och hur man gör och vad det blir för resultat.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.