Att möta ungdomar med Aspergers syndrom i samtal

Artiklarna under denna rubrik fokuserar på hur Aspergers syndrom kan påverka samspelet mellan personen med en diagnos och dig som möter honom eller henne i din yrkesroll. Texterna tar även upp hur du kan underlätta samtalet.

Inom specialiserade verksamheter för personer med diagnos inom autismspektrumet finns både kunskaperna och ett anpassat arbetssätt. Här riktar vi oss framför allt till den stora gruppen yrkesverksamma inom mera allmänna verksamheter som skola, vård och socialtjänst. Det är där unga personer med Asperger har merparten av alla sina kontakter. Dessa personer behöver ett anpassat bemötande, men anpassningarna behöver inte alltid vara omfattande för att göra stor skillnad.

Texterna är skrivna med ett brett spektrum av kontakter i tankarna: från enstaka möten med handläggare till längre samtalsserier om personliga ämnen. Läsaren får själv avgöra vad som är tillämpbart i varje enskilt fall.

För enkelhets skull refererar vi i texten endast till Aspergers syndrom, men förhållningssättet är också tillämpbart vid andra diagnoser inom autismspektrumet. Det kan även vara till nytta vid uppmärksamhetsstörning (adhd eller add) – en i grunden annorlunda funktionsnedsättning, men som kan ge liknande svårigheter med kommunikation, planering och organisering, minne med mera.

Kort om Aspergers syndrom

Aspergers syndrom är något man föds med och har med sig hela livet. Hjärnan bearbetar information på ett annorlunda sätt. Vissa kognitiva funktioner kan vara mycket välutvecklade, medan andra är nedsatta. Funktionsnedsättningen betyder dock inte automatiskt ett handikapp om individen befinner sig i en anpassad miljö där hänsyn tas till hans eller sätt att fungera och där individens styrkor får komma fram.

Det är inte ovanligt att svårigheterna som förknippas med Aspergers syndrom framträder tydligt först i skolåldern eller ännu senare. Tonåringen förväntas bli alltmer självständig på livets alla områden, från vardagssysslor och skoluppgifter till relationer och framtidsplaner. Komplexiteten växer, samtidigt som föräldrarna inte på ett lika självklart sätt kan finnas till hands, tolka och lotsa. Barnet har kanske länge haft en upplevelse av att vara annorlunda, som i tonåren övergår i en medvetenhet om att något är fel, att man inte förstår sådant alla andra verkar förstå, att man inte klarar saker andra klarar. Ofta känner man sig inte förstådd. Man hamnar utanför.

Långt ifrån alla ungdomar som uppvisar en bild typisk för Aspergers syndrom, har fått diagnosen. Kanske har familjen hittills kunnat kompensera för barnets svårigheter. Kanske har man inom skolhälsovården eller psykiatrin tolkat symtomen på ett annat sätt. Eller så kanske väntar ungdomen på utredning. Oavsett diagnos eller ej, om ungdomen har svårigheter av den typen som Andreas, Karin och Olof i berättelserna har, så finns det några saker som kan underlätta i kontakten.

Det finns inte någon enda ”aspergerpersonlighet.” Individer med Asperger kan vara mycket olika sinsemellan, de har olika temperament och har formats olika av sin uppväxt. Man är inte sin asperger. De svårigheter som finns upptagna som diagnoskriterier för syndromet kan man ha olika mycket av, och de kan visa sig på olika sätt i beteendet. Kriterierna berör inte heller individens styrkor. En del är aktiva och utåtriktade, andra är stillsamma och drar sig gärna undan. Vissa är verbala, andra presterar bäst i visuella eller logiska uppgifter. Alla med diagnosen asperger är normalbegåvade, men begåvningen brukar vara ojämn – med följden att omgivningen ställer för höga eller för låga krav. En del har speciella intressen som de ägnar mycket tid åt, och speciella beteenden som används för att minska oro och stress. Det tar ofta lång tid att lära känna en person med Aspergers syndrom.

Tid och kontinuitet är kanske det som behövs allra mest. Det behövs även ett uppriktigt intresse för hur just den här personen tänker och känner, samt en beredskap för att ha fel. Man blir belönad med upptäckten av sina egna blinda fläckar och med en bättre förståelse för vad det innebär att vara människa.

Kort om möten

Vanliga sammanhang där vi som yrkesverksamma möter ungdomar med Aspergers syndrom är:

  • skolan och elevhälsan (till exempel om en önskan att byta skola, ojämna studieresultat, hög frånvaro eller mobbning)
  • primärvården (till exempel psykosomatiska besvär som trötthet, ont i magen, huvudvärk eller sömnproblem; även problem med maten är vanligt)
  • psykiatrin (till de vanligaste symtomen man söker för hör ångest, socialfobi, depression, ”hemmasittande,” självskadande beteende och tvångsproblematik; ibland finns misstanke om en annan psykisk sjukdom; slutligen kan det röra sig om en redan diagnosticerad eller misstänkt neuropsykiatrisk funktionsnedsättning)
  • socialtjänsten (till exempel behov av insatser från individ- och familjeomsorg, försörjningsstöd eller handikappomsorg)
  • arbetsförmedligen och relaterade kommunala verksamheter som hjälper ungdomar att komma ut i praktik/arbete
  • försäkringskassan (till exempel sjukersättning, aktivitetsersättning, handikappersättning)

Verksamheterna har i uppdrag att erbjuda ungdomen det stöd han eller hon har rätt till och behöver. Samtal och möten är oftast en förutsättning för stödet. Samtidigt hör samtal och möten till sådant en person med Asperger har svårt med. Det svåra kan handla om:

  • Förändring. Man möter en ny person på ett nytt ställe. Ofta ska mötet leda till förändring av något slag. Aspergers syndrom innebär svårigheter med att orientera sig i nya sammanhang, att föreställa sig möjligheter och att vara flexibel.
  • Social kontakt och dialog . Mötet kräver även en förmåga att ge och ta, att tillsammans skapa en lösning som fungerar för alla inblandade. Svårigheter med kontakt och dialog är centrala för autismspektrumtillstånd.
  • Tidspress. Många behöver gott om tid för att kunna avkoda vad andra säger, att förstå vad de menar, att tänka efter och komma upp med ett svar.
  • Oro och stress orsakade av tidigare negativa erfarenheter. Man kan ha sökt hjälp tidigare men det blev inte som man tänkt sig; man minns kanske missförstånd och besvikelser.

Som alla andra, upplever ungdomar med asperger det som känslomässigt påfrestande att konfronteras med sina misslyckanden och tvingas diskutera dem offentligt. De kan dessutom ha särskilt svårt att kommunicera kring sina inre tillstånd, som tankar och känslor.

Sammanfattningsvis ställer mötessituationen krav på färdigheter som inte är ungdomens starka sida. Den är känslomässigt påfrestande, oöverblickbar, och viktiga beslut måste fattas under tidspress.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.