Metoder för att träna kommunikation

Här är en sammanfattning av de metoder som används i de mångsidiga programmen för att träna kommunikation.

Alternativ och kompletterande kommunikation, AKK-tekniker

(Augmentative and Alternative Communication, AAC, på engelska)

Huvudsyftet med AKK-tekniker är att hitta andra sätt för barnet att kommunicera än tal, det vill säga att kompensera för språkliga och kommunikativa brister. Några exempel kan vara att använda gester, bilder (till exempel PECS), samtalsapparat eller handdator. Det finns studier som visar att många barn med autism kan lära sig att använda olika typer av AKK-system. En förutsättning är att inlärningen sker på ett sätt som passar barnet.

Det finns stöd i forskningen för att AKK-tekniker och olika former av visuellt stöd, till exempel i form av scheman och sociala berättelser, underlättar för personen med autism att lättare ta till sig information. Det finns också stöd för att samtalsapparater och datorer med kommunikationsprogram kan användas effektivt i skolsammanhang.

Det finns ett starkt forskningsunderlag som talar emot att så kallad faciliterad kommunikation (facilitated communication) skulle ha någon effekt. Därför avråds man från att använda detta tillvägagångssätt. Faciliterad kommunikation innebär att en stödperson hjälper en person utan talförmåga eller med stora talsvårigheter att uttrycka sig. En stödperson (faciliterare) hjälper personen utan kommunikativt tal (FC-användare eller FC-skrivare) att uttrycka sig med hjälp av exempelvis en bokstavstavla eller ett tangentbord, genom att fysiskt stödja och/eller beröra personens underarm, handled eller en annan kroppsdel (Socialstyrelsens webbplats).

En vanlig fråga när det gäller de här teknikerna är om de i allmänhet kan vara till nytta när det gäller talutvecklingen för barn med autism eller om de hämmar den. Det finns ingen forskning som tyder på att AKK-tekniker skulle hämma talutvecklingen. Det tycks tvärtom vara så att dessa tekniker kan underlätta barnens talutveckling.

Discrete trial teaching

Discrete trial teaching (DTT) eller discrete trial training är en mycket strukturerad metod där en vuxen och ett barn jobbar tillsammans en-till-en. DTT innebär en tydligt definierad kedja av handlingar som oftast består av en instruktion från den vuxne (eller stimulus), ett beteende hos barnet (eller respons) och en konsekvens.  

I många studier har DTT visat sig vara effektivt för att lära barn med autism olika beteenden. Det finns studier som visar att det fungerar för att lära enstaka ord, enkla fraser och i några fall mer komplex språklig kommunikation, till exempel att föra ett samtal.

För att barnen ska använda det de har lärt sig även i andra sammanhang, det vill säga generalisera det inlärda, måste de träna det särskilt. Tidigare var det inte så vanligt att man gjorde det i samband med DTT, men nu ingår det allt oftare. Det finns också forskning som visar att barnen kan lära sig att generalisera om de får träna detta.

Naturalistiska inlärningsstrategier

Naturalistiska inlärningsstrategier är metoder som utförs i barnets naturliga vardagsmiljö och där man tar till vara barnets egna initiativ till kommunikation. Grundprinciperna för hur själva inlärningen går till är desamma som för DTT. Några av fördelarna med dessa metoder tänks vara att barnet lättare generaliserar sin kunskap och att kommunikationen blir mer spontan från barnets sida. Dessutom de kan dessa metoder vara lättare att komma igång med av rent praktiska skäl.

Metoderna i denna grupp är sinsemellan mycket olika. Man använder begrepp som ”naturalistic language intervention”, ”milieu teaching”, ”normalized intervention” och liknande som visar att de strävar efter att vara så naturliga som möjligt.

Det finns studier som visar att många av dessa metoder är effektiva vid språkinlärning. En vanlig fråga är om dessa metoder är mer eller mindre effektiva än DTT, som de påminner mycket om. Men frågan kan ännu inte besvaras på något entydigt sätt eftersom det fortfarande saknas övertygande data för endera alternativet.

Funktionell kommunikationsträning

(Functional Communication Training, FCT)

Många anser att problembeteenden är ett sätt för ett barn med autism att försöka kommunicera med sin omgivning. I brist på språk tar barnet till andra sätt som ger en effekt hos omgivningen. Om barnet får bättre språkförmåga behöver det inte längre dessa problembeteenden i så hög grad. Det finns gott om studier som visar att denna hypotes i många fall stämmer.

Det finns flera olika metoder för funktionell kommunikationsträning. Tillvägagångssättet för alla dessa metoder är att man först har gjort en noggrann analys av barnens beteende och dess effekter. Därefter har man lyckats lära barnet språkliga färdigheter som har samma kommunikativa funktion som problembeteendet. På det sättet har problembeteendet minskat eller helt försvunnit. Ur den synvinkeln skulle också tidig språk- och kommunikationsträning kunna förebygga att ett barn utvecklar problembeteenden.

Metoder för att utveckla socialt samspel

Kommunikation och socialt samspel är två områden som egentligen är sammanflätade med varandra. Det finns studier som huvudsakligen utvärderar metoder för att utveckla barns sociala förmåga, men metoderna innehåller också delar som handlar om kommunikationsförmåga.

Några av dessa metoder använder sig av jämnåriga barn som ”lärare”. Andra har lärt barnen olika modeller för samspel, bland annat genom drama. Studierna visar att barn med autism kan lära sig många viktiga färdigheter med den här typen av metoder, som till exempel att ta fler egna initiativ till kommunikation. Dessa färdigheter kan i sin tur leda till exempelvis bättre språk, mindre restriktiv skolplacering och så småningom till att det blir lättare att utveckla relationer och vänskap med andra.

Det finns några få studier som fokuserar på betydelsen av personalens och föräldrarnas förmåga att kommunicera och samspela med barnet. Man har undersökt om det ger någon effekt på barnens kommunikationsförmåga om man utbildar föräldrar eller personal i strategier för att samspela bättre med barnen. Resultaten tyder på att det kan vara ett effektivt tillvägagångssätt och att det skulle kunna leda till att barnen kommunicerar mer och bättre.

Rekommendationer för att träna kommunikation

För att barn med autism ska kunna utveckla sin kommunikations- och språkförmåga så mycket som möjligt, krävs det ett helhetsgrepp och en noggrann planering i habiliteringen.

Följande faktorer har visat sig ha betydelse för att habiliteringen ska ge ett bra resultat:

  • Insatsen bör vara individualiserad utifrån barnet och dess omgivning.
  • Man bör utgå från de metoder som redovisats ovan.
  • Målen för barnets träning bör vara användbara och meningsfulla.
  • Miljön bör vara tillrättalagd för att främja möjligheterna till kommunikation.
  • Barnets kommunikation bör ständigt uppmuntras på ett naturligt sätt, vilket innebär att det bör finnas funktionella förstärkare tillgängliga i barnets naturliga miljö.
  • Det bör finnas olika typer av stöd i barnets vardag, såsom modeller, prompts, uppmuntran, och korrigering.
  • Ju mer barnet får tillfälle att öva, desto bättre blir resultatet.
  • Att man utvärderar och dokumenterar vad och hur man gör och vad det blir för resultat.