Storebror med Asperger saknar kompisar

Fråga: Jag har en trettonåring pojke med Aspergers syndrom. Han har inga kompisar, varken hemma eller i skolan men det har hans sjuåriga lillebror. Min trettonåring vill så förtvivlat gärna vara med och leka med sin lillebror och hans kompisar, men det slutar så gott som alltid i kaos. En av kompisarna vill inte komma hem till oss längre eftersom han är rädd för storebror. Vems behov ska styra, lillebrors eller storebrors?

Svar: Du beskriver en situation där du som förälder vill att båda dina söner ska ha ett fungerande socialt liv. Det kan vara skrämmande för små besökande sjuåringar när en tonåring vill vara med och leka. Kanske kan det fungera när du eller någon annan vuxen är med och styr upp situationen, och när det handlar om en strukturerad aktivitet. När ingen vuxen kan delta så kanske din tonåring får avstå från att vara med. Antagligen blir ingen lyckligare av att han är med om situationen ändå slutar i kaos.

Inom LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) finns insatser som din tonåring skulle kunna ha glädje av. Det kan handla om eftermiddagsaktiviteter tillsammans med andra med liknande diagnoser som sonen har. Det kan också handla om att man ibland åker till en aktivitet över helgen eller under lov. Det låter som om det skulle vara gott för din tonåring att få hamna i ett jämlikt socialt sammanhang där han har möjlighet att känna sig lyckad. Det skulle säkert också kännas bra för lillebror att ibland få ha sina vänner för sig själv. Du kan söka kontakt med kommunens LSS-handläggare och be att få beskriva er familjesituation så får du antagligen stöttning i hur ni kan gå vidare.