Granskning av studie av hyperbar syrgasbehandling

– Hyperbaric treatment for children with autism: a multicenter randomized, double-blind, controlled trial BioMed Central Pediatrics 2009

Studien är genomförd av: Rossignol DA, Rossignol LW, Smith S, Schneider C, Logerquist S, Usman A, Neubrander J, Madren EM, Hintz G, Grushkin B, Mumper EA.

Granskningen är gjord av Viviann Nordin, barnläkare vid Sachsska barnsjukhuset med specialisering på barnneurologi, autism och habilitering.

Rossignol med medarbetare har publicerat en studie, där en grupp på 33 barn fått hyperbar syrgasbehandling (HBOT) med tryck 1,3 atmosfärer och syrgasnivå 24% och en annan grupp på 29 barn behandling med bara obetydligt förhöjt tryck samt syrgas som i rumsluft, 21%. Alla fick behandling under 1 tim vid 40 tillfällen under en 4-veckorsperiod. Förändringar hos barnen bedömdes av deras föräldrar och av deras läkare, som inte hade kännedom om vilken grupp barnet tillhört.

Studiens referat till tidigare forskning

Det är viktigt att författare till en rapport kan referera till tidigare forskning på ett förutsättningslöst sätt, det vill säga att man inte bara tar upp det som är i linje med egna åsikter. Det finns en del att kommentera i vad som kommer med i den här artikeln. Författarna har överdrivit den effekt som HBOT haft vid andra neurologiska tillstånd.

Vad gäller rapporterna om behandlingen vid cerebral pares, tar Rossignol och medarbetare först upp en studie som inte innefattar någon kontrollgrupp (Montgomery och medarbetare 1999, referens nr 11). Man refererar sedan till en multicenterstudie, där 57 patienter med cerebral pares fick behandling med hög nivå syrgas och 1,75 atmosfärers tryck och 54 patienter fick rumsluft och 1,3 atmosfärers tryck; viss förbättring i båda grupperna barn men inte på något sätt mer i gruppen som fick det högre trycket. Förbättringen i båda grupperna ansågs ha samband med den ospecifika positiva effekten av att delta i en studie. (Collet och medarbetare 2001, referens nr 12). Forskargruppen, som genomförde studien på barn med cerebral pares, anger trycket 1,3 atmosfärer som det lägsta tryck som kan upplevas och som därför krävs för att en familj inte skall veta vilken grupp barnet tillhört; detta tryck ansågs inte ha någon behandlande effekt och valdes därför till kontrollgruppen.

I en studie av personer med akut svår hjärnskada minskade antalet dödsfall i grupp som fick HBOT jämfört med i en kontrollgrupp. Men antalet som överlevde med god funktion eller måttlig funktionstörning ökade inte efter HBOT (Rockswold och medarbetare 1992, referens nr 13). Behandling med HBOT har inte heller funnit någon plats i neurokirurgisk sjukvård.

För fetalt alkoholsyndrom refereras till en enstaka fallbeskrivning (Stoller 2005, referens nr 10). Man refererar likaså till en enstaka rapport om effekten av HBOT vid kronisk hjärnskada (Hardy och medarbetare 2007, referens nr 15).

Studiens genomgång av neurobiologisk forskning

Genomgången i studien av den neurobiologiska forskningen vid autism är ensidig.

Rossignol och medarbetare beskriver autism som en immunologisk sjukdom som drabbar kärlsystemet i hjärnan och som ger syrebrist i vävnaden. Det är korrekt att det finns rapporter om avvikande fynd vid studier av immunsystemet hos personer med autism, men dessa avvikelser är jämförelsevis subtila. Det finns inte någon vetenskaplig studie som beskrivit den typ av förändringar som finns vid pågående, svåra immunologiska sjukdomarna i hjärnan (som multipel skleros). Det finns inte belägg för svår inflammation i hjärnans blodkärl vid autism.

Det finns hypoteser om att immunologiska processer i fosterstadiet kan leda till en annorlunda produktion av t.ex. transmittorsubstanser och annorlunda uppbyggnad av nätverken i hjärnan. En sådan hypotes är att en infektion under graviditeten kan ge en immunreaktion hos modern som påverkar fostrets utveckling. Sambanden är oklara. Samverkan mellan genetiska faktorer och faktorer i omgivningen diskuteras (se t.ex. en sammanfattning av Singer och medarbetare, Journal of Neuroimmunology 2008).

Presentationen av studiens resultat

Resultaten i Rossignol och medarbetares studie är utförligt presenterade. Det kan vara intressant att gå in på några detaljer.

Vid en sammanfattande bedömning fann både föräldrar/vårdnadshavare och barnets behandlande läkare att barnen i båda grupperna gjort framsteg. Enligt statistisk beräkning var detta mera tydligt för barnen som fått behandling med HBOT jämfört med den andra gruppen.

The Aberant Behavior Checklist är ett frågeformulär med 58 frågor som fylldes i av föräldrar/vårdnadshavare före och efter behandlingsperioden. Det kan visa förändring av olika beteendeproblem mer i detalj. Resultaten presenteras för fem faktorer samt som en totalsumma, se tabell 2 i artikeln. Efter avslutad behandling hade totalsumman (sammanlagda poängen) minskat för gruppen som fick HBOT från medeltalet 55,2 till 46,4; motsvarande för jämförelsegruppen var minskning från 53,3 till 45,5 – det är alltså ingen skillnad mellan grupperna och i absoluta tal är det ganska små variationer. Det var också stor spridning mellan de olika barnen i båda grupperna. Vid statistisk beräkning såg författarna mer signifikant förändring av medelvärdet inom 4 av de 5 olika delområdena för gruppen som fått HBOT. För området ’Social withdrawal’ (tillbakadragenhet/avskärmning) hade siffrorna för beteendeproblem i stället minskat i högre grad för gruppen som inte fick HBOT (från 11,2 till 8,9; motsvarande för HBOT-gruppen var från 10,5 till 9,3).

Barnen hade slumpvis blivit placerade i behandlings- respektive kontrollgrupp, vilket är en styrka för studien. Det hade ändå varit värdefullt om författarna hade beskrivit de båda grupperna bättre, exempelvis om det fanns någon skillnad i begåvningsnivå mellan grupperna, vilket skulle kunna påverka utfallet av en behandling.

Det framgår under avsnittet om barnets ålder, att de tydliga skillnaderna i beteendeavvikelser efter avslutad behandling fanns i gruppen barn över fem år, t.ex. för irritabilitet. För barn under fem år var det inte någon signifikant skillnad mellan barnen som fått HBOT och jämförelsegruppen. Det är svårt att tolka denna skillnad mellan olika åldrar.

Studiens slutats

Rossignol och medarbetare avslutar artikeln med slutsatsen, att behandlingen med HBOT var säker vid det tryck man använde och att resultaten var positiva vad gäller vissa symptom vid autism. De skriver att fortsatta studier från andra forskargrupper krävs för att bekräfta fynden och att sådana studier pågår. Fler frågor måste besvaras, bland annat:

  • Kan ett så lågt tryck som används i den här studien ha någon biologiskt märkbar effekt?
     
  • Kan de ganska små förändringarna som presenteras i studien ha någon betydelse för barnet?

Här besvarar vi inga frågor, men skriv gärna en kommentar på vad vi behöver förbättra.