Språksvårigheter och Aspergers syndrom

Marjana Tornmalm är logoped. Hennes erfarenhet är att personer med Aspergers syndrom har svårigheter inom vissa områden av språkanvändningen, framför allt språkförståelsen och hur man använder språket i sociala sammanhang

Ett av diagnoskriterierna för Aspergers syndrom är att det inte får finnas någon försening av den tidiga allmänna språkutvecklingen (ICD-10). Detta har på senare år ifrågasatts av forskare och yrkesverksamma inom området. Den svenske forskaren Christopher Gillberg med kollegor är några av dem som tidigt ifrågasatte detta kriterium. De har sett bristande språkförståelse, liknande de problem som finns hos barn med autism, hos barn med Aspergers syndrom.

År 2003 presenterade Patricia Howlin en språkstudie på 42 vuxna personer med Aspergers syndrom och 34 vuxna personer med autism. Studien visade att båda grupperna hade mycket sämre resultat när det gällde ordförståelse och aktivt ordförråd än en referensgrupp med vuxna utan autism eller Aspergers syndrom. Däremot fanns det ingen skillnad i resultaten mellan de båda grupperna.

Den amerikanske psykologen och forskaren Richard Eisenmajer har tillsammans med kollegor genomfört studier av språkförsening hos barn med Aspergers syndrom. De fann att ungefär hälften av alla barn som deltog hade en språkförsening, men att de flesta hade kommit ikapp vid fem års ålder.

Språkets fyra delar

Marjana Tornmalm brukar dela in människans språkanvändning i fyra delar: produktion, grammatik, semantik och pragmatik.

Produktion av språk

I produktion av språket ingår röst, artikulation och skrift eller vid alternativ kommunikation att exempelvis kunna peka på en bild. Med denna del av språkanvändningen har barn och ungdomar med Aspergers syndrom sällan några problem, anser Marjana.

– Man säger ibland att personer med Aspergers syndrom använder rösten på ett avvikande sätt, att de exempelvis talar monotont, men jag tycker inte att det är det vanligaste problemet.

Grammatik

Inte heller när det gäller språkets grammatik har de här barnen svårigheter, menar Marjana. Det kan istället vara så att just grammatiken är allra lättast, eftersom det finns tydliga regler att rätta sig efter. Det förekommer givetvis att barn med Aspergers syndrom kan ha grammatiska svårigheter men detta bör då tolkas som att det finns språkliga svårigheter som tillägg till diagnosen Aspergers syndrom, anser Marjana.

Semantik

Semantiken handlar om begrepps- och ordförståelse. Det är ganska vanligt att barn och ungdomar med Aspergers syndrom har svårigheter med detta, enligt Marjana.

Små barn lär sig vanligtvis ords betydelse genom att pröva att använda dem i olika sammanhang och få respons på detta. De kallar kanske exempelvis alla män för pappa i början. När de då får veta att ”nej, det där är inte pappa”, så lär de sig att pappa bara gäller en person. Likaså kanske ordet ”mugg” står enbart för min egen blå mugg men så småningom lär sig barnet att det finns många andra föremål som också kallas mugg. Så här bygger de upp en ord- och begreppsförståelse.

För barn med Aspergers syndrom verkar den här processen vara svårare, de har inte riktigt samma strategi. Kanske kopplar de för snabbt ihop ord och innehåll och fortsätter sedan inte att ompröva betydelsen hos ordet. Ord kan därför ha en snävare eller personligare betydelse, alternativt en bredare och mer generell betydelse för barnet, vilket kan ställa till problem i samtal med andra, anser Marjana.

– Som jag ser det handlar det här inte om intelligens utan om strategi. Det är givetvis svårast att ringa in betydelsen för abstrakta begrepp som man inte kan se och för ord som har en relativ betydelse. Ord som ”gammal” betyder olika saker beroende på vad man pratar om.

Många personer med Aspergers syndrom har svårigheter med detta under hela sitt liv. De tolkar ofta språket bokstavligt och kan därför ha problem att förstå exempelvis ironi och tvetydigheter. Att språkliga uttryck kan betyda sin absoluta motsats kan vara svårt att förstå, menar Marjana, eftersom det handlar om en slags abstrakt, underliggande kunskap om ords användning. Ett exempel på en vanlig form av ironi kan vara att någon säger ”Åh, vilket toppenväder” när regnet öser ned.

En del ord och begrepp har flera betydelser. För att veta vilken betydelse som är den korrekta måste man tolka sammanhanget. Även det här kan vara svårt för en person med Aspergers syndrom, eftersom man kan ha problem med att förstå och ta hänsyn till språkliga sammanhang. Ett exempel kan vara ”Jag fick en dunk i ryggen”. Det är det övergripande språkliga sammanhanget som ger information om det handlar om en dunk att bära vatten i eller ett lätt slag. Meningen i sig ger inte denna information.

Pragmatik

Pragmatik handlar om språkets sociala och praktiska användning. Språkets viktigaste funktion för de flesta är att skapa kontakt och samhörighet med andra människor, menar Marjana vidare. Andra viktiga funktioner är att inhämta och överföra information, att uttrycka önskemål och behov och att använda språket som tankeverktyg.

Språkets sociala användning kan vara svårt för personer med Aspergers syndrom. Hur vi använder språket, vad vi säger, till vem och när, bygger på kunskapen och förståelsen av oskrivna normer i vår kultur. Vi lär oss dessa normer i mötet med andra människor, genom att läsa ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall. Att läsa av andra människor har många med Aspergers syndrom svårt med, vilket även påverkar förståelsen och inlärningen av hur språket normalt används, anser Marjana.

Svårigheter med språkliga sammanhang

Barn och ungdomar med Aspergers syndrom kan ha svårt att förstå språkliga sammanhang, och hänger istället upp sin förståelse på detaljer i det som sägs eller skrivs. Det är inte heller säkert att det är de väsentliga detaljerna man lyckas plocka ut. En bristande förmåga att tillgodogöra sig sammanhang gör att det kan vara svårt att förstå innebörden i det man hör eller läser. Det kan få förödande konsekvenser på skolgång och intellektuell utveckling, menar Marjana.

Svårt att återberätta

Det här gör det också svårt att återberätta saker man varit med om på ett begripligt sätt eller att återge något man läst. En ytterligare faktor som kan göra det svårt att återberätta är att många har problem med minnet, att komma ihåg det man varit med om på ett strukturerat sätt. Det kan hända att man i en berättelse återger en mängd detaljer, utan någon kronologisk ordning eller övergripande sammanhang. Det gör det svårt för lyssnaren att förstå. Att inte kunna förmedla ett innehåll försvårar samvaron med andra människor.

I början på 1990-talet genomförde Marjana Tornmalm en mindre fallstudie på sex gymnasieungdomar med Aspergers syndrom.

– Det var jag och logoped Gunnel Klernäs som genomförde fallstudien, berättar Marjana. Vi ville veta om de kommunikativa svårigheter vi såg hos många barn med Aspergers syndrom försvann av sig själv med åren eller om problemen kvarstod. Vår fallstudie visade att de här ungdomarna hade ganska stora brister både i sin ord- och begreppsförståelse och i sin förmåga att dra slutsatser ur ett sammanhang. De hade exempelvis svårigheter att med egna ord återge en berättelse de läst. Likaså hade de svårt att plocka ut det viktigaste i en berättelse och att förstå det som stod ”mellan raderna”. När vi påtalade att deras egen berättelse var svår att förstå, så var det någon av ungdomarna som sa ”ja, men så är det ju alltid”.

Det här exemplet visar också hur svårt det måste vara att följa uppmaningen ”fråga om du inte förstår”. För hur ska man veta att man inte förstått på samma sätt som andra? Och de flesta vill förmodligen heller inte visa för sin lärare och sina klasskompisar att man väldigt ofta har svårt att hänga med.

Även de brittiska forskarna Therese Jolliffe och Simon Baron-Cohen har uppmärksammat svårigheten hos personer med Aspergers syndrom att plocka ut och samordna viktiga delar i en berättelse för att skapa ett sammanhang. De menar att denna svårighet kan förklaras av en svag central koherens, vilket är en svag förmåga att föra ihop delar till en sammanhängande betydelsefull helhet.

Underliggande problem

Det kan vara svårt att upptäcka de här barnens och ungdomarnas problem. Eftersom det talade språket ofta är bra, kan till exempel en lärare lätt dra slutsatsen att även förståelsen är god. Genom att ordagrant lära sig vad som står i en lärobok och sedan återge det på en skrivning, kan man klara sig ganska långt upp i skolåren, även om man inte förstår sammanhanget.

– Det kan också vara därför som en del av de här ungdomarnas svårigheter inte uppdagas förrän på högstadiet, då allt mer bygger på den egna förmågan att analysera och förstå komplicerade sammanhang.

Många barn och ungdomar med Aspergers syndrom skulle alltså må bra av att man i god tid upptäcker eventuella språkliga brister. Barnet skulle då få längre tid att utveckla sin språkförståelse och omgivningen skulle få en bättre förståelse för barnet. Skolan behöver hitta sätt att stödja och utveckla barnets språkförståelse. Men det är stor risk att barn med till synes små eller begränsade problem blir utan stöd, menar Marjana.

– Jag anser att man måste ta hänsyn till vilket sammanhang ett barn befinner sig. Ska ett barn fungera i en vanlig klass måste man utgå från de krav som ställs på individen i det sammanhanget. Då kan ”mindre problem” hos barn som går i vanlig klass vara minst lika viktigt att arbeta med, som att arbeta med barn som har mycket större svårigheter, men som alltid kommer att befinna sig i anpassad omgivning.

Språkliga strategier

Vad kan man som förälder göra för att stötta sitt barns språkutveckling och språkanvändning? Marjana Tornmalm menar att mycket handlar om att lära sitt barn strategier för hur språket kan användas, exempelvis för samtal och berättande. En bra början är att försöka hitta de begränsningar som barnet har i sin språkanvändning. Man behöver också förstärka barnets språkförståelse i allmänhet. Det kan handla om att ofta diskutera ords betydelse, gärna hur betydelsen kan förändras i olika sammanhang, och att försöka fylla på där man tror att det fattas kunskap.

Strategier för samtal

När vi ska lära våra barn att cykla, vet vi ungefär hur vi ska gå till väga därför att vi minns hur det kändes för oss själva. Det är svårare att lära ut samtalets spelregler, därför att vi själva lärde oss att samtala så tidigt i livet att vi inte minns hur det gick till. Vi minns inte ”stegen på vägen”. Genom att tänka kring vad som är viktigast för att få ett samtal att flyta, så kan vi enas kring några viktiga basregler för samtalet som håller i de flesta sammanhang. Alla regler tenderar att bli fyrkantiga, men när man väl behärskar dem kan man börja lära sig undantag. Ingen människa tycker illa om att man intresserar sig för samma sak som de.

  • Man måste prata om samma sak, ha samma fokus. För att förstå vad den andra personen pratar om måste man vara uppmärksam och lyssna.
  • Det måste finnas balans, båda ska prata ungefär lika mycket och man turas om att prata.
  • För att samtalet ska flyta bra, behöver det man säger ”haka på” det den andra har sagt. Det behöver finnas en logisk koppling.
  • Bra att lära in en avslutningsfras, så man kan avsluta samtalet.

Strategi för berättande

Även för berättelser finns det strategier, enligt Marjana. Kan man berätta om en upplevelse för en annan person betyder det mycket för självkänslan och för möjligheten till samhörighet.

  • Bakgrund – När man ska berätta något ska man börja med att sätta in berättelsen i ett sammanhang. När hände det? Var hände det? Vem var med? Om lyssnaren får svar på de frågorna blir det lättare att förstå.
  • Rätt ordning – Det blir lättare att hänga med om man börja från början och sedan berättar i kronologisk ordning.
  • Upprepa inte – Det finns ingen anledning att berätta samma sak flera gånger för samma person, om inte personen ber om det.
  • Stäm av – Om man har mycket att berätta är det bra att fråga: Ska jag berätta mer? Det är inte säkert att den som lyssnar vill höra allt.

– Det kan kännas svårt att tala om för sitt barn att exempelvis inte berätta samma sak om och om igen, men det är bättre för barnet att man är tydlig hemma, säger Marjana.

Om man lär sig strategier för samtal och berättelser kommer det att underlätta samvaron med andra. Det finns så många oskrivna regler som man behöver veta och som kanske ingen annan berättar om. Men naturligtvis måste föräldrar välja ett lämpligt tillfälle att prata om det här. Och det är oftast inte lämpligt att prata om det när man är mitt uppe i en annan diskussion, ett samtal eller när någon är irriterad.

Förhörsmetoden lockar inte till samtal

Som förälder är det också viktigt att vara en språklig modell, menar Marjana vidare. Ett vanligt sätt för att försöka få barn att berätta om exempelvis sin skoldag är att ställa mängder med frågor: Hur har det varit i skolan idag? Vad gjorde ni? Vad fick ni till lunch? Åt du ordentligt?

Får man svar på sina frågor är det okej, men ofta är det svårt för barn att ge fylliga svar på sådana frågor. Det gäller särskilt yngre barn.

– Ett bra knep om man vill veta hur ens barns dag varit, är att börja med att berätta om den egna dagen och sedan ställa någon fråga. Berätta om vad du själv åt till lunch. Vem du pratade med på fikarasten etc. Då får barnet en modell för vad man kan berätta om. Det är inte alltid lätt att förstå vad det är som andra vill veta.

Samtal bygger på ömsesidighet där båda anpassar sig efter varandra. Men ett barn som får en språklig modell av någon som ställer massor med frågor för att hålla igång samtalet, använder kanske själv samma strategi. Frågor är bra, men lite då och då. Är de för många lockar de inte till samtal.