Starka krav på vetenskapligt stöd i svensk sjukvård

En slags konsumentupplysning. Det kan man kalla den genomgång av medicinska behandlingsresultat som görs av svenska myndigheter, som sedan avgör vilka behandlingar och metoder som ska vara möjliga att få genom den offentliga sjukvården.

Evidens är ett ord som förekommer ofta i forskningssammanhang och i sjukvården. Det kan översättas med bästa tillgängliga faktaunderlag för en metod eller behandling. För att utveckla en evidensbaserad vård, granskar man alla aktuella forskningsresultat inom ett område. I en forskningssammanställning graderar man sedan hur starka evidens det finns för olika behandlingar/metoder/insatser. Vilken är den effektivaste metoden för att behandla en hjärtinfarkt? Vilken behandling ger man till någon som lider av vissa autistiska symptom?

Bevisvärde för olika slutsatser

Det är bland annat Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, som gör forskningssammanställningar och evidensgraderingar. Evidensgradering av studier kan dock lätt uppfattas som en tuff gallringsmetod där nyupptäckta metoder har svårare att bli ”godkända”. De äldre har ju så mycket mer forskning bakom sig. Mats Eliasson, ledamot i det vetenskapliga rådet för SBU, vill inte riktigt se det så. Han tycker att systematiska forskningssammanställningar ska ses som en form av konsumentinformation.

– Vi gör helt enkelt ett uttalande om varje metod, om den har effekt och hur stor effekten är. Vi gör en gradering i så kallad evidensstyrka för varje metod och behandling. Det ger en tilltro till om slutsatserna är tillförlitliga, säger Eliasson.

Randomiserade studier väger tyngst

Många och långa studier med bra genomförande ger högre gradering och säkrare slutsatser, enligt Eliasson. Randomiserade, kontrollerade studier hamnar därför högst på skalan medan öppna observationer får sämre placeringar i en rangordning. Andra faktorer som gör att en studie hamnar lågt är till exempel att studiens ämne eller fråga är oklart formulerad eller att forskningsmetoden inte tidigare använts eller inte är underbyggd av tidigare studier. De undersökta personerna kan också vara bristfälligt beskrivna eller uppgifterna har inte samlats in eller analyserats på lämpligt sätt. Därför beskriver Mats Eliasson en forskningsgenomgång som en säkerhetsåtgärd.

– Men det är olika hur säkra vi kan vara på att slutsatserna vi drar står sig över tid. Om det kommer en liten ny studie med motsägande resultat bör slutsatserna kunna stå sig. Men om vi bara har några små studier att gå på i en forskningssammanställning, om det till exempel är ett nytt forskningsområde, krävs det inte så mycket för att det ska komma nya resultat och stjälpa allt, säger Eliasson.

Finns inga riktlinjer för behandling vid autism

SBU drar slutsatser som blir en hjälp för sjukvården att ta fram rekommendationer. Sedan är det Socialstyrelsen som fattar beslut kring riktlinjer för behandlingar och metoder för sjukdomsgrupper, främst stora grupper som stroke, demens och hjärtsjukvård. Andra mindre områden som autism och Aspergers syndrom finns det däremot inte några riktlinjer kring.

När sjukvården saknar rekommendationer från en forskningssammanställning, är det kliniska erfarenheter och den praxis som är mest utbredd, som avgör vilka metoder som ska användas. Men sjukvården agerar inte alltid i enlighet med målet om att man ska använda ”evidensbaserade metoder”. Ibland inför man nya metoder, teknik, apparatur som inte har evidens, menar Eliasson.

Ibland högre krav i andra länder

Även om evidenskraven är höga i offentligt finansierade sjukvårdssystem, som Sverige, ser verkligheten ibland annorlunda ut. I USA och Holland, där privata försäkringar är grunden för sjukvårdsekonomin, kan kraven vara tuffare för vilka metoder som används. Mats Eliasson ger ett exempel från de amerikanska försäkringsbolagen, som inte tillåter undersökning med den dyrare magnetkameran vid huvudvärk utan enbart datortomografi. I Sverige finns inga sådana restriktioner.

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.