Kommunikationskanaler utanför samtalsrummet

Kontakt och kommunikation är det som de flesta med Asperger har allra svårast för. Lägg krutet på att förebygga problem här.

Ge personen ditt visitkort. Förklara när du säkrast nås på telefon. Personer med Asperger kan uppleva telefonsamtal som särskilt krävande och undvika dem. Det kan underlätta att bli informerad i förväg om vem/vilka som svarar i telefonen (vad säger man för att bli kopplad till dig?) eller om möjlighet finns att lämna meddelande.

När Thomas vill komma i kontakt med sin socialsekreterare, ringer han på lunchen eller efter kontorstid. Han vet att ingen svarar i telefonen då. Han riskerar inte att få en främmande människa i luren och behöver bara tala in sitt meddelande.

Be om ungdomens telefonnummer och glöm inte att fråga om de brukar svara när det ringer. Vissa låter bli att svara om de inte känner igen numret eller om numret är skyddat.

Malin svarar för det mesta när det ringer – när hon mår bra, vill säga. Men om hon inte svarar när hennes skolkurator behöver komma i kontakt med henne, lämnar kuratorn  ett meddelande eller SMS: ”Det är jag, Anna Andersson. Jag måste prata med dig. Jag ringer igen om fem minuter.” Chansen är stor att Malin kommer till luren när hon har hunnit förbereda sig psykiskt på samtalet.

Fråga hur ungdomen helst vill bli kontaktad framöver. De kanske föredrar SMS framför telefonsamtal; SMS är gratis att läsa av, medan telefonmeddelanden kostar. Fördelen med ett SMS är att ungdomen kan spara det och använda som minnesanteckning. Mejl brukar fungera bra. Fråga hur ofta ungdomen kollar sitt mejl. Föreslå gärna att du skickar ett test-SMS eller testmejl till ungdomen, som hon eller han ska svara på. På så sätt får ungdomen också ditt nummer eller din adress lätt tillgänglig.
Be ungdomen redan vid första mötet om tillåtelse för att vid behov kontakta anhöriga eller andra stödpersoner.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.