Alternativ behandling vid autism

Det finns många alternativa eller kompletterande behandlingar vid autism. Föreningen Autism i Stockholms län anordnade därför ett föredrag i april 2007 där Sarah Wamala, docent vid Karolinska Institutet och mamma till ett barn med autism, gick igenom aktuell forskning inom området. Nedanstående artiklar om mage-tarm, kosttillskott, tungmetaller och hyperbar syrgas har Wamalas forskningsgenomgång som utgångspunkt. De har även kompletterats med ytterligare forskningsresultat.

Autism och medicinska diagnoser

Den medicinska forskningen har visat att en del sjukdomar, syndrom eller skador är särskilt vanliga vid autism. Det rör sig om vissa tillstånd som ger annorlunda uppbyggnad av hjärnan, som till exempel fragilt X-syndromet, sjukdomen tuberös skleros och vissa sjukdomar och skador i fosterstadiet. Det finns dock inga medicinska tillstånd som i precis alla fall leder till autism.

För majoriteten av personer med autism kan man inte hitta några bakomliggande sjukdomar eller skador. Istället diskuterar man så kallad genetisk sårbarhet. Men när man kan finna en bakomliggande orsak ger det ofta värdefull information. Till exempel kan ett klarlagt medicinskt tillstånd ibland ge information om vilka behandlingar som kan ge effekt och om det finns risk för andra medicinska problem. De ger också möjlighet till genetisk rådgivning.

Barn med autism kan samtidigt ha andra medicinska sjukdomar som t.ex. infektioner, mag-tarmsjukdomar och allergier – precis som barn utan autism. Ofta krävs extra tid och omsorg vid utredning av barnen med autism, eftersom de kan ha svårare än andra att själv förmedla hur de mår, om de har ont och så vidare.

Alternativ och kompletterande behandling

Autism är en funktionsnedsättning som påverkar tänkandet, hur man uppfattar och tolkar omvärlden. Det är därför ganska lätt att dra slutsatsen att orsaker och insatser bör fokusera på hjärnans funktioner och förmågor.

Men många föräldrar och även läkare och andra yrkesverksamma noterar andra medicinska problem och en del frågar sig om det finns speciella biomedicinska faktorer som har samband med autism. Finns det behandlingar av de medicinska problemen som påverkar de autistiska symtomen? Vilka biomedicinska behandlingar finns det? Vilka är ofarliga? Finns det några bevis för att de har någon effekt?

Det allra mesta av den stora mängd biomedicinska behandlingar som finns, erbjuds utanför den offentliga svenska sjukvården. På senare år är det hypoteser om främst immunsystemets roll, mag- och tarmfunktionen, infektioner, vacciner och kost som utgör utgångspunkten för de behandlingar som existerar.

Alternativa, kompletterande biomedicinska behandlingar utgår oftast från hypoteser om att autism beror på en skada i nervsystemet som uppkommit genom ogynnsam inverkan av faktorer i omgivningen. Ett exempel är hypotesen att balansen mellan olika ämnen eller substanser har rubbats i kroppen, vilket kan leda till autistiska symtom. Om man kan balansera dessa nivåer går det att justera underliggande processer och därmed minska eller helt ta bort symtomen. Olika hypoteser ligger till grund för olika behandlingar.

Ingen konsensus bland läkare

Det finns inte någon konsensus (enhetlig syn) bland läkare och forskare om vilka behandlingar som kan ge resultat. En ytterligare faktor som är viktig att ta hänsyn till är att barn med autism inte är en homogen grupp. De är individer med helt olika utvecklingsnivå och beteendemönster och med varierande medicinska bakgrundsfaktorer. Det här bidrar till att barnen reagerar olika på samma behandling.

Mycket av den forskning som gjorts kring biomedicinska behandlingar på barn med autism brister i kvalitet. Det visar en sammanställning som gjorts av Sarah Wamala, docent vid institutionen för folkhälsovetenskap på Karolinska Institutet och förälder till ett barn med autism. En del studier är bara baserade på observationer och öppna undersökningar, det vill säga de är inte kontrollerade och randomiserade (har inte slumpmässigt urval av deltagare till en behandlingsgrupp och till en kontrollgrupp som inte får den behandling man vill utvärdera). Andra har inte dokumenterats och följts upp tillräckligt.

Ont om bevis

En annan vanlig kritik mot behandlingsrapporter är att de bygger på erfarenheter från en grupp barn med särskilda symptom som sökt sig till en speciell klinik. Det innebär att de barn som deltar i en sådan rapport kanske inte är karaktäristiska för alla barn med autism, och att det därigenom är fel att dra slutsatser om alla med autism. Ytterligare en kritik är att det är vanligt att man enbart publicerar fallstudier där en viss behandling haft effekt, istället för även de försök som inte varit positiva. Varje uppföljningsstudie och klinisk utvärdering måste också ha med i beräkningen att det sker en utveckling hos (nästan alla) barn med autism, när de får tillgång till anpassad pedagogik och miljö, även hos dem som inte får någon annan speciell terapi.

Det är viktigt att ta tillvara alla observationer, som kan leda till förbättrad behandling för barn med autism. Men också viktigt att kritiskt granska studierna så att inte familjer ägnar tid och ork åt insatser som inte har effekt (och där behandlingar kanske kan medföra risker för barnet). Barn med tydliga medicinska symptom ska självklart utredas och få behandling efter de principer som gäller inom svensk barnsjukvård.