Nätverksmöten och gruppupplägg

Det är en stor fördel att vara flera som samarbetar kring en ungdom, vars behov ofta är omfattande, komplexa och kräver speciallösningar. Samverkan med närstående och med andra professionella minskar risken för att ungdomen ”faller mellan stolarna.”

Gemensamma möten främjar kommunikation och samordning vårdgrannarna emellan. Tänk dock på att kommunikation med flera personer samtidigt är särskilt krävande för en person med Aspergers syndrom. Ibland häpnar man över vilken dramatisk skillnad det kan bli när man bjuder in en kollega i rummet. Ungdomen, som har kunnat samtala öppet och avspänt med dig, kan bli besvärad och tystlåten, och få svårare att delta i samtalet. Möten med flera inblandade ger oftast dåliga förutsättningar för personen att vara delaktig i processen.

Isabella: Jag föredrar att träffa folk en och en. Även mina vänner. Jag har ett sätt att vara gentemot var och en. När jag träffar dem tillsammans vet jag inte hur jag ska vara.

Robin: Nätverksmöten är jättejobbiga. Jag hänger med i de första saker som sägs men sedan tappar jag greppet helt. Jag hör vad folk frågar, men får inte tag på ett riktigt svar inom mig. Jag svettas och mår illa. Till slut säger jag vad som helst, tackar ja till vad som helst för att få slut på det och få gå hem. Tillbaka i hemmet får jag ångest och får utbrott. Jag hoppades ju på att få hjälp och nu blev det helt fel igen.

Funderar du på att ha ett nätverksmöte så överväg om det kan ersättas av ett tjänstemannamöte. Vid tillfällen då det är viktigt att ha ungdomen med, förbered mötet tillsammans med ungdomen i förväg. Kom överens om vilka punkter som ska tas upp. Utse en lämplig person till ungdomens stödperson under mötet, medan någon annan håller i själva nätverksmötet. Följ dagordningen.

Om du är ungdomens stödperson och andra deltagare uttrycker sig på ett sätt som ungdomen kan ha svårt att uppfatta, be dem förtydliga. ”Det du föreslår, vad innebär det rent konkret? Menar du att...?” och så vidare.

Undvik att kräva beslut av ungdomen i sittande möte.

Efter mötet kan det vara viktigt, att i enrum med dig, ge ungdomen tillfälle att kort säga något om sina intryck. Gick mötet som ungdomen förväntat sig eller inte? En försäkran från dig om att ni kommer att arbeta vidare med frågan kan minska risken för att ungdomen känner sig besviken eller orolig efter nätverksmötet.

Även gruppupplägg (till exempel jobbsökarkurser och grupper för att lära sig hantera ångest) kan upplevas som stressande. Innan du föreslår en insats eller behandling i gruppform, undersök hur ungdomen har upplevt grupper tidigare. Att träna på gruppsituationer är viktigt, men svårighetsgraden måste vara överkomlig. Bäst fungerar små, slutna grupper med en aktiv, pedagogisk gruppledare som begränsar och strukturerar interaktioner deltagarna emellan. Det kan vara klokt att låta en stödperson följa med ungdomen första gången.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.