Fakta om adhd

Barn, ungdomar och vuxna med adhd är en grupp som ser mycket olika ut. Svårigheterna kan ha olika tyngdpunkt och grad samt variera under olika perioder från barndomen upp till vuxen ålder. Barnets egenskaper såsom exempelvis begåvning och den miljö barnet växer upp i påverkar vilka konsekvenser de grundläggande svårigheterna får.

Kärnsymtomen vid adhd

Hur vanligt är adhd?

Könsskillnader vid adhd

Vad orsakar adhd?

Tillkommande svårigheter och psykisk ohälsa vid adhd

Kärnsymtomen vid adhd

Kärnsymptom vid adhd är uppmärksamhetsproblem, impulsivitet och hyperaktivitet. Dessa kan förekomma var för sig eller i kombinationer. Det finns tre olika undergrupper av adhd:

  1. En kombination av problem med uppmärksamhet, hyperaktivitet och impulsivitet
  2. Huvudsakligen uppmärksamhetsproblem
  3. Huvudsakligen problem med hyperaktivitet och impulsivitet

Adhd med huvudsakligen bristande uppmärksamhet (add)

Långtifrån alla människor med adhd är överaktiva. En del har snarare lägre aktivitetsnivå än normalt. För att karakterisera den grupp som har uppmärksamhetsproblem men som inte är överaktiva/impulsiva används därför ibland termen add (Attention Deficit Disorder).

Diagnoskriterier

För att symtomen ska definieras som adhd krävs betydande svårigheter. Diagnoskriterierna är mycket stränga för att förhindra att man definierar normaltillstånd som funktionsnedsättning. Det ska röra sig om svårigheter som debuterat tidigt och som är varaktiga och bestående. De ska vara framträdande i flera olika situationer och förorsaka så stora svårigheter att det är berättigat att tala om en funktionsnedsättning. Här följer diagnoskriterierna enligt DSM-5 (Diagnostical and Statistical manual of Mental Disorders) som används vid utredning:

Adhd

A. Ett varaktigt mönster av bristande uppmärksamhet och/eller hyperaktivitet-impulsivitet som   inverkar negativt på funktionsförmåga eller utveckling, vilket visar sig i (1) och/eller (2):

1.Ouppmärksamhet: Minst sex av följande symtom har förelegat i minst 6 månader till en grad som är oförenlig med utvecklingsnivån. Symtomen har en direkt negativ inverkan på sociala aktiviteter och aktiviteter inom studier/arbete.

Obs: Symtomen utgör inte enbart manifestationer av oppositionellt beteende, trots, fientlighet eller bristande förmåga att förstå uppgifter eller instruktioner. För äldre tonåringar och vuxna (17 år eller äldre) krävs minst fem av symtomen.

a.Är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbetet, arbetslivet eller andra aktiviteter (t ex förbiser eller missar helt detaljer, slarvigt genomförda arbetsuppgifter).

b.Har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar (t ex har svårt att bibehålla fokus under lektioner, samtal eller under längre stunder av läsning).

c.Verkar sällan lyssna på direkt tilltal (t ex ter sig frånvarande även utan någon uppenbar källa till distraktion).

d.Följer sällan givna instruktioner och misslyckas med att genomföra skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (t ex påbörjar uppgifter, men tappar genast fokus och låter sig lätt distraheras).

e.Har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter (t ex har svårt att klara av uppgifter i flera led; har svårt att hålla ordning på utensilier, redskap och tillhörigheter; arbetar rörigt och oorganiserat; har svårt att tidsplanera; kan inte hålla tidsramar). 

f.Undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver mental uthållighet (t ex skolarbete eller läxor; för äldre tonåringar och vuxna: t ex sammanställa rapporter, fylla i formulär, läsa längre artiklar).

g.Tappar ofta bort saker som är nödvändiga för uppgifter eller aktiviteter (skolmateriel, pennor, böcker, verktyg, plånböcker, nycklar, anteckningar, glasögon, mobiltelefoner).

h.Är ofta lättdistraherad av yttre stimuli (för äldre tonåringar och vuxna kan det inkludera ovidkommande tankar).

i.Är ofta glömsk i det dagliga livet (t ex göra hemsysslor, gå ärenden; för äldre tonåringar och vuxna: t ex följa upp telefonmeddelanden, betala räkningar, komma till avtalade möten).

2.Hyperaktivitet och impulsivitet: Minst sex av följande symtom har förelegat i minst 6 månader till en grad som är oförenlig med utvecklingsnivån. Symtomen har en direkt negativ inverkan på sociala aktiviteter och aktiviteter inom studier/arbete.

Obs: Symtomen utgör inte enbart manifestationer av oppositionellt beteende, trots, fientlighet eller bristande förmåga att förstå uppgifter eller instruktioner. För äldre tonåringar och vuxna (17 år eller äldre) krävs minst fem av symtomen.

a.Har ofta svårt att vara stilla med händer eller fötter eller kan inte sitta still på stolen.

b.Lämnar ofta sin plats i situationer då man förväntas sitta kvar en längre stund (t ex lämnar sin plats i klassrummet, på kontoret eller andra arbetsplatser, eller i andra situationer där det krävs att man sitter kvar).

c.Springer ofta omkring, klänger eller klättrar i situationer där det inte kan anses lämpligt. (Obs: hos ungdomar eller vuxna kan det vara begränsat till en känsla av rastlöshet.)

d.Klarar sällan av att leka eller förströ sig lugnt och stilla.

e.Är ofta ”på språng”, agerar ”på högvarv” (t ex är oförmögen eller obekväm med att vara stilla en längre stund vid exempelvis restaurangbesök eller på möten; kan uppfattas av omgivningen som rastlös eller ha ett sådant tempo att andra har svårt att hänga med).

f.Pratar ofta överdrivet mycket.

g.Kastar ofta ur sig svar på frågor innan frågeställaren är färdig (t ex fyller i och avslutar andras meningar; oförmögen att vänta på sin tur i ett samtal).

h.Har ofta svårt att vänta på sin tur (t ex när man står i kö).

i.Avbryter eller inkräktar ofta på andra (t ex kastar sig in i andras samtal, lekar eller aktiviteter; använder andras saker utan att be om lov eller få tillåtelse; för ungdomar och vuxna: t ex inkräktar i eller tar över andras aktiviteter).

B. Ett flertal symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet-impulsivitet förelåg före 12 års ålder.

C. Ett flertal symtom på ouppmärksamhet eller hyperaktivitet-impulsivitet föreligger inom minst två olika områden (t ex i hemmet, i skolan eller på arbetet; i samvaron med vänner eller närstående; vid andra aktiviteter).

D. Det finns klara belägg för att symtomen stör eller försämrar kvaliteten i funktionsförmågan socialt, i studier eller i arbete.

E. Symtomen förekommer inte enbart i samband med schizofreni eller någon annan psykossjukdom och förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa (t ex förstämningssyndrom, ångestsyndrom, dissociativt syndrom, personlighetssyndrom, substansintoxikation eller substansabstinens).

Specificera form:

314.01 (F90.0B) Kombinerad form: Både kriterium A1 (ouppmärksamhet) och kriterium A2 (hyperaktivitet-impulsivitet) är uppfyllda under de senaste 6 månaderna.

314.00 (F90.0C) Huvudsakligen ouppmärksam form: Kriterium A1 (ouppmärksamhet) är uppfyllt under de senaste 6 månaderna, men inte kriterium A2 (hyperaktivitet-impulsivitet).

314.01 (F90.1) Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form: Kriterium A2 (hyperaktivitet-impulsivitet) är uppfyllt under de senaste 6 månaderna, men inte kriterium A1 (ouppmärksamhet).

 Specificera om:

I partiell remission: Kriterierna för diagnos har tidigare varit uppfyllda. Under de senaste 6 månaderna har kriterierna för diagnos inte varit helt uppfyllda, men symtomen medför fortfarande funktionsnedsättning socialt, i studier eller i arbete.

Specificera aktuell svårighetsgrad:

Lindrig: Få, om ens några, symtom utöver de som krävs för diagnosen. Symtomen orsakar en lättare nedsättning av förmågan att fungera socialt eller i arbetslivet.

Medelsvår: Symtomen eller funktionsnedsättningen ligger mellan nivåerna ”lindrig” och ”svår”.

Svår: Många symtom utöver de som krävs för diagnosen, eller flera särskilt svåra symtom, eller symtomen orsakar en markant nedsättning av förmågan att fungera socialt eller i arbetslivet.

Källa: Mini-D-5; Diagnostiska kriterier enligt DSM-5, Pilgrim Press, Stockholm 2014. Svensk ensamrätt. Publicerat med tillstånd av förlaget, återpublicering i någon form medges ej.

Hur vanligt är adhd?

Forskarna har haft svårt att komma fram till helt entydiga siffror på hur vanligt adhd är. Det beror bland annat på att man avgränsat och definierat gruppen på lite olika sätt i olika undersökningar.

De flesta experter är dock eniga om att adhd förekommer hos mellan 3 och 6 % av alla skolbarn. Det innebär ungefär 1-2 barn per skolklass. De flesta har kvar symtom även i vuxenlivet, men många lär sig strategier för att hantera svårigheterna. Ungefär 2,5 % av den vuxna befolkningen uppskattas ha adhd.

Det är också vanligt att symtomen förändras med åren. Hyperaktiviteten brukar exempelvis minska och bli mindre synlig för andra, men kvarstå ofta som en känsla av inre rastlöshet. Uppmärksamhetssvårigheterna kan däremot bli tydligare och även exekutiva svårigheter kan bli mer framträdande i takt med att kraven på att självständigt organisera och planera sitt liv ökar.

I Januari 2014 publicerades en sammanställning av ett stort antal studier, som under de senaste 30 åren undersökt förekomsten av adhd. Resultaten visar att varken geografisk plats eller årtal påverkar hur vanligt adhd är, däremot spelar utredningsmetoden roll. Analysens slutsats är att antalet barn som uppfyller diagnoskriterierna för adhd inte har ökat med tiden när de rekommenderade utredningsmetoderna använts.

> Artikeln med sammanställning av 30 års studier på förekomsten av adhd (På engelska, researchgate.net)

Könsskillnader vid adhd

Forskningen inom adhd har i huvudsak varit inriktad på pojkar. När man i de undersökningar som gjorts studerat alla barn i en åldersgrupp har man funnit att förekomsten av adhd är tre till sex gånger högre hos pojkar än hos flickor. Ännu större är övervikten av pojkar i sådana studier där man undersökt barn som kommit till barnpsykiatriska kliniker och mottagningar. Många forskare anser idag emellertid att adhd hos flickor förekommer oftare än vad dessa studier visar. Flickornas problembild kan delvis se annorlunda ut än pojkarnas. Deras problem kan vara mer av inåtvänd karaktär och därför mindre störande för omgivningen. På så sätt löper de större risk för att inte få sina problem uppmärksammade och igenkända.

Lästips:

Flickor med adhd - Kathleen G Nadeau, Elen B Littman, Patricia O Quinn
> Låna boken "Flickor med adhd" på något av landstingsbiblioteken (sllbiblioteken.se)

Vad orsakar adhd?

De biologiska faktorerna är avgörande för uppkomsten av adhd och ärftlighet spelar en stor roll i sammanhanget. Det man ärver är vissa gener som styr uppbyggnaden av hjärnans olika delar. Olika riskfaktorer och påfrestningar under graviditet och förlossning kan också spela roll.

Man har hittat olika avvikelser i hjärnans funktion hos personer med adhd. Den gemensamma nämnaren är störningar i impulsöverföringen i de delar som styr uppmärksamhet, aktivitetsreglering och impulskontroll.

Biokemiska förklaringsmodeller till detta, som framförallt handlar om dopaminförsörjningen i hjärnan, är de för närvarande mest aktuella. Detta stämmer väl med de neuropsykologiska förklaringsmodeller som på senare tid lanserats.

Enligt dessa kan svårigheterna förklaras som brister i exekutiva funktioner, det vill säga de processer i hjärnan som svarar för planering, organisation, samordning, impulsreglering m.m. Också brister i det så kallade arbetsminnet hör hit. Arbetsminnet svarar, enkelt uttryckt, för förmågan att hålla flera saker i huvudet samtidigt och att kunna använda tidigare erfarenheter för att förstå nya situationer som vägledning för handlandet.

Det finns inga belägg för att psykosociala faktorer såsom dålig uppfostran, brister i familjefunktion, stress, traumatiska händelser, miljöfaktorer eller dylikt skulle kunna förklara uppkomsten av adhd. Däremot har sådana faktorer stor betydelse för hur allvarliga konsekvenser funktionshindret får.

En förstående, anpassad och stödjande omgivning kan förhindra att funktionsnedsättningen utvecklas till ett allvarligt funktionshinder.

Tillkommande svårigheter och psykisk ohälsa vid adhd

Det kan handla om inlärningsproblem, så som dyslexi, om motoriska och perceptuella svårigheter, sociala beteendeproblem som trots och uppförandestörning, sviktande självkänsla, sömnproblem, oro, ångest och depression. Närbesläktade diagnoser som Tourettes syndrom och autismspektrumtillstånd förekommer också relativt ofta.

Ju fler tillkommande svårigheter man har desto mer komplicerad riskerar naturligtvis tillvaron att bli och ibland kan man vara i behov av hjälp av samhällets stöd.

Vissa av de tillkommande problemen går att undvika eller begränsa effekterna av om omgivningen förstår hur personen med adhd fungerar och kan anpassa krav och förväntningar till detta.

> Mer om psykisk ohälsa vid adhd och var man kan få hjälp