Kognition

Kognition är ett sammanfattande ord för människans förmåga att lära, tänka och bearbeta information i hjärnan. Barn med autism har ofta kognitiva svårigheter eller en annorlunda kognition och det påverkar deras möjligheter att lära och utvecklas.

De flesta barn med autism har större eller mindre styrkor och svagheter inom olika kognitiva områden. De kognitiva förmågor som ofta är starka i förhållande till nivån inom andra områden är barnens förmåga att ta till sig information via synen, den så kallade visuospatiala förmågan, samt ett gott minne för detaljer.

De kognitiva områden som barnen ofta har svårigheter inom är bland annat, imitation, delad uppmärksamhet, exekutiva funktioner, att tolka känslor, förmågan att lära nytt och allmän begåvning (IQ). Det finns en omfattande forskning om flera av de här områdena. Barnens kognitiva svårigheter innebär ofta allvarliga hinder när de ska lära sig nya färdigheter, framför allt färdigheter som har med kommunikation och socialt samspel att göra.

För att kunna skapa effektiva strategier och insatser för barn med autism, är det viktigt att ta hänsyn till de här kognitiva områdena. Alla mångsidiga program vill ta tillvara de styrkor som många barn har och utgår från dessa styrkor när de arbetar med inlärning. Programmen arbetar också direkt eller indirekt med de svårigheter som gör att barnen har svårt att lära. Men programmen gör det på lite olika sätt.

Begåvningsnivå

IQ är tänkt som ett sammanfattande mått på en persons begåvning. Ett begåvningstest består vanligen av ett antal olika deltest som mäter olika aspekter av begåvningen. Måttet IQ är det sammanräknade resultat från alla deltesten.

Flertalet barn med autism har låg begåvningsnivå mätt med IQ. Cirka två tredjedelar av barnen har också en utvecklingsstörning, vilket innebär IQ under 70. Men många barn har också en ojämn begåvning, vilket kan göra att det sammanräknade IQ-resultatet inte självklart säger så mycket om barnets allmänna begåvningsnivå.

IQ mäts nästan alltid i de forskningsstudier som finns om mångsidiga program. Det är ett av sätten som man använder för att beskriva barnen som ingår i studien innan programmet startar. Men man har det också med eftersom det har visat sig att programmen har bäst effekt på begåvning mätt med IQ. Vissa barn kan efter genomgånget program höja sitt resultat på begåvningstest ganska mycket. Men de individuella skillnaderna mellan olika barn är genomgående stora.

Det förs en intensiv diskussion om vad dessa resultat egentligen innebär och hur de kan förklaras (se avsnittet Att mäta effekter av insatser), till exempel vet man inte om ökad IQ innebär att barnet klarar sin vardag bättre.

Ett annat problem är att det saknas kunskap om den förbättrade begåvningen som har uppmätts håller i sig på sikt. Det saknas också kunskap om vilka enskilda delar i programmen som är mest effektiva för att förbättra de förmågor som mäts med begåvningstest hos små barn.

Det finns forskning som tyder på att ett barns begåvningsnivå och tidiga språkutveckling till viss del kan förutsäga hur stora framsteg barnet kommer att göra. Men skillnaden mellan olika barn är stor, det vill säga för en del barn visar det sig att förutsägelsen inte alls stämde.

Här följer en beskrivning av hur några av de mångsidiga program som har empiriskt stöd går tillväga för att arbeta med olika kognitiva förmågor.

Kognition och de mångsidiga programmen

Alla mångsidiga program tar hänsyn till och arbetar med barnens kognitiva styrkor och svagheter. 

Många barn med autism har vissa starkare förmågor. Till exempel har många barn relativt väl utvecklad visuospatial förmåga det vill säga att kunna ta till sig och förstå intryck och information med synen. Många lär sig läsa tidigt och har ett starkt minne för detaljer.

Det är effektivt att dra nytta av ett barns starka sidor, och det är också väldokumenterat i studier. Alla mångsidiga program lyfter fram fördelen av att ta tillvara de starka sidorna, bland annat den visuella styrkan och det starka detaljsinnet.

Delad uppmärksamhet

Delad uppmärksamhet, eller så kallad intersubjektivitet, handlar om att kunna samordna sin uppmärksamhet, sina avsikter eller känslor med någon annans i förhållande till något tredje. Till exempel att tillsammans titta på något som händer eller att peka för att uppmärksamma andra på något. Det handlar också om att avsiktligt försöka förmedla till någon annan vad man känner eller vad man vill. De flesta små barn med autism har brister i denna förmåga till delad uppmärksamhet.

Delad uppmärksamhet hänger alltså ihop med kommunikationsutveckling och socialt samspel. Alla mångsidiga program arbetar med att varje barn ska få en så effektiv och ändamålsenlig kommunikation som möjligt. Men de gör det på lite olika sätt. TEACCH-programmet använder bland annat bilder, skrivna ord och föremål för att barnet ska kunna förstå sin omvärld och själva utveckla ett effektivt sätt att kommunicera. Denver-modellen arbetar bland annat med att skapa situationer där barnet inte kan låta bli att kommunicera och därigenom så småningom förstå poängen med att kommunicera. I Lovaas program är en viktig del att träna barnet i att uppmärksamma och följa instruktioner från en vuxen. När barnet lärt sig det övergår träningen till att barnet tar egna initiativ.

Imitation

Förmågan att imitera, eller att härma, handlar både om att kunna härma ansiktsuttryck och beteenden, ljud och ord. Att kunna imitera är en viktig förutsättning för att kunna utveckla lek och språk, och också mer abstrakta förmågor som att förstå känslor och socialt beteende. Det har länge varit känt att små barn med autism (och även många normalbegåvade vuxna med autism) ofta har svårigheter att imitera. Man vet inte vad som orsakar de här problemen, men en teori är att de har att göra med rent motoriska svårigheter att planera och samordna komplexa rörelsemönster.

Imitation tränas på olika sätt i mångsidiga program. I TEACCH-programmet tränas inte imitation direkt, men man tränar barnets motoriska förmågor genom att bryta ner komplexa motoriska rörelser i små delar som tränas var för sig och sedan sätts samman. Denver-modellen tränar imitation intensivt, både motoriskt och verbalt, genom att dela upp komplexa mönster i små delar. I Lovaas program tränas imitation direkt och intensivt för att man därefter ska kunna använda det som en strategi vid inlärning av andra färdigheter.

Exekutiva funktioner

Barn med autism har ofta brister i sina exekutiva funktioner. Det innebär att ha svårigheter med följande: se och minnas sammanhang, inse konsekvenser och avbryta ett beteende, sortera information och dra slutsatser av tidigare erfarenheter. Ofta innebär det även svårigheter med att planera och organisera. Allt det här medför att barnet får svårt att använda den begåvning det har.

Alla mångsidiga program arbetar med barnens exekutiva funktioner. I TEACCH-programmet ses svårigheterna med att planera, organisera och sortera information som de grundläggande problemen vid autism. Det här möter man bland annat genom att organisera inlärningsaktiviteter och miljön för att underlätta för barnet så mycket som möjligt. Lovaas-programmet möter barnens svårigheter bland annat genom att man arbetar mycket strukturerat och vuxenstyrt. Uppdelningen av färdigheter i små och tydliga delar hjälper barnet att sekvensiera sina aktiviteter på ett målinriktat sätt.

Känslor

Det emotionella området, det vill säga barnens känslor, är fortfarande inte särskilt utforskat när det gäller autism. Men de kognitiva bristerna verkar även påverka barnens förmåga att förstå och visa känslor. Exempelvis tycks många av dessa barn ha mer neutrala och svårtolkade ansiktsuttryck än andra barn. De verkar också ha svårt att förstå andras utryck för känslor och att dessa uttryck kan förutsäga och förklara beteenden hos andra. Men de har även svårigheter att själva förmedla sina egna känslor eller sinnesstämningar till andra.

I TEACCH-programmet lyfter man fram hur man kan hantera negativa känslor hos ett barn, genom att ordna och skapa positiva aktiviteter i barnets miljö. Ett uttalat syfte är att minska känslomässigt obehag. I Denver-modellen vill man skapa situationer med socialt samspel som ger barnet positiva känslor. Man anser att de positiva känslorna är avgörande för möjligheten att utveckla varma och tillitsfulla relationer med vuxna, vilket i sin tur är grunden för barnets engagemang med vuxna överhuvudtaget. Lovaas-programmet har noggrant beskrivit hur man kan handskas med negativa känslor med hjälp av funktionell beteendeanalys. Utgångspunkten är att barn lär sig bättre när de är glada och mår bra.

Långsam inlärningstakt

Många barn med autism lär sig långsamt och behöver mer övning än andra barn. Därför använder de mångsidiga programmen strategier för inlärning som är strukturerade på ett systematiskt sätt och som utgår från Tillämpad beteendeanalys (TBA, på engelska Applied behavior analysis) eller motsvarande. Det innebär att de uppgifter som barnet ska lära sig måste brytas ner i små steg för att underlätta inlärning och så att det passar varje enskilt barn. Barnen behöver också få mycket positiv respons när de gör rätt.

Rekommendationer inom området kognition

De flesta mångsidiga program arbetar med barnens kognitiva svårigheter, om än på olika sätt. Man vet ännu inte vilka enskilda delar i programmen som har störst betydelse för att barnens kognitiva förmågor ska utvecklas så bra som möjligt. Men man är överens om vilka förmågor barnet behöver träna, liksom att följande punkter nedan är viktiga att tänka på när man planerar och genomför en insats.

  • Att träna delad uppmärksamhet.
  • Att träna på att fokusera och koncentrera sig.
  • Att träna imitation, både motoriskt som vokalt.
  • Att träna samarbete.
  • Att träna att förstå och följa instruktioner.
  • Att utveckla de exekutiva förmågorna genom att uppgifterna delas upp i mindre delar och får en tydlig struktur.
  • Att träna förskoleuppgifter, som kategorisering, klassificering, antal och begreppsbildning.
  • Att ta tillvara barnets styrkor, inte bara fokusera på svårigheter.
  • Att använda inlärningsstrategier baserade på tillämpad beteendeanalys (TBA).
  • Att tillrättalägga miljön genom struktur, organisation och visuellt stöd för att underlätta för barnet att förstå och därigenom minska barnets stress och göra inlärningen effektivare.
  • Att planera för hur barnet kan generalisera sina inlärda förmågor till fler sammanhang, personer och situationer utanför själva träningssituationen.
  • Att planera för hur barnet kan hålla sina inlärda förmågor vid liv.
  • Att använda den naturliga vardagen till lärande, generalisering och återkommande repetition för att hålla förmågor vid liv.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.