Kan tonårsdottern vägra korttids?

Fråga: Min trettonåriga dotter har inga kompisar. Jag tror att det vore bra för henne att gå på korttids, men hon vägrar. Kommunens LSS-handläggare säger att hon är så stor så att hon bör få bestämma själv, men hon har alltid sagt nej till allt innan hon har förstått vad det egentligen innebär. Stämmer det att det är upp till henne att bestämma? Jag tror att det vore bra för hennes lillebror om jag och han fick lite egen tid tillsammans, eftersom min dotter tar 100% av min uppmärksamhet.

Svar: Det är ett svårt dilemma ni sitter i. Lillebror har behov av att få egen tid med dig, medan din dotter inte vill ta del av LSS-insatsen korttidsvistelse utanför hemmet (korttids). LSS-handläggaren har ju rätt i att det är svårt att tvinga någon som absolut inte vill. Att inte vilja är mycket riktigt inte samma sak som att genomgående tacka nej till allt nytt på grund av begränsad föreställningsförmåga, vilket ju är mycket vanligt för barn med din dotters diagnos. Det kan vara idé att be om ett nytt möte med handläggaren och vara förberedd på att framföra just dessa argument. Förbered dig också med exempel på saker din dotter tackat nej till men sedan upptäckt att hon tyckt varit roligt när hon väl provat på. Tänk också efter vilket stöd din dotter behövde för att tacka ja. Bildstöd? Veta vem hon ska träffa och hur länge? Många korttids som har verksamhet för unga med Aspergers syndrom är bra på att beskriva sin verksamhet på ett för ungdomen begripligt och lockande sätt. Ring gärna en verksamhetschef för ett korttids i din kommun och fråga denna om råd. Troligen har de stött på familjer i din situation tidigare.