Boendestöd i Stockholms län

Det finns många boendestödsföretag i Stockholms län som vänder sig till personer med funktionsnedsättning. I Stockholm stad finns det till exempel ett stödteam som ger boendestöd till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Tanken med stödteamet, som heter Neuropsykiatriska stödteamet, är att ge ett individanpassat boendestöd i hemmiljön utifrån den enskilde personens behov. Man vänder sig till normalbegåvade vuxna personer som har Aspergers syndrom, annan diagnos inom autismspektrumet eller neuropsykiatrisk funktionsnedsdättning. Stockholm stad har formulerat det så här i skriften ”Stöd och service till personer med funktionsnedsättning” information, råd och vägledning 2006:

"Psykisk funktionsnedsättning medför ofta mer eller mindre betydande svårigheter att klara av vardagslivet. Detta blir tydligt i boendet och därför blir själva boendet en naturlig startpunkt för boendestödet. Boendestödet är dock inte begränsat till hemmet utan omfattar också annat som kan bidra till förmågan att klara av vardagslivet. Boendestöd enligt SoL (socialtjänstlagen) ska uppfattas som en social och praktisk stödinsats för att stärka den enskildes identitet och praktiska förmåga att hantera vardagen – i och utanför bostaden."

Hur går det till när man får boendestöd?

Allt stöd inleds med att den som önskar boendestöd ansöker om denna form av bistånd från kommunen. Om kommunen bifaller ansökan, gör kommunens biståndshandläggare en skriftlig beställning till det neuropsykiatriska stödteamet. I beställningen beskrivs hur stort behovet av stöd är och vad stödet bör koncentreras på. Oftast har man då redan haft en inledande muntlig kontakt.

Innan boendestödet påbörjas har man ett gemensamt möte med biståndshandläggaren, boendestödteamet, den person som sökt stöd och eventuellt någon anhörig eller annan stödperson. Allt stöd är frivilligt, vilket innebär att den som får stöd kan avsluta boendestödet när som helst eller till exempel neka boendestöd om någon annan föreslår det och man inte är intresserad.

Vad gör teamet?

Stödteamets uppgift är att stödja och motivera personen som får stöd till ökad självständighet. Detta gör man bland annat genom att bygga och förstärka personens sociala nätverk, att samordna och dokumentera alla insatser personen får och att arbeta med tydliggörande pedagogik och pedagogiskt arbetsmaterial. Teamet har ett nära samarbete med biståndshandläggaren och kontakter med personens övriga professionella nätverk såsom: allmänläkare, kuratorer, psykiatriker, arbetsterapeuter och övrig omsorgs- och vårdpersonal.

Vanligtvis träffar man personalen från boendestödteamet två - tre gånger i veckan i sitt eget hem. Boendestödjarna kan också följa med på läkarbesök, hjälpa till med olika inköp eller delta som stöd vid möten. De hjälper också till med praktiska frågor kring att sköta medicinering eller föreslå och hjälpa till att skaffa fram olika typer av hjälpmedel. Men många gånger är den viktigaste uppgiften för boendestödjaren att vara en person att prata med, en kontakt utanför den egna familjen.

För att bedöma en persons behov, använder stödteamet sig av CAN – en fastställd och vetenskapligt utprovad skattningsskala som också används inom psykiatrin. De områden man går igenom vid skattningen är exempelvis boende, ekonomi, matvanor och hygien. Samma skattningsskala används även av de biståndshandläggare som stödteamet samarbetar med.

Varje person som får boendestöd har en egen kontaktperson i stödteamet, men det är inte möjligt att alltid få träffa sin kontaktperson. Därför är det viktigt att den som får boendestöd träffar och lär känna alla anställda inom stödteamet. Teamet för journal för varje person som får stöd och gör noteringar om alla kontakter.

Inga färdiga mallar

Stödteamet tar fram en individuell plan för alla som får boendestöd. Den uppdateras och utvärderas regelbundet i samarbete med kommunens biståndshandläggare. Hur ofta planen följs upp beror bland annat på hur behoven ser ut. För en person kan det räcka med någon gång om året, medan det för andra behövs uppföljning flera gånger om året.

Som boendestödjare går det inte att arbeta efter en speciell modell, till exempel att alltid använda vissa metoder som tydliggörande scheman och sociala berättelser. Det som fungerar bra för en person kan vara helt uteslutet för en annan. Det gäller att använda sin fantasi och lyhördhet och inte tro att en lösning passar alla som råkar ha samma diagnos.

Som exempel berättar en av boendestödjarna i teamet om hur man löste städningen för en person. Vanligtvis brukar man ge stöd genom att städa hemmet tillsammans. Men i samråd med just den här personen kom boendestödjaren fram till att det just då fanns viktigare saker för honom att träna på. Man valde då att han inte behövde delta i städningen under en period. Man tog alltså helt enkel bort en vardagssyssla som tog för mycket energi.