Olika typer av behandlingar

Behandlingar inriktade på mag- och tarmfunktionen

​Det finns flera hypoteser om att störningar i tarmen har betydelse för utveckling av autism. Bakgrunden till kopplingen mellan autism och mage är att det förutom i nervsystemet också finns nervceller i tarmen.

Sekretin

Särskilt en hypotes har varit i fokus, där ett nyckelämne är hormonet sekretin. Detta hormon har betydelse för matsmältningen. Det kan också ha andra effekter som att påverka hjärnans funktion. Hypotesen har varit att barn med autism bland annat lider brist på sekretin.

Men det vetenskapliga stödet för sekretinbehandling är svagt. Forskarna Esch och Carr gjorde 2004 en översikt av 17 randomiserade kontrollerade studier på sammanlagt 600 barn i åldern 2-15 år (dvs studier med slumpmässigt urval till behandlingsgruppen och en kontrollgrupp som inte fick behandling). De fann inget belägg för förbättring av autistiska symptom.

Diet fri från gluten och mjölk

En annan uppmärksammad hypotes är att gluten- och kaseinfri diet kan vara till hjälp för barnen. Gluten ingår i många mjölsorter; kasein är ett äggviteämne som finns i mjölk.

Enligt den norske forskaren Reichelt kan barnen med autism ha en genetisk avvikelse som ger annorlunda funktion i de enzymer som behövs för att bryta ner äggviteämnen i tarmen. Barnen har eller får på grund av detta en ökad genomsläpplighet i tarmväggen. Detta gör att restprodukter från nedbrytningen av äggviteämnen – korta äggviteämnen eller peptider – tas upp i blodet och kan transporteras till hjärnan. Det påverkar sedan hjärnans uppbyggnad och funktion. Man anser att nedbrytningsprodukter från gluten och kasein är speciellt skadliga för hjärnan. Reichelts forskargrupp menar sig få stöd i denna hypotes genom att man finner ökad mängd peptider i urin hos barn med autism. Deras resultat har dock inte verifierats i andra studier. Nyligen har även en norsk forskargrupp använt samma metodik som Reichelt vid studie av barn med autismspektrumtillstånd utan utvecklingsstörning. De har inte kunnat se någon skillnad i peptidmönstret i urin jämfört med hos barn utan diagnos (Sponheim 2006).

Det finns fallrapporter om att barn blivit förbättrade under behandling med gluten- och kaseinfri diet. Det är förknippat med stora svårigheter att genomföra den typ av studie som säkert kan visa en effekt. Denna typ av studie kräver att det ska vara ett slumpvist urval vilka barn som får speciell kost och vilka som får vanlig kost. Utvärderingen måste också vara ”dubbel-blind”, det vill säga att varken den som bedömer symtomen eller föräldern ska veta vilken kost barnet har. Elder och Shankar publicerade dock en studie 2006, där man på tillförlitligt sätt kunnat genomföra dietbehandling med randomiserad och dubbelblind metodik. De fann ingen skillnad i de autistiska symptomen hos barnen, men reserverade sig för att behandlingen bara pågått en kort tid.

Inflammation i tarmen

De som framför hypotesen om att restprodukter från vissa äggviteämnen är skadliga, anser också att det finns belägg för att immunsystemet är påverkat vid autism. Detta leder till olika former av inflammatoriska reaktioner. Wakefield m.fl. (2005) har beskrivit en speciell form av inflammatorisk sjukdom i tarmen hos barn med autism, särskilt bland dem som gått tillbaka i utvecklingen. De anser att detta varit kopplat till MPR-vaccin. Artikeln om MPR-vaccin och autism publicerades i The Lancet men drogs 2010 tillbaka eftersom studien visade sig bygga på flera felaktigheter.

Läs mer om studien i Läkartidningen (2010):
> Artikel om MPR-vaccin och autism dras tillbaka 

Wakefields studie (2005) ledde till starka motreaktioner från andra forskargrupper som inte fått samma resultat i sina studier. De fann exempelvis inga tecken på inflammatorisk reaktion i tarmen i en aktuell svensk undersökning, där 24 barn med autism deltog (Fernell m.fl. 2007).

Ett annat led i teoribildningen kring mag- och tarmproblem vid autism är hypotsen att många barn med autism har överväxt av en jästsvamp, candida, i tarmkanalen. Detta kan utlösa ett gift som kan störa immunsystemet och hjärnan. Studier som gjorts visar dock inte på några bevis för denna hypotes. Det finns inte heller några vetenskapliga stöd för hypoteserna att behandling mot jästsvamp har effekt.

Behov av fortsatt forskning

Det finns behov av fler studier av effekten av till exempel diet. Det behöver även göras studier över hur vanligt det är med mag- och tarmproblem hos barn med autism. Det finns idag ingen klar bild över detta. Sammanfattningsvis har forskningen hittills inte kunnat ge stöd för att särskild kost till barn med autism minskar deras symtom.

Det är dock viktigt att ha med ytterligare en aspekt. För barn med autism gäller precis samma sak som för barn utan autism – de mår sämre om de inte har bra kostvanor. Förbättras kostvanorna mår barnet bättre och därmed kan ibland de symtom minska som orsakas av trötthet och kroppsliga obehag. Samma signalsubstanser kan ha effekt både i hjärnan och i tarmen. Ofta ingår även avvikelser i immunsystemet i hypoteserna. Det finns ett komplext samband mellan substanser som påverkar nervsystemets funktion och immunsystemet. Vårt immunsystem utgör försvar för angrepp från mikroorganismer, men det kan vid vissa sjukdomstillstånd angripa vår egen kropp (autoimmuna sjukdomar).

Kosttillskott

Många barn med autism äter ensidigt, vilket kan resultera i att de får i sig för lite av till exempel järn och av näringsämnen. Ibland behövs extra tillskott för att kosten ska bli fullvärdig.

En dietist kan ge råd till föräldrar för att ett barn med autism ska få i sig den näring som barnet behöver. Ibland kan föräldrar och personal som har hand om måltiderna i förskola/skola behöva samverka för att skapa en specialmatsedel för barnet – där man till exempel växlar mellan ett visst antal maträtter med utseende, konsistens, lukt och så vidare som barnet accepterar och som har rätt sammansättning näringsmässigt.

I de hypoteser som bygger på antagandet att barn med autism blivit skadade av ämnen i miljön eller av vacciner, ingår uppfattningen att man kan minska skadeverkningarna genom att tillföra olika vitaminer, mineraler och andra kosttillskott. Då rör det sig oftast om betydligt högre doser än de som finns naturligt i födan. Man kan inte bortse från risken att vissa substanser kan ha negativ effekt i så höga doser.

Vitamin B6 + magnesium samt andra vitaminer

Bäst studerat är höga doser vitamin B6 i kombination med mineralämnet magnesium. En del studier har visat att behandlingen kan dämpa oro, minska hyperaktivitet och självdestruktivt beteende hos barn med autism. I några studier har man också noterat ökad användning av språk och ökat intresse för inlärning. Men andra studier har inte kunnat visa lika positiva resultat. I en aktuell forskningsöversikt (Nye, C. and A. Brice, 2005) kommer man fram till att det inte finns några säkra effekter av B6 och magnesium.

Några få studier har tagit upp behandlingar med vitamin C, vitaminerna B1 och B12 samt folsyra. Vissa rapporter talar om positiv effekt, men det finns inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att kunna rekommendera någon behandling.

Omega 3-fettsyror

Ytterligare ett ämne som lyfts fram är omega 3-fettsyror, som man anser kan ha betydelse för inlärning och koncentrationsförmåga. I en studie (Amminger, G. P. m.fl., 2007) fann man en viss positiv effekt på hyperaktivitet och stereotypier – men förändringarna var inte statistiskt säkerställda och studien hade begränsningar. Således finns det än så länge för få studier för att kunna dra några slutsatser.

Förgiftning med tungmetaller

Det finns hypoteser om att barn med autism har en nedsatt förmåga att göra sig av med tungmetaller som kvicksilver och bly och att dessa därigenom samlas i kroppen och får negativ effekt.

Man har bland annat tyckt sig se ett samband mellan kvicksilverhaltigt konserveringsmedel, thimerosal, i vacciner och utveckling av autism. Men detta har inte funnit något stöd i så kallade epidemiologiska studier, det vill säga när man studerat alla barn som fått respektive inte fått en viss form av vaccin i en befolkning.

I en aktuell studie (Thompson, W. W. m.fl., 2007) fann man ingen skillnad i neuropsykologiska tester på barn i 7-10 års ålder, som kunde knytas till mängden kvicksilver barnen utsatts för tidigt i livet. I Sverige har mängden thimerosal varit låg ända sedan 70-talet och ämnet har inte använts som tillsats i vaccin sedan början av 90-talet.

Det finns medicinsk behandling mot tungmetallförgiftning (med så kallad kelatbildande substanser), som används till exempel vid förgiftningar i yrkeslivet. Det finns de som anser att sådan behandling kan hjälpa barn med autism, men det finns inga studier som visar att behandlingen har effekt. Det är inte heller bevisat att behandlingen är riskfri.

Behandling med hyperbar syrgas

Behandling med syrgas vid högt tryck, i så kallad dykarklocka, används normalt vid dykarsjuka och vid kolmonoxidförgiftning. Nu har denna behandling blivit aktuell också vid autism. 

De som förespråkar hyperbar syrgasbehandling, HBOT bygger detta på en rad hypoteser kring neurobiologiska förhållanden vid autism, där hyperbar syrgasbehandling sägs motverka de skador som finns. Behandlingen sägs till exempel ha effekt vid svåra immunologiska reaktioner där det ska uppkomma störningar i genomblödningen i hjärnan.

Men det finns inte stöd för dessa hypoteser i aktuell forskning. Det finns inte stöd för en sådan svår immunologisk reaktion vid autism. Det finns inte heller vetenskapligt stöd för att det skulle vara en störning i blodflödet i hjärnan som kan orsaka autistiska symtom. När man har jämfört blodcirkulationen i hjärnan hos personer med autism och utan autism, har man sett olikheter. Men orsaken till denna olikhet är att hjärnan är annorlunda uppbyggd och därför används annorlunda, vilket ger effekt på blodcirkulationen. Många aktuella vetenskapliga artiklar tar upp bristande förbindelser mellan olika delar av hjärnan som en viktig faktor bakom att hjärnan används på ett annorlunda sätt.

Rossignol och medförfattare har publicerat en studie av HBOT vid autism i tidskriften BioMed Central Pediatrics, våren 2009. I studien har en grupp på 33 barn fått hyperbar syrgasbehandling med tryck 1,3 atmosfärer och syrgasnivå 24% och en annan grupp på 29 barn behandling med bara obetydligt förhöjt tryck samt syrgas som i rumsluft, 21%. Alla fick behandling under 1 tim vid 40 tillfällen under en 4-veckorsperiod. Förändringar hos barnen bedömdes av deras föräldrar och av deras läkare, som inte hade kännedom om vilken grupp barnet tillhört. Det vill säga studien är så kallat dubbelblind. Se en granskning av studien under rubriken "Granskning av studie av hyperbar syrgasbehandling".