Att träna kommunikation hos barn

Många barn med autism har försenad talutveckling, en del lär sig aldrig att tala medan andra enbart har problem med språkets sociala användning. I all habilitering för barn med autism är arbetet med språk och kommunikation högt prioriterat, men det finns många olika sätt att arbeta på.

Att kunna kommunicera med andra människor är en grundläggande förmåga. Även små förbättringar i kommunikationsförmågan kan innebära att livskvaliteten ökar och att problembeteenden minskar.

Olika sätt att träna språk och kommunikation

Det finns många olika sätt att arbeta med språk och kommunikation. Men det övergripande målet för alla metoder är att så mycket som möjligt utveckla barnets förmåga att använda kommunikationen för att påverka, förstå och delta i sin vardag.

Skillnaderna mellan metoderna beror på flera saker:

  • Barnen har olika förutsättningar och att familjerna kan prioritera lite olika saker.
  • Metoderna utgår från olika teorier om hur språket utvecklas och hur man bäst stödjer språkutvecklingen.
  • Metoderna fokuserar på olika saker och har olika mål med de insatser man ger.
  • Metoderna har olika tillvägagångssätt i själva arbetet och olika metoder och inlärningsstrategier för att utveckla språkförmågan.

Från mycket till lite struktur

Lite förenklat kan man placera de olika metoderna för att träna språk och kommunikation på en skala med de mest vuxenstyrda och strukturerade strategierna vid den ena änden och de mindre vuxenstyrda och mindre strukturerade vid den andra. Discrete-trial-träning är ett exempel på en mycket strukturerad och vuxenstyrd metod.

Ungefär på mitten av skalan finns så kallade naturalistiska eller miljömässiga metoder. Det är metoder som bygger på samma inlärningspsykologiska teorier som Discrete-trial, men där man vanligen låter barnet ta initiativ till samspel istället för den vuxne styr och man utnyttjar konsekvenserna som naturliga förstärkare. Naturalistiska metoder använder man i barnets vardag och i naturliga situationer, inte i skol- eller träningsliknande situationer.

Vid den andra änden med minst vuxenstyrning och struktur finns de så kallade utvecklingsbaserade metoderna. Utvecklingsbaserad innebär att barnen själva styr mer vad som görs och att den vuxne följer, stöder och förstärker barnens beteende utifrån vad som är utvecklingsmässigt adekvat.

Alla dessa metoder har också många likheter. I de mångsidiga programmen är det vanligt att man använder olika metoder i olika situationer och skeden av programmet.

Splittrad forskning

Det saknas tillräckligt mycket forskning av hög kvalitet om de olika metodernas effekter på barnens kommunikationsförmågor. Många frågor är obesvarade. Det beror framför allt på att den forskning som gjorts är splittrad. Man har gjort studier lite här och där, och inte fördjupat och upprepat forskningen inom ett fåtal områden. Studierna är också ofta gjorda på så olika sätt att de inte kan jämföras med varandra.

Det går alltså inte att dra slutsatser om exempelvis vilka metoder som är bäst för vilka barn, vid vilken tidpunkt de ger bäst resultat, vilka färdigheter som går att träna bäst, hur länge de bör pågå eller om resultaten håller i sig efter avslutad träning.

När det gäller de barn med de allra allvarligaste språk- och kommunikationssvårigheterna finns än så länge bara forskningsstöd och metoder för att lära ut de mest grundläggande kommunikationsfärdigheterna.

Trots dessa invändningar finns det ett antal metoder och tillvägagångssätt som har ett visst stöd för sin effektivitet. De kan fungera som en användbar vägledning för att genomföra kommunikationsträning för barn med autism och också som en utgångspunkt för utvecklande av nya metoder.