Relationer & socialt liv

Förmågan till socialt samspel används i kontakter med andra människor genom hela livet. Den sociala förmågan kan tränas individuellt eller i grupp, exempelvis genom lek eller samtal.

Förmåga att samspela i sociala situationer är viktigt i samvaron med andra människor. Social förmåga innebär till exempel förståelsen av sociala normer som hänsyn och rättvisa, samarbetsförmåga, förmågan att förstå andra människors perspektiv och behov. Det handlar också om att ha en egen initiativförmåga och att kunna vara flexibel i samvaron med andra människor.

Barn 0-15 år

Det sociala samspelet och leken är viktigt för barns möjligheter att utvecklas och är något som börjar redan när vi föds. Det första samspelet är ömsesidighet i ögonkontakt, ansiktsuttryck och joller som påbörjas när barnet är nyfött. 
Det sociala samspelet fortsätter sedan att utvecklas tillsammans med föräldrar och syskon och senare med kamrater och vuxna på förskola, i skolan och på fritiden.

Barn som har en begränsad förmåga till socialt samspel kan behöva stöd individuellt eller i grupp för att kunna delta i leken och samspelet med andra.
När förmågan till socialt samspel är tydligt begränsad, som till exempel vid autism, brukar det märkas redan vid låg ålder. Barnet kan ha svårt med eller verka ointresserat av ögonkontakt, ansiktsuttryck, gester, olika tonfall och liknande i kontakten med andra.

Förskola och skola

På förskolan kan svårigheterna med socialt samspel yttra sig i att barnet inte söker sig till sina kamrater utan leker vid sidan om de andra eller ger intryck av att snarare sträva efter ensamhet. Barnet kanske inte heller visar intresse för leksaker eller använder leksakerna på ett annorlunda sätt.

Svårigheterna med socialt samspel kan också bli tydligare när barnet blir lite äldre och exempelvis börjar skolan. Lindriga svårigheter med socialt samspel kan ibland tolkas som blyghet eller att barnet helt enkelt trivs bättre att leka ensam.

Om barnet har svårigheter att samspela kan det också visa sig som utåtagerande beteende eller att barnet tränger sig på eller är närgånget med okända personer. Omgivningen kan uppfatta det som om barnet struntar i sociala normer eller regler i till exempel leken, men egentligen beror det på oförmåga att förstå det underförstådda sociala spelet.

Kännetecken i tonåren

Sociala svårigheter kan bli tydligare i tonåren och kan orsaka att man lätt kommer i konflikt med kamrater i skolan, har svårt att förstå sin egen och andras roll eller drar sig undan och blir ensam. I samvaron med kamrater kan det här exempelvis innebära att man gärna vill styra andra eller tvärtom är passiv och tar få initiativ. Det kanske finns ett extremt intresse för att spela dataspel, man isolerar sig i övrigt och har inget intresse för andra fritidsaktiviteter.

Yttringar hos vuxna

För vuxna kan en begränsad förmåga till socialt samspel yttra sig på ungefär samma sätt som hos barn och unga. Man kanske har svårigheter att umgås med andra på arbetet, eller i den dagliga verksamheten, hamnar lätt i konflikter, är distanslös, tränger sig på andra, ibland okända människor eller drar sig undan sociala kontakter och isolerar sig både på arbetet/dagliga verksamheten och på fritiden.

Vid diagnoser inom autismspektrum, som autism och Aspergers syndrom ingår en begränsad förmåga till socialt samspel, men även vid utvecklingsstörning kan den sociala förmågan vara påverkad. 

Habiliteringens insatser

På habiliteringscentren finns specialpedagoger som kan ge stöd i samspelet mellan barnet och omgivningen, handleda föräldrar och personal i hur de på bästa sätt ska göra för att barnet på ett bra sätt ska kunna delta i leken på förskolan. Barnet kan behöva hjälp med att komma med i leken, exempelvis genom att göra barngruppen mindre, eller genom att en vuxen är med i bakgrunden och förklarar vad leken handlar om.

Det är också viktigt att det finns lek och samvaro på förskolan eller skolan som passar barnets utvecklingsnivå och förmåga. Om barnet går i skolan kan specialpedagogen ge råd och handledning till skolan om vad barnet behöver för att kunna delta i samspelet utifrån sina egna förutsättningar. Det kan handla om att miljön behöver anpassas och att det finns förståelse hos skolans personal och hos andra elever för barnets funktionsnedsättningar och behov.

Det kan också handla om att barnet behöver hjälpmedel som gör det möjligt att förflytta sig, höra, se eller uppfatta vad som sker i samspelet i klassen.

Om man som vuxen har svårigheter med den sociala förmågan kan man få individuellt stöd av kurator, psykolog och på vissa habiliteringscenter även av specialpedagog. Man kan exempelvis få individuella stödsamtal som syftar till att stärka identiteten och hitta strategier och redskap som kan underlätta det sociala samspelet. Det anordnas också samtalsgrupper både för ungdomar och vuxna med olika teman, där man kan få möjlighet att träffa andra i en liknande situation och träna sin sociala förmåga. 


Lägg till kommentar

Här kan du kommentera sådant som rör webbplatsens innehåll eller funktionalitet. Vid personliga frågor, kontakta ditt center eller enhet.